av Jonas82

Amanda L
fre, 2025-05-02 - 19:01

@Jonas82 Hej! Ser att du kommit en bra bit från ångest och elände. Så sönt!
Skrattade igenkännande bär du beskriver hur du plötsligt kan lyssna på vad folk berättar.
Hur många gånger har jag inte undrat dagen efter vad dom sa- och vad jag sa…Hua.😱😱😱
Värst var det en gång när en väninna uppenbarligen berättat något väldigt viktigt och intimt som förklarade en del av hennes liv. Hon anspelade på det när vi pratades vid nästa gång. Hon hoppades att jag nu förstod….Jag bara hummade.
Jag vet fortfarande inte vad det var. För skämmigt att fråga. Men därför glad att det aldrig kommer att hända igen. Också för att jag missat viktiga samtal i min tidvis helt dimmiga alkoholhjärna.
Så jag hoppas att du också slipper sånt framöver.
Du låter mycket mer lugn och chill!♥️

Jonas82
sön, 2025-05-04 - 19:32

ADHD?

Den här veckan har jag levt i konstant rörelse (tyvärr inte lika chill som förra veckan Amanda L) – antingen med kroppen, tankarna eller mot kylskåpet. En diffus ångest som jag inte kan sätta fingret på har legat som en lågt surrande bakgrundsmusik i flera dagar, utan att riktigt tala om vad den vill. Om inte händerna varit sysselsatta med något produktivt, så har de varit djupt involverade i att föra mat eller snacks till munnen. Rastlösheten har varit sjuk…och jag har känt mig mycket irriterad, vilket också omgivningen snappat upp.

Jag behöver stanna upp. Kanske sätta ord på det som skaver, för något är det ju faktiskt. Bloggen här hjälper mig att faktiskt lägga tid på reflektion.

Jag har många gånger funderat på om jag har ADHD. Alkohol har varit en lugnande faktor genom åren, fått mig att kunna sitta stilla, varva ner. Efter 37 dagar (längsta uppehållet på 20 år?) utan alkohol har jag svårare än någonsin att slappna av. Just nu ersätter ätandet i viss mån alkoholen, det får mig att sitta still. Det här beteendet är något jag behöver få kontroll på, i vart fall koll på.

Nåväl, den här bloggen handlar ju inte om ADHD eller ätstörningar. Bara en reflektion jag ville sätta ord på.

Alkoholen har jag hyfsad koll på, den lockar ännu inte i någon större grad, även om en tanke surrar förbi ibland.

Var på systemet och köpte några miniflaskor med skumpa till min fru, kände mig präktig…. Hon dricker sällan och väldigt lite per gång och nu får det bli miniflaskor utan mig. Själv har jag laddat upp med lemonad.

Mina destruktiva tankar har blivit mycket bättre, har under denna period faktiskt inte tänkt en enda gång på att ”göra slut på eländet”.

Det har börjat ta emot lite att berätta för folk på listan, tre kvar nu. Jag tänker ringa en god vän ikväll. Vi lever på olika orter men ses ett par gånger per år på en speciell plats. Vi dricker, ibland en hel långhelg, med s.k. förmiddagsfylla inkluderat. Jag är säker på att han kommer förstå, men det känns jobbigt, vi har varit dekadenta men vi hade kul och jag kommer sakna de tillfällena, tro det eller ej. Två personer med ganska högpresterande arbeten träffas och super skallen av sig några dagar utan någon insyn från omvärlden. Men det får sållas till andra ”bitterljuva” minnen. Det fungerar inte för mig längre. Dags att gå vidare, tillsammans eller på varsitt håll.

Jag känner mig tom nu, olust att skriva.

Jag borde kanske söka mig till professionen, min bror har ADHD.

Jag ger det lite tid till, blir kanske bättre.

Klart slut

Andrahalvlek
sön, 2025-05-04 - 20:18

@Jonas82 Provat meditation? Man måste träna lite varje dag, men det är ett bra sätt att lugna ner systemet. Kan tipsa om appen Insight Timer.

Rastlösheten kan bero på abstinens, jakten efter kickar. Som mat också ger. Och spel och sex och shopping. Vi behöver lugna ner systemet.

Kram 🐘

Molnet
sön, 2025-05-04 - 20:33

@Jonas82 .Tror att det är abstinens du upplever.Belöningssystemet är i uppror.Försök att göra stillsamma saker åxå.Frisk luft,promenad & natur är lugnande.Lyssna & gör någon avslappningsövning .Finns på Spotify.Jag brukar lyssna på ADHD sovmusik ibland.Det är lugnande att andas till.Kroppen & knoppen är under utrensning,rening & läkning.Allt tar tid.Mycket längre än man tror.

vår2022
sön, 2025-05-04 - 21:30

@Jonas82 Bra att du har alkoholen under kontroll. Det tar sin tid innan hjärnan är återhämtad och i balans och måendet kan skifta. Troligen är rastlösheten abstinens och fysisk aktivitet är bra för kropp och knopp. Andningsövningar är också bra och kan hjälpa till att lugna systemet. Ge dig och återhämtningen tid. Sen kan det ju finnas saker som skaver men det och ev utredning kan vara bättre att göra när du fått mer återhämtning, men det vet du bäst själv. Jag gick i terapi i början av min nykterhet och det var hjälpsamt för mig.

Håll i och håll ut! 💪

Se klart
sön, 2025-05-04 - 22:58

Du har redan fått alla bra råd och jag instämmer med alla. Jag har läst många foruminlägg under dessa år o h jag skulle säga att det nog är ett absolut undantag med en resa som bara guppar på. Det är en väldigt stor omställning som man tagit beslut kring, du är en kapten som har börjat vända en hel finlandsjfärja för att köra åt helt motsatt håll. Inte jättekonstigt att besättning och matroser (?? heter det så tro?) irrar runt på nedre däck med darrande kompassnål.
Tänk dig att du har två takter i kroppen. En takt som bara är lugn bestämd och stadig. Den takten kommer av ditt beslut och insikten om att varken dekadensen eller du själv kan hålla det ni lovar.
Den andra takten är oron, surret, babblet i hjärnan och den sova känslan av att något är ”fel”. Det är, om man tänker påbudet så, bara en fråga om att hålla sig till rätt takt. Bara- vet jag ju verkligen inte att det är, men ja jag tror du förstår.
Det är nämligen rätt viktigt att stå ut med de där takterna samtidigt, de agerar och t om interagerar fast då borde vara i helt olika omklädningsrum.
Jag vet inte om du vinterbadar- jag hade aldrig gjort det innan jag blev nykter. Men med tiden har min hjärna blivit hård som granit. Jag kan bibehålla hjärnans takt- tankens kraft, för att kliva ner i en vak- medan kroppen, om den fick bestämma- troligen skulle stirra oförstående på mig och bara vägra.
Detta är svårt och avancerat (tycker iaf jag) åtminstone om man inte bara skriker och pinar sig igenom. Utan helt lugnt bara GÖR. Efteråt går en kroppens värmefläkt igång som kunde hålla min stadsdel varm en hel vecka. Sen kommer endorfinerna, och den mäktiga känslan av att jag gjorde det.
Påminner mig isf mycket om den nyktra processen.
Att ha bråttom ner i vaken gör hela processen oredig. Huvudet kallt och hjärtat varmt som i de flesta svåra lägen.

Mina dekadenta vänner umgås jag med men tröttnar snabbt och försöker kombinera kväll- med dagsgrejer som även jag tycker är kul. Det brukar bli bra! Min bästa vän, tillika gränslös syster har slutat dricka när just vi ses. Vi kan bo på hotell, äta svingod mat, sen ligga en hel kväll på hotellrummet med ansiktsmasker och prat,
Kram på dig och håll i och håll din takt.

Jonas82
mån, 2025-05-05 - 20:10

Alltså, ni är grymma allihopa och jag är så tacksam för era inspel. Ska göra mitt bästa för att omvandla några av dessa till handling.

Andrahalvlek, meditation är faktiskt en gren jag har sysslat med förr, har verkligen inte tänkt på det, det kommer jag ta upp redan ikväll. Musik brukar hjälpa mig också.

Vår 2022, Molnet, är det så tydligt med abstinens? hur kan jag ens missa det. Jag tycker jag har bra koll på mitt belöningssystem men i min inre stress så missar jag det uppenbara. När jag nu i efterhand tänker på hur känslan har varit av att stoppa i sig grejer har det näst intill varit maniskt.

Igår tog jag en sövande/lugnande tablett för ångest som jag relaterar till bland annat ätandet, sov 13 timmar.

Jag har just nu lite fysiska skador/problem som hindrar träningen lite, men jag är fast besluten att komma igång.

En annan grej är skapandet med händer. Jag skulpterar och målar, det är en slags meditation för mig.

Som ”Se klart” beskriver det så otroligt väl så tolkar jag det kanske om att identifiera vad som händer och ta kontroll över tanken, förstå reaktionen, acceptera den, med ett stoicistiskt perspektiv, alltså pannbensbehärskning. Jag förstår den psykologin, jag använde den förr när jag tränade mycket, bara gör, hela kroppen säger nej men man gör ändå.

Jag ska jobba med det.

Ni anar inte vad det betyder med era inspel, just nu önskar jag bara att jag läst dem innan jag tryckte i mig glass för ett helt kompani…… ;)

Men nu ska lasterna kuvas!

Helt seriöst så är det otroligt stärkande och det känns som ett stort mentalt steg i rätt riktning ikväll.

Från småångest på soffan till medveten själavård.

Så återigen,

Tack!

vår2022
mån, 2025-05-05 - 20:44

@Jonas82 Det riktigt känns hur det blev ljusare hos dig😁. Mycket handlar om den psykologin, att bara göra fast man inte vill. Ofta kan man då också behöva den som bäst. Det hjälper också till att staka ut och stärka den mentala riktningen. Till slut blir det inte så mycket tankar kring det, man bara gör för man vet att det är bra och man mår bra av det och det kan tillämpas på de flesta livsområdena.

Jag brukar kalla det för att ”göra rätt” att inte ta genvägar eller fuska för det leder mig rätt. Orden är också lätt att komma ihåg när jag börjar tveka eller dribbla, gör rätt!😁. Att du skulpterar och målar är guld, då gör du något med händerna och kan fokusera på annat.

Viktigt att komma ihåg är att processen inte är en Quick fix. Det är en slags läkande process som behöver få ta sin tid för att få allt på sin plats och bli stabilt. Och själva processen är läkningen, där vi reflekterar, sätter nya vanor, mår dåligt, mår bra, mår varken eller, kalibrerar vår inre kompass och stakar ut en bra riktning, kalibrerar om mot en annan riktning, återhämtar oss och blir allt starkare, klokare och mer balanserad. Det är en häftig resa också, om man förhåller sig så till den och nyfiket närmar sig och undersöker den. Då blir den mer spännande!

Ha det gott!❤️

zalkin
mån, 2025-05-05 - 23:22

@Jonas82 A lämnar ett stort tomrum efter sig som man tror att man behöver fylla upp hela tiden. Tror att du och jag är lite lika och för mig har det varit hjälpsamt att istället göra lite mindre. Jobba mindre, ställa lägre krav på mig själv, andra och tillvaron. Så fort jag är stressad kommer A sug/ sockersug etc. Tror de har med varandra att göra. Har lagt märke till att jag är mest socker och asugen på måndagar efter jobbet och har kommit fram till att stress triggar sug. Det är den dagen som är stressigast på hela veckan. Idag somnade jag i solen en timme efter jobbet och gick därefter och tränade stenhårt, ledde till noll sug ikväll👊. Vad kul det låter med att skulptera och måla. Att skapa och röra på sig är två grymt starka skyddsfaktorer, får en att känna livet inom sig utan A. Du kämpar på bra och det blir lite enklare på det stora hela för varje dag trots stunder av sug som kommer, gissningsvis för de flesta av oss

Jonas82
tis, 2025-05-06 - 06:52

@zalkin jag känner igen det du beskriver, jag har ett stressigt arbete och vardagarna är värst på em/kväll. Idag ska jag försöka göra mig mer medveten om mina reaktioner genom dagen, ska bland annat lägga in lite ”mellanrum” för reflektion.

Tack! ❤️

zalkin
tis, 2025-05-06 - 18:36

@Jonas82 Ibland är vetskapen om att andra befinner sig i precis samma situation hjälpsamt. Vi delar kampen, a-striden med vetskapen och tron på att allt blir bättre, enklare med tiden. Så ingen a-fri dag är bortkastad, hur det än känns👊 Trevlig kväll!

Jonas82
fre, 2025-05-09 - 19:18

Livet har prövat mig, visst.

Men det är inte hela sanningen. Jag har också prövat livet, slitit i det som ett barn drar i sin mammas kjol, krävande utan att riktigt veta vad jag vill ha men ständigt sökande efter något. Jag flyttade, som jag tidigare har nämnt, hemifrån tidigt. Jag behövde min frihet och mitt egna liv.

Livet svarade inte på det sätt jag hoppats. Det blev följder av att gå från ett dysfunktionellt hem till ett eget liv och tro att man klarar sig själv som destruktiv och deprimerad 15 åring.

Men livet normaliserades ändock, jag kom ikapp skolan, läste vidare och har arbetat fram en en karriär som lett till en ledande befattning. Har en familj med flera barn. Materiellt har jag mer än genomsnittet. Men hela tiden har jag krävt mer, ett sug efter stimulans. Jag har också behövt orientera mig i mitt beroende, men jag har varit highfunk…

De senaste åren har jag dock kommit djupare ner, med tydliga konsekvenser som följd. Konsekvenser som jag vet väcker frågor och oro i min omgivning. Fasaden börjar rämna.

Som jag tidigare skrivit har jag kanske tagit mitt livs viktigaste beslut.

Jag vill göra den här korta tillbakablicken för min egen skull. Det finns alltid en historia som formar. Jag lägger ingen skuld på någon annan idag, jag har varit vuxen länge och gjort mina egna val. Men det hjälper mig i processen att förlåta mig själv.

Jag inser att jag kanske borde gjort vissa val tidigare och annorlunda. Sedan jag själv fick barn har jag haft en stark vilja att bryta det sociala arvet. Men även om jag har dolt mitt drickande för barnen så gott jag har kunnat så har jag själv trillat dit, blivit beroende.

Det finns städer jag minns som dofter. En stad som ligger mig varmt om hjärtat luktar salt, varm sten och avgaser från båtar. En annan luktar ölspill, stekos, och en vag doft av hav. Mörka, slitna pubar i engelsk stil, där har jag trivts som bäst, inga dömande blickar, alla är där med samma syfte.

Jag har de senaste dagarna gått genom båda städernas gränder med händerna djupt i jackfickorna och blicken fäst vid pubskyltarna.

En och annan tanke har farit i huvudet. Mitt resesällskap håller inte tillbaka, men jag märker att min nyktra närvaro påverkar dem, jag ör inte lika rolig denna gång, jag känner det själv. Men resan har i stort varit både rolig och trivsam. Få i sällskapet känner till mitt val, resan är arbetsrelaterad.

Jag tar beslutet att lämna sällskapet kring 21-tiden. Tar mig till hotellet, köper en fransk nougat i receptionen, duschar och kryper ner i sängen.

Då känner jag mig plötsligt till freds, glad. Jag ringer min fru, hon känns lättad. Hon förstår att detta har varit ytterligare en prövning för mig.

Jag sitter just nu på tåget hem, det gick…

Behövde få ner tankarna, jag delar broderligt och systerligt med mig.

Jonas

Molnet
fre, 2025-05-09 - 20:18

@Jonas82 .Heja dej!Så många utmaningar du har klarat genom livet.Starkt jobbat att stå emot A i en alkoholstinn miljö.Klokt av dig att du vek av tidigt & gick till hotellrummet.Du fixade jobbresan fint!

vår2022
fre, 2025-05-09 - 21:22

@Jonas82 Alltid lika intressant att läsa dina så fint skrivna reflektioner. Så mycket som väcks till liv, din självinsikt, din självkännedom, din självmedkänsla, din omgivning, där och då, här och nu. Ditt livs viktigaste beslut som tar med dig på ditt kanske livs viktigaste resa. Och hur du följer med så bra i resan genom olika prövningar och som du tar dig igenom, ytterligare en erfarenhet rikare.

Det är en spännande resa om man närmar sig och är nyfiken. Tack för att du ville dela med dig❤️

zalkin
lör, 2025-05-10 - 00:13

@Jonas82 Tycker du lägger huvudet på spiken i detta inlägg som kanske handlar mera om känslan av otillräcklighet "jag märker att min nyktra närvaro påverkar dem, jag ör inte lika rolig denna gång, jag känner det själv."
Känner igen precis dessa tankar och funderar på om det egentligen mera speglar mina förväntningar på mig själv om hur kollegorna ska uppfatta mig. Detta är en process att förändra och skillnaden på att gå på aw idag och för 6 mån sedan är monumental för mig. Det tar tid att omdefiniera sig men när man väl tagit sig genom de första hindren, då man inte längre har behov av att förklara sig, då kommer en skön ny frihetskänsla. Vi behöver "träna"på att var nyktra i dessa sammanhang. Imorgon tex ska jag på en fest där det sociala trycket på att dricka är påtagligt högt. Har bestämt mig för att inte förklara mig, utan stå för att jag är nykter sakligt med skarp blick om ngn mot förmodan skulle ifrågasätta mitt val. A kidnappade min självkänsla att vara nykter i sammanhang. det får vara slut på det nu, ingen annan än jag behöver ta ansvar för mitt val och varför jag inte dricker är min ensak.
Skrivet I syfte att peppa dig och fortsätta just som du gör, bra jobbat💥

Jonas82
sön, 2025-05-11 - 17:09

Tack från hjärtat för alla fina och stöttande kommentarer på mitt senaste inlägg. Det betyder mer än ni anar. Att skriva om sin egen historia känns helande men det är inte alltid enkelt. Era ord berättelser visar att det finns både förståelse och värme där ute. Tack för att ni läser, delar med er och bidrar till öppnare samtal.

Zalkin, jag antecknade ner din strategi, tar med mig den!