Sitter och jobbar och lyssnar med ett öra på radion i bakgrunden. En låt börjar spelas, jag hummar med i melodin lite försynt. Sen hör jag texten:

"Jag vet du tänker på allt som inte blev
Och alla liv du kunde levt
Och med an tillfällen skyndade förbi
Växte drömmar vi inte rymdes i"

Känner så väl igen mig i att tänka så här. Alla misslyckanden, chanser som har brunnit inne, svek, känslor av otillräcklighet. Jag har en särskild propensitet för att gräva ner mig i dessa tankar.

Till de som undrat och även frågat efter mig kan jag säga att jag har varit lite låg ett tag, men det är inget jag orkar nysta i just nu. Jag tror inte att jag kommer att skriva så mycket om alkohol här på ett tag. Det har blivit något ältigt och negativt laddat för mig. Jag är helt enkelt trött på den där alkisgubben som har bott hyresfritt i mitt huvud sedan i vintras. Känner att jag måste bygga min identitet på något mer än "jag har inte druckit på X dagar".

Jag vet av egen erfarenhet att det finns stor kraft i sättet man tänker på och den inställning man har till livet. Negativt tänkande leder till pasivitet, rädsla och stagnans medan (sund) optimism och positivitet skapar momentum framåt.

Får se hur aktiv jag blir här, men kände hur som helst med denna nytändning att det var på sin plats att byta tråd.