Hej
Jag har minst 20 år av kontrollerat alkoholberoende bakom mig. Fullpresterande men med barndomstrauman som jag inte klarat ut. Nu ska jag vara nykter, jag vill det men behöver ert stöd. Hjälp mig med det. Dina berättelser hjälper mig men jag vill också att du stöttar mig när jag vacklar. Kan du hjälpa mig?

@Silvertärnan .Välkommen hit.Ja det är svårt att förändra sitt drickande & alla behöver stöd.Jag & många andra här på forumet finns här som bollplank & stöd.Grattis till ett bra beslut.Kom ihåg att inte ta det där första luriga glaset.Det är det enda glaset vi bestämmer över.Efter det tar beroendehjärnan över.

Ja så är det. Och det luriga är ju att vi dessutom är så väldigt medvetna om att det är det första glaset som förstör det för oss men att vi ändå väljer att ta det. Nu får vi hjälpa varandra att avstå det första glaset.

@Silvertärnan har du funderat över varför du dricker? Det är ju individuellt, för min del var det ganska enkelt, jag gillade/gillar ruset andra har ångest eller annat.
Är du öppen för att söka vård? En del av oss går hos beroendevården andra kör själva.
Det kan vara väl värt att fundera runt olika frågeställningar, ställa frågor och bilda dig en uppfattning om vad som du tror är bäst för dig själv.

@Silvertärnan Lägger mitt inlägg även i denna tråd så det blir lättare att följa dig.

@Silvertärnan Hej och välkommen hit! Det finns ett självhjälpsprogram som du kan fylla i och som kan vara ett stöd för dig. Det är viktigt att sätta upp en plan, med delmål, mål och hålla dig strikt till planen. Att ta en dag i taget, en vecka i taget. Starta dagen med ett nykter morgonlöfte varje dag och beröm dig varje kväll för hur duktig du är.

Ett bra mål kan vara 3 månaders nykterhet som rekommenderas för att hjärnan ska få återhämta sig och komma i balans igen. Tankar och känslor förändras under denna tid och du kommer att känna dig fräschare i både kropp och knopp. Bra att du och din man gör detta tillsammans om jag uppfattat dig rätt. Då kan ni pusha och stötta varandra och göra upp en plan tillsammans med delmål och mål Sen kan ni fira vid varje delmål.

Skriv och berätta och använd din tråd som en dagbok för hur det går och hur det känns. Kämpa på, du fixar detta!💪

Ja verkligen har jag funderat mycket på varför jag vill döva mig med alkohol. 2004 hamnade jag i en situation då jag sökte hjälp av beroendevården. Jag har sedan dess tyckt att jag klarat mitt beroende själv men nu ser jag att jag tror att ha kontakt med likasinnade skulle hjälpa mig bättre. Så därför är jag här på forumet.

@vår2022 tack för kloka ord. Jag ska verkligen ta till mig detta. Min man är verkligen ett stöd och jag ska klura på varför jag måste lösa stress och vardags trivialiteter med alkohol. Känner att jag behöver allas hjälp här i forumet för det.

@Silvertärnan Ett tips är att få kunskap om hur alkoholberoende påverkar hjärnan, tex Annie Grave bok ”Tänka klart” eller Karin Adelskölds nya bok ”Jag tycker att det är tungt nu”. Sedan finns det beroendepodden med olika avsnitt. Jag läste på massor, såg på youtubefilmer om hur ett alkoholberoende fungera och hur det påverkar hjärnan. Då förstod jag vilken kraft det har, hur hjärnan ”kidnappas” och varför suget uppstår. Då kan man hitta strategier för hur man kan göra och det bästa är att ersätta dåliga alkoholvanor med bra och nyktra vanor. Aktivera sig och motionera för att få måbra hormoner.

Tänker också att det är viktigt att du har tilltro till din egna förmåga att klara av detta, vi finns som stöd och hjälps åt, men tror på dig själv💪

Ja, tack. Har lyssnat och lyssnar på poddar (även Karin Adelskölds bok) om beroende. I teorin vet jag massor men i verkligheten vill jag bara komma bort från känslorna, tristessen och surret i huvudet. Så teorin trummar just nu inte över alkoholhjärnan. Men det ska jag se till att den gör så småningom.

@Silvertärnan .Ja & då får vi påminna oss om att det är beroendehjärnan som talar om för oss att den vill ha Ha.Då måste vi tala om för oss själva att nej jag ska inte ha vin men en mocktail/a-fri god dryck kan jag få.Sen sysselsättning typ promenad,poddar,baka,pyssla om blommorna eller vad som helst som får oss att fokusera på något annat än A.

@Silvertärnan Ja, mycket läser vi och har kunskap om teorier, som lätt ses förbi. Tänker att det handlar om att koppla samman teori med praktik. Som man säger learning by doing. Träna på nykterheten, att leva nyktert och skapa nyktra vanor och rutiner. Har man också kunskap om hur beroendet jobbar kan man lättare förstå tex att hjärnan är inprogrammerad av oss själva till att skrika efter alkohol för att få en förhöjd skjuts, en kick, efter dopamin som endast alkoholen kan ge. Att vår naturliga dopaminnivå sjunker när vi dricker och att ett längre uppehåll kan ge oss tillbaka vår naturliga dopaminnivå och vi kan njuta ”normalt” av tex god mat och sköna upplevelser.

Sedan tror jag att man behöver undersöka, förstå och identifiera om det finns något underliggande som gör att man vill ”fly” genom alkohol för att slappna av, stilla tankar och domna bort. Det som många gånger kan vara roten till drickandet, som sedan blivit en vana och till slut ett beroende. Man kan bli hjälpt av att bolla det med en psykolog då man ofta själv blir lite självblind och att man normaliserat sitt mående/tillstånd man är i.

Ha en fin söndag!❤️

Sedan några år tillbaka har jag varit alkolfri i minst 8 veckor från den 1 januari varje år. Ungefär de senaste fem åren har jag gjort så. När de 8 veckorna var slut i år så upplevde jag att jag inte alls var så sugen på att börja igen efter uppehållet. Men ändå är jag idag på en plats i mitt drickande som jag vill bryta. De senaste veckorna har jag varken upplevt avslappning eller festlighet med att dricka, bara stress och ångest. Jag vet att man når den punkten så småningom och nu verkar det vara min tur att säga hejdå till alkoholen. Det blir skönt men också både tufft och pirrigt, tänker jag. Dags att få tillbaka bättre sömn, ork och klarhet i skallen nu.

Jag har ibland funderat på om det här med att inte be om hjälp för att man tycker att man ska klara av sina problem själv har satt käppar i hjulet för mig att avbryta den här resan mot ett alkoholberoende/missbruk. Jag har tänkt att det här måste jag klara själv, som så mycket annat i livet då jag borde bett om hjälp. Jag har lite inställningen att det finns ingen annan som kan hjälpa mig, det måste jag göra själv. Det gäller på alla plan, både jobbmässigt och privat. Delvis för att när jag tagit mig över tröskeln och bett om hjälp, av chefer eller andra har jag tyckt att jag inte fått något vettigt tillbaka. Så jag har lite gett upp den vägen. Och då är det på andra områden än alkohol. Men jag kan ju se att det också stoppat mig från att be om hjälp även med det. Så jag har bitit ihop, druckit bort stress och ångest i många, många år genom livet. Väl medveten om att jag har problem med att dricka "normalt". Jag är väldigt glad att min man inte gett upp om mig efter att han både kommit på mitt smygsupande ett antal gånger men också hört att "jag lovar att dra ner, skärpa mig, sluta dricka" osv. Det är jag väldigt tacksam för.

@Silvertärnan Jag känner också igen det du skriver och när det kommer till beroendeproblematik är det nog ännu svårare att be om hjälp pga all skam och skuld man känner inför det.
Jag upplever dock att de som är motiverade och söker hjälp för sitt alkoholmissbruk kan få väldigt mycket stöd och hjälp och lyckas väldigt bra! Just nu är det ett stort drev i media där det framstår som att vården skickar anmälan till Transportstyrelsen för att dra körkort till höger och vänster. Så är det inte. Visar man på motivation och förbättrar sina värden vill vården bara hjälpa, inte stjälpa! Du kanske skulle ha nytta av någon form av medicinering och regelbunden provtagning där även du kan följa din framgång? Bor du i en större stad finns det oftast beroendemottagningar och i de mindre kan du vända dig till primärvården. Beroendecentrum erbjuder också digitala lösningar oberoende av var i Sverige man bor. Skulle det kunna hjälpa dig tror du?
Varma kramar härifrån!

@Lobster tack för stöd. För två år sedan var jag i kontakt med en coach kring drickandet. Då upplevde jag inte att jag fick riktigt det stöd jag önskade. Men jag plockade fram underlagen från de tillfällena i morse och kan konstatera att det finns mycket där att plocka upp. Jag är nog helt enkelt mer motiverad nu än vad jag var då. Just nu känns det som att skriva och läsa här kommer att vara tillräckligt just nu i processen. Men ska absolut fundera på samtalsstöd. Är inte så pigg på att medicinera, varken mot själva drickandet, sömnproblem eller nedstämdhet/depression. Jag tar en dag i taget och får se hur långt det räcker. Jag kan erkänna mig maktlös inför alkoholen men jag är också revanschsugen 🙂.