@Silvertärnan God morgon och vilken fin reflektion. I AA -(NA/CA) pratar man om "the window of opportunity" och när jag läser ditt inlägg tänker jag att det var exakt i ditt window du tittade ut. Det kan vara ett ögonblick där rätt sak faller på plats eller händer. Ett möte med en person eller något annat. Tips: "En beroendepodd" avsnitt 146. Jag har förvisso en personlig relation med Jeppe som avsnittet handlar om och trodde han var förlorad men även han fick sitt "window". Om du inte lyssnat på podden alls så gör det! Från början ☺️. Jag tycker personligen att de två första säsongerna gav mig mest men jag fortsätter att lyssna och vissa avsnitt har jag lyssnat om för att de innehåller så mycket bra kunskap, insikter men även likheter i tänk och beteende oavsett vilket som varit ens berusningsmedel. Markus Enochsson (68), My Skarsgård (16), Hanna Hellquist (168) har jag lyssnat om flera gånger! Några andra också såklart. Jag önskar dig en fin måndag 🩵

Härligt när tre månader närmar sig @Silvertärnan ❤️ Där du är nu bestämde jag mig för nästa mål som var tre månader till men du verkar redan landat i vetskapen om att du aldrig mer vill dricka. För mig tog det 9 månader av nykterhet innan det förankrades i djupet av och i hela mig. Kram❤️

@Silvertärnan Låter som att du har en fin process på gång med reflektioner, känslor, funderingar och tankar kring dig själv och kring ditt drickande. Jag skulle vilja säga grattis till det😁. Även om det många gånger kan kännas tungt, läskigt och ensamt så är det en bra process att våga närma sig sina känslor och sitt innersta liv. Där är basen och genom att lyssna på sina innersta behov och känna sina äkta och sanna känslor så kan man hitta nya vägar att vandra på. Vägar som kommer att leda dig till bättre mående och till ditt sanna jag där du är i kontakt med dig själv. Härligt! Det är en så spännande resa att närma sig sitt sanna jag, att nyfiket utforska sig själv och sina tankar om sig själv. Hitta den äkta jag som inte försvinner, bedövar känslor och flyr genom alkohol, vem är det? Ta sig själv i hand och stå upp för sig själv och den man är. Det kommer att göra dig starkare, tilltro på dig själv och goda tankar om dig själv. Självkänslan stärks liksom din självkännedom och självmedkänsla och det kommer att leda dig framåt och bli din inre vägvisare.

Jag tittade också längre fram i horisonten och funderade på hur jag ville att mitt liv skulle se ut då. Tittade också så långt fram som till pensionen, för jag ville inte bli en fylletant som startade dagen med ett glas och vinglade ute med mina hundar på deras promenad😂. Det gällde att göra en förändring nu och bli den jag ville vara i framtiden, frisk, fräsch, balanserad, tillgänglig, trygg, stark, levnadsglad och nykter. Jag är på god väg och varit nykter i över 3,9 år och jag ångrar inte en sekund! Allt blir bättre och jag mår riktigt bra, med ups and downs men det kan jag hantera på ett bättre sätt.

Så fortsätt ditt goda arbete med att nyfiket närma dig och utforska dig själv, det är en spännande resa! Kram❤️

@Silvertärnan .Fina insikter.Tror åxå att rädslan över att släppa ” snutte-filten” A är en bidragande faktor till att man dröjt så länge till att man tagit tag i sitt problematiska drickande.Vad ska man då ta till när ångest, oro & stress skriker?Vad ska man ta vägen med sina känslor av att vara arg, ledsen, besviken & sviken?Vad ska man kurera sig med då.Man tog den enklaste & snabbaste vägen via vin.Trodde man tills man kände att pimplandet sög musten ur en.Man mådde fysiskt & psykiskt dåligt.Noll energi att göra saker på to-do-list ja till roliga saker med.Man försummade nära & kära.Till slut insåg man att det fick va nog.Iallafall var det så för mig .Då & där fanns det ett ” öppet fönster” till förändring.Och under tiden som nykter har man förstått att 50% av allt det som var dåligt i livet berodde på alkoholens bieffekter.50% att arbeta med sig själv genom nya vanor & Verktyg som HALT.Heja oss som kämpar för en hållbar nykterhet & ett bättre liv.

@Carisie @Himmelellerhelvette @vår2022 @Molnet ja alkoholen har inte gjort mycket gott för mig. Några år av drickande på ganska normal nivå men resten alldeles för mycket och för ofta. Senaste åren la jag till drickande även på vardagar. Vin till maten onsdag/torsdag (och med det smygandet). I maj adderades tråkigheter relaterat till jobbet också, den plats jag trivts så bra på genom livet. Plötsligt var det som att jag såg mitt liv utifrån, påfrestningarna på jobbet, planera drickandet, handla och gömma alkohol, dricka och smygdricka. Det var ett väldigt tråkigt, tomt och ledsamt liv jag ordnat åt mig själv. Snart flyttar yngsta barnet ut, vad ska jag då göra? Fortsätta supa, bli äldre, få ont i kroppen, enbart ha tillräckligt med energi att ta mig till bolaget, gömma och smyga, ljuga för familjen och mig själv. Så himla futtigt. I maj växte mitt jävlaranamma "nu får det räcka" så pass att jag kände att "nu händer det" nu är det dags. Jag var redo för förändring. Tack för ert stöd, det hjälper så mycket 🙏.

@Carisie jag har lyssnat på podden, den gick varm under pandemin på skogspromenader med hunden och jag har fortsatt lyssna på den och andra. Jag visste innerst inne hela tiden att jag inte kan dricka måttligt, det måste bli antingen eller för mig. Med åren kom smygandet, skadorna, sluddret med grannarna, bråken med maken, orken som tröt. Jag var väldigt medveten om problemet, visste vad jag måste göra om jag inte skulle halka längre ner. Jag längtar till lugnet som ni som varit nyktra länge känner, det vill jag också känna🙂.

Jag viste också väldigt länge innan jag slutade dricka att mitt drickande var problematiskt @Silvertärnan, ändå tog det ytterligare 10år av att försöka lära mig dricka måttligt!
Lugnet kommer sakta och det är med och motgångar i det men det är som ett lååångt test av tålamod och tillit till processen! Första halvåret handlade mest om att försöka lära känna mig själv och vila, min kropp och hjärna var helt slut, jag behövde läka. Sedan började jag nysta ut och bearbeta grundorsaken till varför jag började dricka, den processen tog något år skulle jag tro, att titta i alla skrymslen och vrår i mitt inre där det låg diverse undertryckta känslor och minnen att våga gå igenom. När jag gjort det har jag fått en bred förståelse för varför och det hjälpte mig släppa skuld och skam, jag förstod mina varför och fick en enorm medkänsla med mig själv sedan har det tagit ytterligare 1,5år att bygga upp mig till att bli starkare mentalt. Jag tror att man kan fortsätta bygga på sig själv resten av livet, leta nya kunskaper, intressen och erfarenheter. Världen öppnar sig mer och mer under tiden som man landar i sig själv och vi är olika och har varit med om olika saker som tar olika lång tid att läka ifrån. Ha tillit till processen, den är underbar trots alla svackor av dåligt mående på vägen🙏❤️

Det här med motivation är ju ett spännande område att utforska. För ungefär 30 år sedan hade jag två liknande upplevelser kring hur motivationen plötsligt bara infinner sig som "out of the blue". Jag bestämde mig för att efter 10 år som rökare sluta. Jag valde dag och strategin var att tugga nikotintugummi i max 3 månader efter det. Sagt och gjort. Beslut fattat och strategi vald. Efter 3 månader skippade jag nikotintuggummit och gick över på vanligt tuggummi och faktiskt också att äta apelsiner. De sysselsatte händerna, tog lite tid att skala, så det blev liksom en naturlig paus, precis som rökande gett. Jag blev förstås rund av att sluta röka så efter nåt år bestämde jag mig för att försöka gå ner i vikt. Valde startdag och strategi, Viktväktarna. Pluggade recept, räknade points, höll mig till programmet (drack alkohol men räknade in de pointsen också). Jag blev så golvad av att det faktiskt fungerade bara jag höll mig till programmet så jag gick ner dryga 25 kilo på 8 månader (har sparat boken med guldstjärnor och allt). Så slutsatsen blir lite att motivationen kommer om jag väljer tidpunkt, bearbetar beslutet medvetet och undermedvetet (kan förstås ta olika lång tid) och sedan väljer strategi. Sedan blir det lite av en mental tävling mot/med mig själv märker jag. Att sätta mål är viktigt. 3 månader är ju överkomligt i alla sammanhang oavsett vad det gäller. Självklart är det inte en nedförsbacke hela vägen men det är det ju inte med något.

Med tidigare inlägget om hur min motivation funkar vill jag inte skriva nån på näsan om hur "lätt" det är. Alkoholberoendet sitter ankrat i mig, jag har provat att dra ner, haft vita månader men inget har funkat. Det var först när jag började inse att det måste bli antingen eller beslutet kunde få börja gro. Och den processen har tagit många år. När alkoholen började att mer och mer diktera villkoren för mitt liv, vardag som helg och jag började ifrågasätta det liv jag valt (eller rättare sagt som alkoholen valt åt mig) det var då som jag började se att det var en kraft utanför min egen som jag måste börja motverka. Jag blir äldre, kroppen funkar inte som för 10 år sedan, ingen kommer att leda mig bort från den här alkoholindränkta tillvaron utom jag själv. Jag vill återta makten över mitt liv, bestämma vad jag vill och inte vill. Nu ska jag ha en fin nykter tisdag.

@Silvertärnan Håller med dig om att sätta långsiktigt mål och delmål är viktigt för att behålla motivationen. När man når sina delmål får man boost i självkänslan och självförtroendet. När man når målet gör man upp en ny plan.

Mitt övergripande mål är egentligen mer en riktning eller ett förhållningssätt som jag vill ha i mitt liv, min värderade riktning. Att sträva efter att följa min inre kompass som har en riktning mot värden som är viktiga för mig, snarare än konkreta mål som jag ska nå. En slags ny livsstil med ett innehåll som får mig att må bra inom alla mina olika livsområden. En livsstil där jag fyller mitt liv med det som känns meningsfullt och värdefullt. Det finns liksom ingen början och slut då riktningen kan ändra kurs, så det är mer ett förhållningssätt till hur jag vill ha det och vad som är värdefullt för mig. Jag har så många gånger gått i skogen när det inte känts bra inom mig för att hitta min värderade riktning. Ofta faller det på plats till slut när jag ställer frågor till mig själv om vad som är viktigt och värdefullt för mig och att jag är sann mot mig själv.

Det har varit lite för mycket gott i magen nu på min semester så nu ska några kilon bort. Jag ska göra en plan och framförallt ta bort det söta som inte ingår i min ordinära livsstil😁.

Ha en fin tisdag och var bossen i ditt egna liv!💪 Kram❤️

@vår2022 mycket tänkvärt om riktning. Känns klokt att tänka så. Om man girar lite fel får man kolla den inre kompassen och stämma av mot sjökortet🙂 är jag fortfarande i farleden eller håller jag felaktig kurs rätt mot en grynna? Mycket bra mental bild att tänka som du gör. Ska anamma den till 100 %.

@Himmelellerhelvette @Silvertärnan @Silvertärnan .Oj så intressanta inlägg, reflektioner & tankar kring mål,delmål,riktningar & strategier.Tillit till processen.Att lita på den i med & motgång samt att det tar tid att läka.Man lär sig mycket härinne på forumet!Hejja alla oss som väljer ett fortsatt liv som nyktra!

@Silvertärnan Ja, precis! Det är jättebra att måla upp mentala bilder/liknelser av olika processer/skeenden. Man behöver planera sin rutt bra så att man ligger tryggt och säkert i lä för natten. Men vinden och vädret kan överraska och vända tvärt och då måste göra en ny bedömning och ta ut en ny riktning så att man inte äventyrar sin säkerhet. Precis som i livet med motgångar, man får sätta sig ned och fundera över hur man på bästa sätt kan ta sig an och hantera det på ett klokt vis utan att man skadar sig själv. Reflektera och känna efter i magen vilken riktning som känns trygg och värdefull att gå mot och som kommer att leda dig vidare framåt❤️

Lite bakgrund. Första gången jag tog hjälp för mitt alkoholmissbruk var redan runt 2003. Då var jag ute på krogen och blev troligtvis drogad, gjorde en anmälan och tog blodprov i samband med det. Visserligen var det otäckt att bli drogad men det som gjorde att jag ens befann mig där på krogen hade med mitt användande av alkohol som självmedicinering att göra. Jag mådde fruktansvärt dåligt av den erfarenheten och sökte upp kommunens öppna verksamhet, gick på stödsamtal 6 månader och tog tag i mitt drickande för en period. Men som för så många andra höll det i några år men sedan var jag tillbaka i överkonsumtion igen. Under de kommande åren har drickandet ökat och minskat, ibland mer ibland mindre. Under pandemin klev jag över tröskeln att dricka ensam och börja smussla med gömda flaskor. Jag har under de här åren gjort karriär, bildat familj, tränat, pluggat parallellt med jobb, uppfostrat barn. Kort sagt kämpat för att upprätthålla fasaden av ett normalt liv och sedan gått hem och supit mig stupfull för att inte gå under. Först på helgerna men under senare år har även ett par dagar i veckan behövts. Jag har med andra ord mått skit men dolt det för mig själv med att dränka in alla känslor i alkohol. Nu som nykter kommer känslorna som vågor, det är bra och jag ska ta hand om dem på bästa sätt. Det kommer att gå bättre och bättre känner jag. Jag är full av tillförsikt inför mitt nya liv.

@Silvertärnan Heja heja!Bra kämpat.En sak som kan vara svårt att se själv är att man ” trott” att man kurerat stress,dåligt mående med A.Sedan blir man full,bakfull & får ännu värre.Det är så A funkar det är kemiskt.Sedan blir ju inte allt toppen för att man är nykter heller.Men då är man kapabel att börja jobba med stresshantering,gnag,skav osv. Som inte är möjligt annars