Jag blir galen
Är inne på snart 2 årig relation med min sambo
Jag 24, han 22 år
Det har varit två år av svek,oro och ångest
Orsaken? Alkohol
Han har problem, dricker varje helg. Varje helg är en ursäkt att dricka. Grejen är att han inte kan hantera alkohol, han har inget stopp. Ibland hamnar han i fel umgängen bland droger osv
Jag har försökt förklara , ifrågasätta , varit arg och nu till slut fattat att det inte hjälper att skrika o vara arg. Jag har frågat om jag snällt kan hjälpa honom på något sätt, finns det nåt jag kan göra som gör det lättare ?
Men hans svar är att han inte har problem och att ”får man inte umgås med polarna eller?”
Jag vill inte vara en dryg flickvän, men det tär på mig
Min kropp har börjat säga ifrån, min magkänsla säger att dethär inte är hållbart. Jag mår för dåligt .
Jag ligger vaken sömnlösa nätter och väntar o väntar. Han lovar att komma hem en viss tid. Men det slutar alltid i att han somnar och kommer hem dagen efter
Jag vill hans bästa, utan honom är jag inget. Jag har 0 vänner och har börjat känna mig ensam i relationen också då jag känner att han sätter alkohol som prio 1. Vad mer kan jag göra?
Jag har börjat inse att det kanske är mig det är fel på. Är det fel att jag inte dricker med?
Jag har inte haft problem med alkohol innan jag träffade han. Men nu har jag i princip tagit avstånd helt , iallafall när jag är i samma sällskap som honom. Jag tvingar mig ibland att följa med på saker för sålänge jag är med så sköter han sig. Är han själv spårar han alltid
Jag är trött på att ha en dygnrak pojkvän som kommer hem varje helg o stinker sprit, jag är trött på att ligga hemma med en klump i magen varenda helg
Jag är trött på att må såhär, varför stannar man??? Varför kan man bara inte släppa taget
OCH är det fel på mig? Är det jag som är tråkig ?

@cupcake9 Du. Det är inget fel på dig alls. Scrolla tillbaka lite ... såg ett inlägg av @has som var spot on. Du har ett eget värde. Låt inte din pojkvän få dig att tro annat. Det är din värld som krymper och slutligen är det bara han som existerar. Men vad du ska göra det vet bara du 🩵

@cupcake9 du är ALLT oavsett om han finns eller inte. Förminska inte dig själv! Ditt värde påverkas inte av honom eller av någon annan. Du har ett värde som människa oavsett vem du är tillsammans med. Glöm aldrig det.

@cupcake9 Det verkar som din pojkvän sätter spriten före allt annat? I varje fall före dig. Den som är tråkig är inte du utan han. På vilket sätt är det kul att umgås med någon som är dyngrak. Kanske funkar det för honom just nu, men om några år har förmodligen hans polare gått vidare till familjeliv, jobb o annat..
Det känns som du mest är kvar för att du upplever att du inte har några andra vänner. Kanske är det så just nu, men isf borde du kanske ta tag i det istället. Hitta möjligheter att göra roliga och utvecklande saker ihop med andra. Min erfarenhet får man oftast genom att göra saker tillsammans med andra. Kan vara danskurs, sommarkurser på folkhögskola, bokcirklar eller vad du nu är intresserad av.
Du har hela livet framför dig!!!
Släng inte bort det på någon som bara är intresserad av flaskan.
♥️♥️♥️

@cupcake9
Det är inget fel på dig! Du frågar varför man stannar. Förmodligen för att du trivs med han när han är nykter och för att du inte vet hur du ska gå.
Mitt yngre jag fastnade länge. Men då var jag ändå äldre än du är nu.
Jag var kvar länge. Jag firade mina 40 med honom och mina föräldrar. På en fin lunchrestaurang. Han var full. På lunchen.
Jag mådde så dåligt.
Visste att det var fel att ens leva med han. Och då levde vi inte ens tillsammans.
Men han bodde i mitt hem.
Som en hotellgäst.
Och tog för sig av mitt sparkonto.
Och allt som jag serverade honom.
Tills jag en dag sa stopp.
Inte en dag för tidigt.
Jag behövde lära mig.
Den kostsamma vägen.
På tid och pengar.
Men idag ser jag det som en.
Bra erfarenhet.

DU är värdefull.
Du är klok.
Du är insiktsfull.
Du är ung.

Och du har HELA LIVET.
Framför dig.

Tänk att du kan regissera det.
Som du vill.

Du behöver bara skriva ditt manus.
Som du önskar LEVA det.

En varm kram till dig.