av Stark2025

Stark2025
fre, 2025-06-20 - 19:43

Här sitter jag, det är midsommarafton och jag är så besviken IGEN....
Jag lämnade min anhörig för några veckor sedan efter ett återfall med både fysisk och psykiskt våld inblandat. Jag hade tur att jag kom ut, det har hänt förut en gång men sedan har han vart nykter och gått på behandling allt var perfekt förutom att han började sin psykiska plåga några månader innan återfallet. Allt jag sa, gjorde, inte gjorde, allt jag inte sa, om jag sov ( på natten) om jag var vaken allt allt allt var fel.

Dagen med återfallet var jag den vidrigaste människan han någonsin mött mm mm.

Nu sitter jag här i egen ny lägenhet, har skapat en ny trygghet och liv på några veckor.

Han har fortsatt med sitt supande alla dessa veckor, fortsatt med sina verbala elakheter, blandat med ånger, kärlek, att han saknar.
När han är ångerfull och ledsen så faller jag dit. Talar om att även jag mår dåligt, har till och med sagt att jag saknar honom för det gör jag. Det är sådan sorg att han är så elak. Klyscha men han är ju fantastisk när han är bra.

Skulle egentligen inte skriva om honom, ville bara skriva och undra hur jag blivit så medberoende och hur man kommer ur det?

I måndags började han på behandling igen ( sa han iallafall) men i dag har han supit och bombat mig med sms, ringer ja allt man kan tänka sig. Tydligen helt beslutsam på att fucka up min midsommar totalt. Konstigt nog kände jag nog det här på mig, sitter hemma själv och har tackat nej till att träffa folk.
Varför blir jag så besviken? Varför är det så lätt att tro på när han säger att han tar hjälp, när han uppenbart ljuger eller iallafall misslyckas.

Kramar

has
fre, 2025-06-20 - 23:27

@Stark2025 jag fortsätter här för att inte kapa @flygcerts tråd.

Kanske låter knäppt, men jag har jobbat med chatGPT för att lägga mitt pussel.

Skriver in olika situationer och ber om en analys. När situation efter situation kom tillbaka med beskrivningar som manipulation, psykiskt våld, gaslighting tänkte jag att det nog inte funkade så bra.

Men sen har vårdgivare fortsatt bekräfta samma bild av min beskrivning.

Kanske gör du det redan, eller så kanske det inte passar dig. Men den finns ju där hela tiden. För mig blev det lättare att pussla när jag kunde lägga en bit, som sedan väckte nya minnen om situationer.

Skärmdumpar (eftersom jag bara har gratisversionen) för att ha kvar och kunna gå tillbaka vid behov.

Nu börjar jag se att mönstret genomsyrat hela relationen, ändå finns säkert mycket kvar att utforska än.

Men det stärker mig i min egen verklighetsuppfattning och ger kontext till de symptom jag upplevt de senaste åren med ständigt stresspåslag.

Hoppas du hittar ett sätt som passar dig! När dimman lättar och bilden börjar hänga ihop har jag börjat förstå vad som händer i realtid vilket oftast gör det enklare att hantera.

Kram🌸