av längtan

längtan
tis, 2025-06-24 - 04:57

@JHL
Hej, din sista mening skrämmer mig. Jag är nog lite rädd och ibland känns det som det är väldigt nära på att folk i min närhet får veta. Det kanske är bra, men samtidigt väldigt skrämmande. Orkar jag det?

Funderade på mitt varför, det finns många varför. Funderade på hur jag ska ta upp att det räcker nu. Vet så väl att folk skulle stötta och finnas där så varför tar jag inte bara steget?

Ångest inför läkare, hade velat ta den vägen. Men vågar inte, är för feg och rädd att det ska slå fel. Att det ska gå ut över min familj istället för hjälp.

Vaken inatt som vanligt, jag måste få till det här med sömnen... Att inte sova på nätterna gör en galen.
Men! Jag har laddat hem 2 böcker om beroende som definitivt kommer hålla mig sällskap de kommande kvällarna.

Ta hand om er. Tack för att detta forum finns.

Carisie
tis, 2025-06-24 - 09:18

@längtan Hej.👋🏼 Om du tar hjälp behöver du ju "bara" berätta för folk i din närhet att du inte dricker. Utan att bli påkommen eller stämplad. Jag har bara hört positivt från människor som tagit hjälp. För mig var det alkohol som gav mig ångest och sömnbrist vilket gav mer ångest. Nu sover jag som ett barn oftast och med hjälp av att lyssna på en 20 min lång Yoga Nidra (finns på Storytel bla). Det går att vända skutan! 🩵

JHL
tis, 2025-06-24 - 21:05

@längtan jag förstår din oro. När jag var inlagd på sjukhus för alkoholrelaterad abstinens (det vill du verkligen undvika) så hade jag tankebanor runt hur jag skulle lyckas få det att gå obemärkt förbi. Precis som att fru jhl inte skulle märka att jag var borta flera dagar (även om hon var bortrest en del av tiden) samt att jobbet inte skulle ha märkt. En djukdköterska sade till mig att det skulle kännas bätttre om jag berättade och hon hade 100% rätt. En stor sten lättade när jag öppnade upp för frugan och de allra närmaste. Jobb och många bekanta har jag inte berättat för, det räcker att jag har meddelat att jag inte dricker för tillfället. Skammen jag kände innan jag berättade var helt enormt stor och jag kände mig så misslyckad, usel och inte värd ett skvatt. Jag fick ett jättebra respons av mina närmaste och bara stöd. Det enda negativa jag hört var på en golfresa och få tyckte mina golfvänner att jag borde ha meddelat tidigare för då kunde jag köra hyrbil istället för att hyra chaufför :-).

Du är nog inte så olik dina närmaste. Hur skulle du reagera om någon berättade om alkoholproblematik eller att avstå ftån drickande av hälsoskäl? Fördömande eller stödjande? Jag är helt säker på att dina nära och kära vill dig väl och kommer att stödja dig.
En annan uppsida är att de kanske kan hjälpa dig fira nyktra högtider då de vet att du vill hålla dig nykter och de kommer stödja dig med det.

Tillsist då hade jag och fru jjl ett samtal där jag hade önskemålet att jag äger problematiken och informationsgivandet. Dvs jag berättar till vem och när samt att fru jhl behöver inte sluta dricka (om det blir svårt för mig så ber jag henne om ändring).

Sorry för långt inlägg.