av Andrahalvlek

Andrahalvlek
lör, 2025-06-21 - 08:42

Gårdagen var verkligen den hyllning till sommaren som den förtjänar 😍 Strålande fint väder. Först besök i en park ihop med flera hundra andra, varav några hundra dansade runt en stång. Musikunderhållning. Dottern satt i sin rullstol och jag på gräset, min hund visste inte vartåt han skulle titta. Så mycket folk - och hundar.

Efter det midsommarbuffé på en restaurang vid havet, där även hunden var välkommen. Efter det hem till ex-svärisarna. God tårta, senare på kvällen grillat kött - och många fina prat. Alkoholfri öl, knappt ens ex-svärmor drack något med alkohol.

Sen köra hem dottern vid 20 och sen hem och sova. Idag ska jag köra min mamma till akuten, och vädret är återigen halvtrist. Jag fortsätter glädjas åt gårdagen - en helt ljuvlig paus i min just nu lite oroliga tillvaro. Dansa, pausa.

Kram 🐘

PS. Klockan 8 på midsommardagen är det bara jag och hunden vakna i hela stan typ.

Andrahalvlek
tis, 2025-06-24 - 08:11

Givetvis åt jag upp all choklad som jag rensat ut hos mamma. Slänga kändes konstigt, men att äta upp skiten gick minsann bra. Tillfället gör tjuven. Efter besöket hos ögonläkaren i lördags med min mamma fejdade jag ut lite. Mentalt. Fast inaktiv var jag inte. Mitt nya sommarprojekt ”bada med hund” är sjösatt. Typ 17 grader i havet i söndags och 21 grader i en å igår.

Och en lång rask promenad ingår också, badet efteråt blir belöningen för oss båda. Kasta leksak ut i vattnet 77 gånger är nog dock den bästa belöningen för min hund. Synd att man inte kan utvinna hans energi på något begåvat sätt - den energin skulle räcka till att värma upp en hel liten stad tror jag.

Idag ska jag köra mamma till ögonläkaren igen. Hoppas hon får slippa det stora åbäket till förband på ögat. Att gå runt med ett sådant förband över halva ansiktet kan sänka den starkaste. Som om inte det vore nog bekymrade sig mamma över en tantkompis som bodde i grannhuset. De har pratat då och då, uppdaterat varandra om livet. När min mamma kom hem från sjukhuset började hon ringa tantkompisen, men fick inget svar. Till slut svarade någon. Tantkompisen hade åkt in på sjukhus förra veckan, och två dagar senare var hon död.

Stackars tantkompisen, och stackars min mamma. Hon kunde verkligen fått en bättre start på hemkomsten. Jag ska försöka mobilisera lite mer kraft och ork för att kanske göra något trevligt ihop med henne också, inte bara måsten.

Kram 🐘

Molnet
tis, 2025-06-24 - 13:07

@Andrahalvlek .Ja trist när mammorna blir sämre & behöver hjälp.Men tänk så fint att du kan vara med henne i dessa sammanhang ändå.Det gäller bara att du kommer ihåg att återhämta dig själv & se till att göra saker du tycker är roligt för att orka vara stark & ett bra stöd för din mamma utan att skapa skav i dig själv.Kram!

Andrahalvlek
tis, 2025-06-24 - 14:41

@Molnet Jag försöker tänka så. Tack och lov att hon har flyttat till min hemstad och att jag har semester så att jag kan köra henne. Det är idag två veckor sedan jag hittade henne livlös på golvet, och jag trodde inte att hon skulle överleva ens. Hon är piggare än man kan förstå.

När vi körde hem idag brände frågan på tungan på mig. ”Vem körde din mamma hit och dit hennes sista år i livet?” Inte fan var det min mamma i alla fall. Men det vore elakt, tur att jag just bet mig i tungan. Alldeles för många gamlingar har inget stöd av sina barn, som ofta bor på en helt annan plats i världen. När deras föräldrar dör frågar deras barn begravningsbyrån om de måste närvara på begravningen ens. Vår samtid är på många sätt sorglig.

Kram 🐘

Andrahalvlek
tis, 2025-06-24 - 20:11

Sprang inte i fredags, det var ju midsommarfirande hela dagen. Idag tisdag var det dags igen - enormt motstånd. Latmasken bråkade med mig. Men till slut gjorde jag det, för att jag behövde få ut latmasken och gnällbellan ur kroppen. Yes!

Tisdag, fredag, söndag gäller nu - och det gäller att planera om det kör ihop sig med andra åtaganden. Trötthet är inte ett skäl att låta bli, att springa gör mig skönt trött i kroppen också. Och nöjd. Att känna sig nöjd är bannemej den mest vilsamma känslan. Kräver ingenting av mig.

Kram 🐘

vår2022
tis, 2025-06-24 - 21:17

@Andrahalvlek Starkt jobbat! Latmasken bråkade med mig också efter uppehåll då jag var på minisemester 5 dagar, men tvingade mig ut på löppass med hundarna när vi kom hem och tillbaka i rutinerna. Dessutom ätit massa skit och det kändes som att löpningen ruskade om i hela systemet, både kropp och knopp. Back on track igen!😁.

Fint att du kan hjälpa din mamma men glöm inte att ta hand om dig själv också, kram❤️

Andrahalvlek
tis, 2025-06-24 - 21:40

@vår2022 Det är kontinuiteten som är så himla viktig. Men pauser är okej, bara man så snabbt som möjligt faller tillbaka till de vanor man så väl behöver.

Jag har lite roligheter planerade, så min mammas bekymmer äter inte upp mig helt. Håller nog på och landar i det nya nu lite mer. Hon lever, och är förvånansvärt pigg. Så är det just nu.

Kram 🐘

vår2022
tis, 2025-06-24 - 21:48

@Andrahalvlek Ja, det tar lite tid med livsomställningar och även chocken som du utsattes för och att ska nya rutiner i det. Vad skönt att hon är så pigg och att det under omständigheterna ändå gick så bra❤️. Kram❤️

Andrahalvlek
ons, 2025-06-25 - 10:29

Igår lagade jag mina första matlådor på två veckor. Jag har inte kunnat förmå mig att planera och göra detta sen jag hittade min mamma på golvet tisdag för två veckor sedan. Mitt inre har varit fullt upptaget med att processa, och jag har haft mycket praktiska saker att ta tag i. Så mycket smörgåstårta och köpmat har det blivit.

Mina dagliga rörelsemål har jag dock skött, jag har ju en hund som måste ut flera gånger per dag. Jag har även kommit i säng som vanligt vid 22-tiden. I övrigt har allt typ stått stilla. Tvätta gjorde jag för första gången igår, diska gjorde jag förra veckan, men det behövs göras igen. Några blommor på balkongen blev det inte, har inte lust att ta tag i det nu heller. Kanske senare.

Det här behöver jag för att må bra:

1) Uppnå mina dagliga rörelsemål: 90 min promenad/träning, förbränna 900 kcal/dag, stå upp 12 gg/12 timmar. Och målet att springa tre gånger per vecka kvarstår, och då förbränner jag mycket mer än 900 kcal den dagen.
2) Minst 7-8 timmars sömn varje natt.
3) Veckohandla och laga matlådor för att frigöra tid senare i veckan. Plus att jag slipper ta till nödlösningar.
4) Mycket tid i naturen, ihop med min hund.
5) Träffa min familj, umgås helt opretentiöst.
6) Träffa och umgås med vänner, också helt opretentiöst.

Punkt 6 har jag inte heller orkat ta tag i. Har inte vågat planera någonting med tanke på mamma, pga av risken att behöva ställa in. Snart kanske jag kastar ut en tåt eller två, ser vad jag kan hämta hem i form av umgänge. Och om någon hör av sig blir jag glad och deltar gärna. De flesta verkar dock ha fullt upp, de har kalendern fulltecknad. Jag är lite mer spontan, några dagars varsel räcker gott för mig.

Nu i helgen blir det umgänge med hundkompisar då det blir träningsläger på hundklubben, och nästa tor-sön reser jag till äldsta dottern. Så nu får jag snart fylla på min sociala kvot lite.

Kram 🐘

Andrahalvlek
sön, 2025-06-29 - 18:43

Haft en aktiv helg på hundklubben. Det är fascinerande att ramla in i ett sammanhang där man inte känner en enda människa. Några få till det yttre bara, om vi gått hundkurs ihop eller om de har varit ledare på en hundkurs. Inga namn kommer jag ihåg sen tidigare.

Samtidigt är många av de andra väldigt bundis, många känner varandra väl sen många år, tillbringar flera timmar per vecka ihop på fritiden. Då gäller det att go with the flow. Byta några ord här och där. Och det gick bra. Helt nykter 😉

Gårdagen avslutades med grillfest. Då fick hundarna stanna hemma, eller ligga i bilarna. Först femkamp där vi delades in i lag, jätteroligt. Sen dignande grillbuffé, fixad av ordförande som tydligen har varit kock på restaurang tidigare. Trevligt småprat vid bordet.

Efter två timmar tackade jag för mig, dödstrött. Idag var jag på klubben igen men orkade inte engagera oss i någon aktivitet. Det fick bli miljöträning för lillprinsen. Att vistas i en miljö med folk och hundar överallt, som kommer och går, är oerhört nyttigt. Han skötte sig galant.

Genom att avvika lite i förtid igår missade jag den utlovade ”glassbomben”. Och ikväll har jag sprungit, det blev tredje gången den här veckan. Heja mig!

Kram 🐘

Andrahalvlek
tis, 2025-07-01 - 19:23

Idag var jag på återbesök hos psykiatrin. 14 månader sen senaste gången. Tre år sedan jag fick börja gå där och träffa en helt fantastiskt kunnig psykiatriker. Träffar samma varje gång, vilket är en vinst i sig. Konstigt att inte vården förstår hur viktigt det är att som patient få träffa samma läkare varje gång.

Det är obehagligt att sitta i väntrummet, för då minns jag hur dåligt jag mådde. Ångest typ 24/7, hela min kropp var spänd som en gitarrsträng. Överdriven reaktion på allt, både inombords och runt om mig. Jag var så jävla trött, hade enorma sömnproblem. Så trött att jag knappt orkade ta mig dit, än mindre hade jag något att säga. Frågor om hur jag mådde och hur jag tänkte kunde jag inte besvara. Öh. Det var som om det stod streck i pannan på mig. ”Personen är frånvarande”.

Jag ordinerades 60 mg duloxetin på morgonen och 15 mg mirtazapin på kvällen. Det senare före det andra. Och duloxetin var först 30 mg och efter några veckor 60 mg. Jag var beredd på biverkningar, även om jag då befann mig på bottens botten och inte kunde tro att man kunde må sämre.

Efter två veckor med full dos duloxetin och mirtazapin var det som om jag rätade på ryggen, höjde blicken. Både rent fysiskt och mentalt. Jag kunde boka in träffar med älskade ex-svärmor. Fika och tjöta lite. Jag kunde gå ut i skogen och se grönskan, höra fåglarna igen. Njuta av vindar i mitt ansikte, ta ett bad i havet. Jag kunde boka in träffar med vänner, jag kunde börja prata om mitt mående igen. Välsignelse.

Medicinen är serotonin- och dopaminhöjande. Två livsviktiga må-bra-hormoner. Min skalle räcker inte till där på egen hand. En ärftlig sårbarhet sannolikt, min pappa var deprimerad från och till i hela sitt vuxna liv. Försökte självmedicinera med alkohol. För många av hans syskon har det slutat lika illa.

Sen tonåren har jag haft återkommande depressioner. Sen 20 år tillbaka har jag medicinerat för det. Varje gång jag slutar blir jag deprimerad inom tre månader. Varje gång. Minst tio gånger har jag försökt sluta under dessa tio år.

Idag pratade vi om min oro för att bli deprimerad igen, att jag sällan tänker på det numer men att besöket gjorde att oron hälsade på igen. Läkaren lugnade mig med att jag får vara fortsatt patient hos psykiatrin. Att jag bara kan ringa om jag mår sämre, eller när jag behöver nya recept. Nytt återbesök om ett år, och då kanske vi minskar duloxetin från 60 till 30 mg. Och där ska jag ligga kvar många år, kanske livet ut.

I vår samtid är det ett himla prat just nu om att till varje pris fasa ut antidepressiva. Att det lägger lock på alla känslor osv. För mig är det inte alls så, jag känner igen mig själv först när jag medicinerar. För mig är det som insulin, fast för hjärnan. Livsnödvändigt.

Kram 🐘