av Vanna

Vanna
tors, 2025-07-17 - 12:12

Mitt allra första inlägg. Har läst och läst i flera månader och ni har alla redan hjälpt mig få lite insikt och fått mig att känna mig mindre ensam. Nu tar jag ett första stapplande steg mot förändring och jag är tacksam för allt stöd jag kan få från er kloka som också kämpar.
Min historia: De senaste åren (Ja, hur många? Fem? Tio?) har varit jobbiga. Skilsmässa för fem år sedan efter en lång lång relation, efter många år då relationen absolut inte fungerat men det ville jag ju inte se förrän vi redan befann oss i kaklet så att säga. Uppslitande och infekterat med en exman som gjorde processen allt annat än lätt för barnen. Tre barn, då i tidiga tonåren, som drabbades hårt och jag försökte göra allt för att lindra fallet. Två av barnen har NPF-diagnoser och jag har alltid fått ta i stort sett hela ansvaret kring allt med skola, BUP osv. Skilsmässan gjorde det inte lättare. Dottern utvecklade ett självskadebeteende och sonen klarade under en period inte av att gå i skolan. Minns den tiden som en dimma, i ständig beredskap att rycka ut. Nu mår de bättre. Men jag bär liksom fortfarande runt på en stor sorg över hur allt blev, en ilska över hur inkapabel min exman är - och framförallt är jag arg på mig själv som inte insett detta tidigare? Hur kunde jag, som är hyfsat smart hamna i denna hopplösa relation? Kan inte sluta älta detta, trots att det gått många år nu.
Det var nog i samband med skilsmässan som jag började dricka mer och mer vin. Ensam, på kvällarna, för att bara få en liten paus från allt elände. Med åren har det blivit oftare och oftare, och nu minns jag inte när jag senast hade en nykter kväll. Det kan vara några glas, det kan vara en och en halv flaska. Jag märker att det blir mer och mer. Senaste året har jag gått över flera gränser och gjort saker som skulle kunna få förödande konsekvenser. Ett litet uppvaknande var i vintras då jag blev stoppad av polisen i en nykterhetskontroll på väg till jobbet. Kvällen innan hade jag ”bara” druckit två glas vin, ovanligt lite, så kontrollen gick bra, men sen började jag tänka. Hade det varit en annan kväll hade jag kanske druckit mer än en flaska, hur hade det gått då?
Ingen känner till mina problem. Jag har massor av vänner, men det känns ändå som att jag inte har någon att prata med. Så den här tråden lär bli en lång följetong av ärliga bekännelser och ältande. 😊

Andrahalvlek
tors, 2025-07-17 - 14:00

@Vanna Välkommen hit! Här är du bland vänner. Känner enorm igenkänning ❤️ Jag drack av precis samma orsaker som du, men nu har jag varit alkoholfri sen våren 2020. Bland de bästa beslut jag har tagit i mitt liv. Det enda jag ångrar är att jag inte gjorde det tidigare. Kan jag - så kan du!

Kram 🐘

fooliehutten
tors, 2025-07-17 - 16:07

@Vanna, älta inte mer för om du mentalt bär ditt inkapabla x, så är det dags att slänga av dö’köttet och stolt vandra vidare i livet: ”Två nunnor vandrar flera dagar och nätter. En morgon kommer de till ett vattendrag, där står en inkapabel, velig man som inte törs gå över. Den ena nunnan erbjuder sig att bära honom över och han tackar och blir buren och avsläppt på andra sidan. Sedan vandrar nunnorna vidare hela dagen och kvällen och först framemot natten slår de läger. Nunna 2 kritiserar den första för att ha burit en man så nära sin kropp. Den första nunnan ler i lägereldens sken och svarar: - Bär du honom fortfarande, det är redan länge sedan jag släppte av honom” 🤗

Molnet
tors, 2025-07-17 - 17:01

@Vanna .Släpp & gå vidare.Ödsla inte en massa energi & ältande på det som varit.Relationer & skilsmässa är inte lätt.Allting är ju heller inte bara svart eller vitt.Gårdagen har varit & den kan vi inte göra något åt.Morgondagen vet vi ännu inget om.Det enda vi kan påverka är den dag det är idag.Här & nu kan vi göra bra val som gagnar oss själva.Visa dig självmedkänsla.Ge kropp & knopp det den behöver.Grattis till ett bra beslut.Bra att du nu vill ta tag i din problematiska relation till alkohol.Börja med en A-fri helg.Sedan 1 vecka/ en månad,3 mån osv….Utvärdera efter varje mål & belöna dig med något.Sedan tar du nytt beslut.Lycka till!

Vanna
tors, 2025-07-17 - 17:29

Tack fina ni för svar. Känns bra! Jag vet att ni har rätt. Jag förstår inte själv varför det är så svårt? Men vi var tillsammans så länge, över tjugo år och jag var så ung när vi träffades..
återkommer lite senare 😊

fooliehutten
tors, 2025-07-17 - 19:19

@Molnet tack, men storyn är lånad fast jag bytte ut både munkar och en ung kvinna i tolkningen av originalet😇. Det är knepigt hur man trots skilda vägar fysiskt, ska bosätta skelettet i psyket flera år, eller hur? Brukar säga att det oftast är en väldans lång tid innan man träffade sin ”kärlek” som man inte ens visste att vederbörande fanns. Det finns en slags parentes före det mötet och det är viktigt att bygga på en likadan parentes efter en skilsmässa. Personen ska inte längre beredas plats i sinnet utan ska likt alkoholen förpassas tillbaka till glömskans träsk. Annars blir man nog aldrig riktigt skild från x:et… tror jag🤔

Silvertärnan
tors, 2025-07-17 - 21:16

Välkommen hit. Jag är alkoholfri sedan 25 maj så jag är också ny här. Jag har druckit problematiskt i många år, med ett eskalerande under pandemin och därefter mer och mer. Jag tänker för egen del att vad än orsakerna är till mitt drickande så blir inte problemen bättre av att jag försöker dränka dem i alkohol. Jag ältar också mycket, grubblar och funderar på saker som varit. Men att fortsätta med att hälla i mig något som på sikt bara kommer att förvärra det hela för mig är ingen lösning. Tänk inte så långt, ta en kväll nykter, fundera på annat du kan göra istället för att dricka så kommer du att se att dagarna nyktra kommer att bli fler och fler. Kram!

Vanna
fre, 2025-07-18 - 11:23

I går drack jag två glas vin - mycket bra i min värld. Sådana dagar har jag egentligen bara när min särbo är hos mig. Det är bra dagar, men i ärlighetens namn innebär de också en inre kamp eftersom jag behöver hitta en lucka för att dricka mitt vin (om det är en vardag, är det helg så öppnar vi en flaska tillsammans) och det kan aldrig bli några mängder. Suget är som störst eftermiddag/tidig kväll och om jag bara distraherar mig så går det över. Ja, det är galet det här.
Min särbo är världens bästa, en fantastiskt människa, klok och snäll. Dessutom har vi en sån kemi - jag är fortfarande så förälskad fast det gått flera år. Jag har inte berättat något för honom förstås. Varför? För att jag är rädd för hur han skulle reagera. För att jag helst håller saker för mig själv och tänker ut en egen lösning - så har jag gjort i hela mitt liv och jag börjar förstå att strategin kanske inte är så lyckad. Men också för att jag inte vill behöva sluta dricka mina två glas vin. Det gör mig på allvar bekymrad. Hur ska jag kunna sluta dricka när jag inte vill, fast jag vet att jag måste? Men kanske måste jag börja ta ett steg i taget - kan motivationen komma då kanske?