av stöd

stöd
tis, 2025-07-22 - 02:26

Har en fru som jag älskar så innerligt men som inte lyckas få bukt med sitt beroende. Vi har haft det tufft under egentligen hela vårt samliv men alltid hittat tillbaka till kärleken. Hon betyder allt för mig och vi har kämpat med beroendet i 20 år. Jag har förstått att något är fel men vi gjorde verkligen en tuff resa tillsammans när vi startade eget och det har tagit väldigt mycket insats och tid, vilket gjort att man blundat för de mindre bra sakerna och trott att det blir bättre. Vi måste bara klara ett år till och så har det rullat på.. vi har pratat mycket om hennes beroende som gått i vågor men aldrig släppt greppet om henne. Jag har fått lite av en livskris som undrar om jag slängt bort livet då hennes prio fortfarande är lugnet som alkoholen ger henne. Hon har haft verkligen tufft i sin uppväxt med skilda föräldrar och sin mamma som gick bort alldeles för tidigt. Hon är stenhård och det är först de sista åren som hon öppnat upp sig lite mer och berättat om hennes uppväxt. Hon är rolig, vacker och omtänksam . Hon valde mig och glesbygden för att bygga något tillsammans och lämnade toppjobb och kompisar i storstan. Som sagt vi har pratat mycket men det hjälper inte, från vin så är det nu vodka och hon är inte ärlig. Tex så skulle hon för några veckor sedan hämta mig men kom inte fast jag ringt för 10 min sedan. Vi har iPhone och tillåter varandra att se position mest som en säkerhetsgrej och då finner jag henne på bolaget. Först så säger hon att hon glömde och jag pressar henne inte för att erkänna men till slut förstår hon att jag vet och plockar fram en liten tetra. Jag tänker inte berätta allt här men hon har varit duktig på att hålla sitt beroende privat för andra och så även mig. Jag förstår ju att detta är en sjukdom och vill inte lägga för mycket press på henne, vi har gräl i perioder men det blir alltid försoning. Mitt förtroende för henne och mitt självförtroende fick sig dock en rejäl törn efter detta (och en annan lögn som drogs helt naturligt fast vi precis pratat om ärlighet) och gjort att jag kommit helt ur balans. Man börjar tänka såsom: om hon ljuger så naturligt om detta ljuger hon även om andra saker? Jag kunde inte gå med dessa tankar så jag ställde frågan om otrohet då vi haltat lite på slutet med samlivet, vilket har varit fantastiskt bra. Dock har jag känt att det liksom blir lite gränslöst (på ett bra sätt) när vi tagit något glas tillsammans men att jag gärna hade sett det när vi är nyktra. Ja fy katten vad jag ogillar hur det blivit. Hon säger att på ett sätt blir hon triggad av beroendet ännu mer när jag tagit upp det till diskussion. Vi har ganska vuxna barn hemma så att prata om detta, ha ett samliv känns helt omöjligt, fast det gick en gång i tiden. Det ska sägas att vi är i en annan situation nu då hon har börjat jobba heltid på annat jobb för ekonomin och vi ses mindre. Jag blir bara så j-a orolig att när vi hittat en väg för bättre ekonomi så kommer hennes beroende komma fram och hela vår familj och tillvaro slås i spillror. Vi är rätt hårda bägge två och viker oss inte i första taget när det gäller att hugga i men det här beroendet börjar verkligen få mig att må dåligt . Det värsta är att jag kan inte vara mitt bästa jag för barnen, jobbet ,föräldrarna. Jag blir liksom avtrubbad och frånvarande och gräver ner mig i jobb och träning för att inte tänka på det. Finns det något sätt som kan göra att vi når fram och bryter detta beroende? Jag känner lite grann att det liksom inte är värdigt att leva så här längre fast hon är mitt livs kärlek och jag har svårt att se ett liv utan henne. Råd..

fooliehutten
tis, 2025-07-22 - 05:30

stöd@. Tråkigt, men ägna inte fler år på att försöka ”laga” henne genom att offra dig själv. Om det inte funkat, så är det dags att hon får ta konsekvensen av sitt val. Gång på gång har hon valt kung alkohol före dig och före barnen. Skilj er, sälj ert gemensamma gods och börja leva ditt liv. Det blir bäst så… och vem vet kanske kan det få henne att vakna och revoltera mot kungadömet Alkoholigen? Men det är hennes val, inte ditt. Styrkekramar till dig och barnen 🤗

stöd
tis, 2025-07-22 - 07:19

Tack för ditt råd och kramar, där kommer vi hamna till slut men vad kan man göra innan man tar det steget. Finns det ingen som gått genom detta tidigare med olika erfarenhet. Vad ska man göra för att bibehålla respekten för varandra och ändå se om det är möjligt att komma ur sjukdomen. Har någon prövat antabus eller liknande, finns det professionell hjälp, att prata med någon utan att man riskerar att blotta hela sitt liv med risk för att det blir officiellt för människor runt oss?