av hoppfullsambo

hoppfullsambo
tis, 2025-07-29 - 22:24

@has jag kan ta skulden och jag kan ta allt som kastas på mig bara jag vet att det finns en vändning. Att vi i slutändan når samma mål tillsammans. Att vi båda mår bra ihop. Innan det kan jag ta allt som krävs och lite till. Det jag är rädd för är att vi inte når målet ihop.
Jag bestämde mig för att prata med honom idag, jag var fast besluten och redo. Jag fick flera chanser men jag tog dom inte jag ville dra ut på det lite till innan jag riskerar vända upp och ner på allt. Det ända jag vill är att försöka få honom att inse att han behöver söka hjälp, att vi behöver det.
Nu är det försent för idag, nu har han redan börjat och jag döljer gråten med ljudet från duschen. Och det känns ju patetiskt att skriva det här till främlingar men inte kunna säga det till han jag delar mitt liv med. Usch, jag vill bara få ett slut på det. Jag vill bara att vi ska må bra.

Åsa M
ons, 2025-07-30 - 08:06

Du behöver också tänka på DIG. Det är inte bara NI som ska må bra. Ni är två "du" i relationen - dela han, som har en beroendesjukdom, och dels du. Du mår inte bra av det här. Offra inte din hälsa på relationens altare, snälla du.
Han har sannolikt med sig en överkänslighet eftersom han kommer från ett alkoholisthem, och man ska inte underskatta vad det gör med en individ.
Även om han rent intellektuellt kan förstå att det dricks för mycket så kan han troligen inte göra något åt det. Inte utan professionell hjälp. Och det verkar han inte vilja ha.
Jag tycker att du borde söka hjälp för egen del i första hand. Boka tid hos en kurator eller liknande. Du behöver verktyg för att hantera din vardag. Er relation kanske klarar detta, kanske inte. Men det är inte det viktiga här. Det viktiga är att du söker hjälp innan han har dragit ner dig för mycket. Lova att du söker hjälp, snälla du?

hoppfullsambo
ons, 2025-07-30 - 10:42

@Åsa M Jag vet att jag behöver ta hand om mig själv med, det känns ändå som att jag har rätt bra koll på mitt mående och hur mycket jag klarar av. Men det är lite att jag lägger mig själv på sidan av just nu, jag klarar mig men om min sambo inte vänder snart så är jag osäker på om och hur han kommer klara sig.
Jag tror han mår sämre än han visar och han vill sällan prata om det. Jag tror han skulle må bra av att hantera och bearbeta allt han varit med om och jag tror det skulle hjälpa honom framåt.
Jag vill göra vad jag kan för honom och hans välmående innan jag på riktigt tar hand om mig själv igen.
Men jag har stöd, jag pratar lite med min familj och jag har ju nu även sökt mig hit och har även ringt in och prata.
Jag har börjat göra lite mer av det jag mår bra av just för att inte dras med ner, men jag kan inte fokusera allt på mig utan att tappa honom så jag måste först försöka lite mer, hjälpa så gott jag kan för att han ska förstå och förhoppningsvis vända, om så bara ett litet steg i rätt riktning.
Jag kommer i slutändan vända mig till någon professionell, det vet jag att jag kommer behöva för att själv bearbeta men jag är nog lite rädd för att om jag gör det nu så kommer denne försöka övertala mig till att lämna relationen och det är inte vad jag vill göra. Jag vill så med och stötta, jag vill leva med honom men jag vill veta att vi är påväg åt samma håll och att vi har samma mål.

washington
ons, 2025-07-30 - 22:57

@hoppfullsambo

Jag befinner mig i en liknande situation så du är absolut inte ensam. Det är lätt att man ger varandra råd i all välmening baserat på egna erfarenheter. Samtidigt är verkligheter ofta nyanserade. Men jag tänker så här: Det är skillnad på riskbeteende och alkoholism. Vad det rör sig om kan bara en expert göra. Beteendeförändring är det som plågar mig i mitt förhållande också. Jag känner precis som du en oro för att ta upp det. Tänker att det inte är så konstigt när det gäller en så känslig fråga. Jag tror på och tänker skaffa hjälp utifrån. Samtal under "ordnade" förhållanden med någon som vet hur man gör det på ett nyanserat och icke anklagande sätt. Man kan inte "fixa" en människa själv. Det ligger inte på dig. Så resonerar jag i alla fall med mig själv.

Sitter i detta nu och har precis blivit ombedd att lämna rummet (i lugn ton) efter att en supertrevlig kväll helt plötsligt vänt i en nedåtgående spiral. Jag är 100% på att det beror på det där sista glaset vin för mycket. Han är inte aggressiv eller våldsam på något sätt utan plötsligt blir han bara "grälsjuk" i någon liten detalj som han plötsligt låser sig på. Känner du igen det också?

hoppfullsambo
tors, 2025-07-31 - 16:13

@washington jag håller med om det du säger och jag tycker det låter klokt, det stämmer nog mycket.
Jag känner väldigt mycket igen mig. Aldrig har min sambo varit våldsam eller elak på det viset men jag vet precis vilken öl som blir den som förändrar honom från versionen av honom jag älskar till någon helt annan som jag inte alls vill befinna mig i samma rum som. Det kan diskuteras, läggas kommentarer, ges blickar, han blir vårdslös i hur han för sig och agerar samt hur och vad han säger.
De senaste året kanske åren har även hans beteende i nyktert tillstånd förändras, har blir lättirriterad och har alltid nått att klaga på, han är ofta sur och vresig. Det tar på energin, man försöker lyfta hans humör men inget verkar hjälpa. Förutom när det börja närma sig att öppna ölen förstås, då blir det ofta gladare stämning.
Man känner sig ganska oduglig som partner men jag har förstått att humöret i nyktert tillstånd också kan ha med alkoholen att göra så jag påminner mycket själv om det ibland.

washington
lör, 2025-08-02 - 00:21

@hoppfullsambo
Precis min erfarenhet... Det nyktra tillståndet har förändrats. Han kan linda in den första enheten i ett förslag om att gå ut på ett trevligt ställe & äta lunch... klippa gräset så han blir varm = semester = öl. Jobba så han förtjänar den. Som du säger kan man känna sig oduglig. Men jag har börjat tänka att det är inte jag, det är inte han, det är alkoholen. Det gör att jag blir mindre upprörd men jag blir mer sorgsen & innesluten. Det blir ju att trippa på tå, att anpassa sig till alkoholens villkor.

Funderar du/ni på att gå och prata med någon?

tugger
lör, 2025-08-02 - 09:04

@hoppfullsambo
Hej, sitter i samma sits som du. Jag har också gått och väntat på det rätta tillfället, det har slutat med att jag inget sagt.
Igår blev det dock av.
Jag bröt mot det första rådet, nämligen att inte ta upp frågan om partnern var onykter. Hursomhelst blev det så, det var mycket tårar och undran varför det ser ut som det gör.
Har alltid känt att jag är problemet fast det till allra flesta tillfällen beror på alkoholen.
När alla frågor haglade tog jag upp vinglaset och sa att detta är den största orsaken till varför barnen undviker dig.
Samtalet var lugnt utan några större vredesutbrott.
Däremot vet jag inte vad som händer nu.
Det blev mer vin under kvällen/natten, själv gick jag och la mig.
Får väl se vad som händer idag och de närmaste dagarna.
Känns otroligt tungt.

hoppfullsambo
sön, 2025-08-03 - 10:59

@washington Ja precis så! Vi ska lägga nytt golv o ett rum = renoveringsöl, vi ska måla några plankor = målaröl, öl för gräsklippning, öl för grillning, öl för hård och jobbig dag på jobbet, öl för fira att dagen gått bra, öl för att fira att barnens mamma inte bråkat, öl för att barnens mamma har bråkat, öl för alla anledningar och de alla har till en början ett namn och en ursäkt.
Jag försöker påminna mig själv med det också men det är svårt. Ja jag känner samma sak med sorgen och ensamheten, känner mig oärlig att jag inte pratar mer med min sambo om det samtidigt tar det så mycket mer från mig och från oss av att prata om det för jag får många gånger löften om förändring och de bryts kort efter vilket får mig att ta mer avstånd och känner mig sviken.
Ja jag funderar på det, vid det näst senaste samtalet med min sambo så sa han att han vill sluta men att han inte vill söka hjälp för det, någon vecka och en hel del öl senare så tog han tillbaka allt. Han ville inte alls sluta dricka och såg det inte som ett problem, han var nykter när han sa det och det är sista gången vi pratade om det för det sista samtalet där bröt sönder mig extra då jag sett ett ljus i horisonten under samtalet innan det.
Det jag nu skrivit denna tråd för är just för att jag planerar att prata med honom om att vi behöver att han söker hjälp, för hans och för vår skull samt att jag själv även behöver prata med nån och få stöd. Jag är himla nervös för detta samtal.

hoppfullsambo
sön, 2025-08-03 - 11:06

@tugger Jag förstår dina känslor.
Jag har pratat med min sambo ett flertal gånger under åren och vid ett par gånger har jag brutit samma regel, ibland tappar man tålamodet, ibland är det precis där och då man behöver få ur sig det man behöver säga, och ibland kommer det bara utan att man hinner tänka efter själv.
Vi har haft flera lugna, fina och hoppfulla samtal när han druckit men vi har haft minst lika många otrevliga samtal. För mig är dock det enda det har gett mig en känsla av lugn att fått ur mig det jag behöver säga samt såklart en tyngd och oro för de kommande dagarna och framtiden men oavsett hur samtalet gått när han druckit så har dagarna och tiden efter varit desamma, som att vi aldrig ens har pratat om det.
Jag hoppas verkligen att en förändring sker för er och att du nådde fram i ert samtal! Och om inte så är det bara samla energin för samtalet på nytt och testa igen i nyktert tillstånd, de nyktra samtalen har ofta iaf gett mig 1-2veckor av lugn och några mindre öl än vanligt.
Lycka till!

hoppfullsambo
sön, 2025-08-03 - 23:33

Jag pratade med min sambo idag, det var tungt och svårt.
Jag hade skrivit upp vad jag ville säga om hur jag mår, hur det påverkar mig och oss, min oro för honom, min kärlek till honom, när på sista tiden jag mått som bäst och känt mig trygg och nära honom, och att jag önskar att han vill ta steget att söka hjälp. Jag läste rakt av, annars hade jag nog inte fått ur mig nånting.
Han var mest tyst men ställde några få frågor om när jag mår dåligt och vad det är jag vill med hans drickande, han var inte defensiv eller något sånt utan mest tyst bara. Sen gick han och efter en stund gick jag till honom, försäkrade honom om min kärlek till honom och att han nu vet hur jag mår men att vi kan prata mer om det en annan gång. Vi kramades länge och sa sen inget mer om det.
Han sa varken om han är villig att söka hjälp eller inte men jag tror att han behöver smälta samtalet, men eftersom att han inte var direkt anti mot det så känns det som att det finns en chans.
Jag vet än inte hur bra jag nådde fram men jag tror att han lyssnade bra, det känns som det.
Nu på kvällen så kom han med en öl, sa att det är den sista han har hemma och att han ska dricka den. Han öppnade den aldrig medan jag var med, jag gick och la mig efter en stund.
Jag är rädd för att jag nu bara får några veckor utan eller iaf med mindre alkohol innan det trappas upp igen men vi får se, jag ger det några dagar iaf innan jag pratar med honom igen om vad han tänker om det jag sagt.
Jag trodde det skulle kännas mycket lättare nu efter, till viss del gör det det men också tungt, ansträngt och jobbigt. Som att luften var kvav och tung runt oss.
Vi har ju pratat om det tidigare men denna gång var annorlunda. Jag hoppas på en vändning.

TappadIgen
tors, 2025-08-07 - 13:31

@hoppfullsambo Skönt att du fick pratat med honom i alla fall. Är ju svårt att säga vad som försiggår inne i hans huvud. Förmodligen fortfarande konfliktfullt men förhoppningsvis att han börjar luta över mot insikt. För det är nog lite så det är för de allra flesta. Det kan nog vara att han samtidigt förstår att du har rätt och tycker att du överdriver. Men det är ju då beroendet som försöker förhandla sig till utrymme att få fortsätta dricka och då kan det vara svårt att erkänna det fullt ut.

Jag har tidigare rekommenderat en låt som heter The Shore av Matt McLure som handlar om medberoende. Just i den här låten så har han släppt taget om den han var medberoende till, vilket kanske inte är ens vad du gör till slut, men kanske kan de ge något i alla fall. Den har gett mig något, även om jag var den beroende och inte den medberoende. I första versen sjunger han "You won't let go of all the things that bring you down." och det träffade mig så djupt för det sammanfattar beroendet och svårigheten att göra sig av med det på ett så bra sätt.

Hur har det gått?

washington
tors, 2025-08-07 - 23:10

@hoppfullsambo Hur har det gått? Jag fastnade för när du skrev att du kände dig "oärlig" när du inte pratade med honom. Klokt tänkt... Hur kan det vara så att vi inte kan prata om det uppenbara med den vi står närmast i livet. Jag tänker mycket på det där & samlar mod... Nu är semestern slut. Måndag: nyktert, det är ju arbetsvecka... Tisdag: då fick JAG honom tydligen sugen på en öl... solen sken & han tyckte på något bakvänt sätt att jag föreslog det... så minst två öl & 2 glas vin. Onsdag: nyktert. Torsdag: sitter med en öl i solstolen när jag kommer hem från jobbet. Hör när han öppnar åtminstone en burk till. Han sätter alltid på vattnet i köket då... Förmodligen minst tre öl & 2 glas vin. Och imorgon, ja då är det ju fredag... lördag, söndag... Gillar inte,alls hur han blir. Sarkastisk, lättirriterad, överdriver allt han berättar, skrattar & skakar på huvudet som att jag är dum... Han ÄR inte sån, han är snäll & underbar. Men det är det här han
väljer... Undrar om han ens vet vad som händer. Eller är alkohol värt att offra sin värdighet för i hans värld...

hoppfullsambo
tors, 2025-08-07 - 23:37

@TappadIgen Nej det är omöjligt att veta och jag vet att han är mer av att bearbeta i tystnad än att prata om saker.
Jag uppskattar hur du förklarar beroende för mig, det ger mig mer förståelse. Tack.
Jag lyssnade på låten, jag hörde direkt att det är nått jag kommer lyssna på igen. Den var träffsäker helt klart och sorglig.
Jag pratade med alkoholhjälpen telefonsupport igår, han jag pratade med tyckte att jag ska ha ett uppföljningssamtal där jag frågar mer öppet vad min sambo tänkt sen vårt samtal och om han kan förklara något om hur jag påverkas av hans drickande, för att då se om jag nått fram alls samtidigt som att han förklarade att om min sambo kan säga hur jag påverkas av det så är det nått ganska stort för honom att säga då det blir en sanning och verklighet på ett annat vis när det kommer från honom.
Så jag pratade med min sambo idag, han kunde inte förstå eller förklara hur varken jag eller barnen påverkas men han hade tänk på samtalet och tänkte att han ska halvera det han dricker. Jag frågade vad det betydde mer konkret och svaret var att inte dricka på vardagarna och att bara köpa en halv karta öl till helgen.
Jag tror jag valde orden tokigt efter det då jag uttryckte oro för att inte ha nått fram då han inte förstår hur det påverkar mig för då kom taggarna ut om hur han inte druckit sen i söndags och han fick mig att känna att jag överdrivit då det inte kan påverka mig om han dricker 2st 3,5% på en onsdag eller 2st 5% på en söndag som blivit kvar från helgen. Det är klart att om det skulle höra mer till ovanligheten så skulle det nog inte påverka mig, men för min egen skull så har jag fört en ”öl-dagbok” just för att kunna se för mig själv om jag överdriver eller inte och i den har jag noterat att han druckit på 63 av de senaste 77dagarna fram till i söndags. Men jag kan inte säga till honom att jag skrivit ner, det vet jag att han inte skulle ta emot bra. Men jag hade inte heller nått bra svar på hur jag påverkas av 2st 3,5% en onsdag. Jag försökte förklara så gott jag kan och sa även igen att jag känner att jag behöver söka stöd för nu även fast han inte druckit sen i söndags så går jag ändå med oron och känslorna, som att de är inprintade i mig och att jag måste jobba för att släppa det.
Jag anar iaf vart detta kommer leda, jag hoppas såklart att jag har fel, att jag kan fånga upp tidigare och påminna igen men vi har varit här förut, med att halvera drickandet, förra gången var det att byta ut mot alkoholfritt, innan det att bara dricka på barnfria veckor, en sväng att bara dricka på helgen, en annan att hålla sig till 3,5% osv., men det har alltid gått tillbaka till hur det var innan vi pratat om det.
Jag läste ett citat en gång som jag inte minns vart det kom ifrån, det kanske var ett konstverk. "First the man takes the drink, then the drink takes the man" Också en sån där vacker men sorglig grej som bara fastnat.
Jag lovade ringa alkoholhjälpen igen efter jag pratat med honom, jag ska göra det men kanske nästa vecka för han jag pratade med denna gång var hård, antagligen sann med det han sa men det tog.

hoppfullsambo
tors, 2025-08-07 - 23:47

@washington Läs gärna den kommentar jag precis skrev för hur det har gått så blir det inte dubbelt.
För vad du berättar, jag känner igen allt, så väl. Jag har aldrig sett nån större skillnad efter ett samtal som tagits onyktert, det blir som att det aldrig ägt rum. Samla energin och modet igen, jag tror på dig att du en dag kommer orka ta det samtalet.
Helgen är alltid värst, och semestern är som en enda lång helg, jag längtade tillbaka till vardagen bara för att påminna mig om att det ju inte längre är så stor skillnad på arbetsdag och inte. Mest bara att det börjas tidigare så det hinner gå ur kroppen och att några dagar byts ut till 3,5%.
Min sambo är likadan. En helt annan person när han dricker, oerhört likt som du förklarar. Om det inte vore för att jag vet att min är här hos mig så skulle jag nästan kunna tro att vi pratar om samma.
Men jag kan inte heller förklara så han förstår när han är nykter, han är ju alltid han enligt honom.

TappadIgen
fre, 2025-08-08 - 13:32

@hoppfullsambo Det lät ju tyvärr inte så hoppfullt. :/ Jag förstår att det där samtalen också kan vara svåra för man vet inte precis vad han kommer att säga och hur du ska reagera då. Det kan lätt bli så att han bara hamnar i försvarsställning och då är det bara beroendehjärnan du kommer få prata med resterande tiden och det ger inte särskilt mycket. Såhär i efterhand kunde du ju frågat hur han tänkt att se till att halveringen behålls över tid.

Nu kan man aldrig se in i hur någon annan tänker men förmodligen är det just så att han på något sätt är med på att något måste göras, men han vill inte erkänna det att han förstår att ni påverkas. Kanske inte ens för sig själv. Så han vill inte ha med dig alls i hans arbete med att dra ner på drickandet. Han hoppas nog mest att han kan hålla det på den nivån att du inte märker det lika mycket.

Hela situationen är ju egentligen väldigt märklig. Hade det inte handlat om ett beroende så hade han såklart inkluderat dig i diskussionen om hur man får till stånd en varaktig förändring. Det är ju normalt så man hade gjort. Men beroendehjärnan har övertygat honom att problemet inte är så stort som du säger och det egentliga målet blir att försöka hålla det på en sådan nivå att du inte säger något om det. Jag hoppar ju innerligt att han lyckas dra ner, men på hur du beskriver vad han säger är det ju tyvärr inte så mycket som talar för det :/ Du ska ju framförallt prata med alkoholhjälpen och be dem ge dig råd hur du ska gå vidare. Men jag tänker att om han redan flera gånger haft planer på att dra ner och de misslyckats, så borde du kunna få vara mer delaktig denna gången. Han är inte ensam om att ha lovat sina nära och kära ett antal gånger om att dra ner och efter att ha misslyckats igen endast har en ny plan om att klara det själv utan att visa upp särskilt mycket insikt om hur det påverkar omgivningen. Att i det läget klara av att hålla det på en bra nivå blir han nog om han lyckas med det ganska ensam om dock.

Kameleont
lör, 2025-08-09 - 07:59

@TappadIgen
Vill bara säga Tack för tips om låten! 🖤
Den vred om i hjärtat så jag tappade andan. Så träffsäkert hemsk o vacker på samma gång. Älskar rösten.
Ibland är det skönt att få hjälp att gråta...

TappadIgen
sön, 2025-08-10 - 10:28

@Kameleont Skönt att den hjälpte. Jag förstår precis hur du menar och det kan vara skönt att med hjälp av musik leva ut det man har lagrat upp inom sig. Jag blev själv tagen av låten när jag hörde den första gången trots att jag var på den andra sidan.

hoppfullsambo
sön, 2025-08-10 - 21:20

@TappadIgen Nej det känns väl kanske inte allt för hoppfullt heller just för att jag känner igen det så mycket från lösningar efter tidigare samtal. Det hade absolut varit en bra fråga om hur han hade tänkt se till att det skulle hålla över tid. Jag har kommit på många fler saker att fråga också nu i efterhand men just där och då kan det bli så himla tomt i huvudet.
Jag pratade med alkoholhjälpen redan i fredags faktiskt och de höll med om att visst finns en liten chans men den var inte realistisk, hon jag pratade med tyckte att det verkar som att jag har gjort allt jag kan genom att prata med honom nu och att det är bevisat att det inte når fram så hon tyckte vi skulle fokusera mer på handling och hur jag agerar och beter mig runt honom.
Hon vill att jag ska täcka av elefanten i rummet som jag kämpar så mycket för att hålla gömd under ett litet skynke inför barnen, inte försöka dölja sanningen med saker som att ”pappa somna i soffan för han är så trött efter jobbet” utan isf säga som det är att han somna för att han druckit för mycket, inte täcka upp för hans frånvaro eller ignorans, inte städa upp och dölja vad som händer inför barnen utan låta dem se det då de antagligen redan förstått så mycket och ist finnas som ett stöd för dem i det.
Även tala om för honom att jag kontaktat alkoholhjälpen för att få hjälp för min egen skull, att jag även kommer vända mig till mina närmaste för att ha någon att prata med och att jag kan komma välja att lämna hemmet när han väljer att dricka. Förklara att jag gör det för mitt eget välmående och aldrig för att straffa honom utan för att vårda mig själv och för att våran relation ska ha nån sorts chans framåt.
Så ja vi får se hur det samtalet går och hur han först reagerar på det och sen även hur jag klarar av att göra det live och reaktionerna på det.
Det samtalet känns ju nu värre än då jag bara bad honom söka hjälp för nu blir det ju liksom så verkligt att saker kommer förändras och jag har ingen aning om det är för det bättre eller sämre.