Lever med en alkoholist sen 25 år tillbaka. Sen 11 år tillbaka dricker han ren sprit. Vi har barn på 11 samt 8 år.
Har belat i flera år med att kasta in handduken men inte orkat. Men något har hänt inom mig. En längtan efter lugn å ro, en stabil partner och en närvarande pappa till barnen.
Min man spenderar all tid i sängen med en platta. Oftast är han irriterad å trött osv. Jag göe allt hemma å han bara vilar. Men min kropp säger ifrån nu. Jag vill inte ha det så här.
Idag var vi på parterapi för första gången hos en suverän kvinna. Jag berättade allt hur jag har det å hon var stenhård mot honom. Vi bestämde där och då att han har året ut på sig att söka hjälp och påbörja sin resa. Sen om han gör det är en annan sak.
Han kändes rätt tagen under mötet och efteråt sa han att allt känns bara nattsvart och sen gick han.
Får se hur det blir men jag kommer hålla fast vid det. Å hon sa med att barnen ska inte ha det så här med en pappa som dricker å bara ligger i en säng.
Han behöver hjälp med hur han mår med någon psykolog. Inte bara KBT terapi. Han har mer inom sig.
Kändes bra att få komma till en sån kvinna som verkligen vågade säga saker å vågade möta honom.
Trots ett superbra möte mår jag skit. Som en rejäl baksmälla! Känner mig dum å elak.

@sommar2023 Låter otroligt tufft och inte konstigt om du känner dig fullständigt manglad och dränerad ❤️ men det jag ville säga är heja heja dig! Du står upp för dig och för barnen, nu är korten på bordet. Nu ska inte ha det så som du beskriver! Så bra att du tog stöd i terapeuten - nu är fler inblandade också det kan ofta hjälpa ☀️ väldigt starkt gjort!!!

Idag är han full igen. Rejält påverkad. Vi pratade innan å han tyckte hon var hemsk igår som vi var och pratade med. Kanske för att hon verkligen vågade gå på honom. Han tycker att hon sågade honom vid fotknölarna.
Jag personligen tycker det var rätt skönt. Kanske fel av en terapeut att gå på så som hon gjorde men samtidigt behöver han höra det från någon annan än mitt eviga tjat.

Han sa iallafall ikväll att ingen kan hjälpa honom. Att spriten inte är problemet utan hans mående. Fast jag menar på att efter 20 års drickande kan han omöjligt veta hur han skulle må utan sprit i kroppen.
Å jag tror inte att alla de antidepressiva tabletter han ätit genom år inte hjälpt på grund av kraftigt alkoholintag.
Men han vägrar att be om hjälp på vårdcentralen för de är idioter. Det var samma sak på beroendeenheten för typ 8 år sedan när han var där så slutade han för de var med idioter. Han vägrar lämna peth tester för han är livrädd för att ta spruta.
Han sa att han skulle bli gladare i livet om vi hade mer sex och närhet. Att livet är skit. Han drog upp en massa gammalt att han slutade träna för min skulle å att jag var svartsjuk så därför har han förlorat allt.

Det var verkligen ett rörigt samtal idag men jag vet inte om han känner sig trängd i ett hörn. Att hennes ord igår satte sig i huvudet honom.

Men jag vill fortfarande inte ha en man som ligger 24/7 i sängen å inte lyfter ett finger här hemma mer än när han lyfter flaskan.