Jag har vuxit upp med en pappa som dricker. Han har aldrig varit aggressiv eller elak i samband med alkoholen, utan snarare tvärtom, han blir lättsam och glad. Mina föräldrar separerade när jag var liten, vilket gjorde att jag inte behövde leva så nära hans drickande tidigare. Nu har jag däremot flyttat tillbaka till honom en period, i väntan på eget boende.

Det har blivit tuffare än jag trodde, eftersom jag nu på nära håll ser hur mycket alkoholen faktiskt påverkar honom. Jag har försökt prata med honom om hur jag känner, men oftast får jag bara höra att jag är för ung för att förstå och därför inte har något att säga i den frågan. Samtidigt börjar han bli äldre, och hans hälsa är inte den bästa. Jag vill bara att han ska må bra, för han är verkligen världens bästa pappa i övrigt. Men det är svårt att finnas där för någon som inte själv vill ta emot hjälp.

Jag undrar därför om någon annan befunnit sig i en liknande situation och kan dela med sig av perspektiv eller erfarenheter. Hur kan man tänka och hantera känslorna som uppstår? För ibland känns det som att man håller på att bli galen av maktlösheten.