av inteigen

inteigen
sön, 2025-08-31 - 00:44

Jag och min man blev tillsammans i 9an, har idag varit tillsammans 19 år. Vi har alltid festat mycket som ungdomar, men när jag blev gravid som 22-åring blev det slut med det. För min del iaf…

För några år sen började jag märka att han drack så mycket varje helg när vi i familjen bara satt hemma och tittade på film. Jag pratade till slut med honom och det slutade… eller ja, han blev bara bättre på gömma det! I samband med detta uppdagades det att han hade spelproblem också. Och allt fler lögner började komma fram… vi funderade på att gå i sär, men valde att fortsätta. Fick ett till barn, så klart…

Förra året började det eskalera allt mer. Han söp sig full på söndagskvällar, söp sig så full så han spydde rakt ut över vardagsrumsgolvet, däckade redan halv 7 på midsommar, etc…

I sommar har han druckit i stort sätt varje dag, han hittar ursäkter till att ta en öl eller två, en GT med kompisen eller bjuda över den nyseparerade gamla kompisen på middag. Ikväll fick jag nog… jag var så arg på han och är så otroligt ledsen nu. Jag vill inte lämna, men all denna oro och ångest över om han har druckit eller spelat idag eller inte… jag tar kort på hans alkohol för att kunna ha koll, men då dyker något nytt helt plötsligt upp.

Har stängt av helt, men känner ikväll när det sprack att det här tär sönder mig totalt. Har det dessutom piss på jobbet så kan inte andas någonstans.

inteigen
sön, 2025-08-31 - 00:48

@inteigen tillägg… han dricker inte varje dag, säger att han har ett problem, men att det är under kontroll. Jag är rädd för dagen när det är för sent, jag vill inte hamna där.

Både han och jag har vuxit upp i en familj med missbruk. Hans pappa dog pga alkoholen. Jag blev psykiskt utsatt som ung av min anhörig.

Kameleont
sön, 2025-08-31 - 23:02

@inteigen
Vill säga välkommen hit till forumet!
Så tufft det låter för dig. Självklart är du arg o ledsen. Man blir det.
Jag känner igen mig i en hel del du beskriver. Ilskan o oron är oerhört tärande.
Min man dricker dagligen numera. I smyg. Har varit ett problem i 2-3 år nu. Går långsamt utför är jag rädd. Jag håller koll på gömmorna, hur mycket det går åt. Dock är det en falsk känsla av kontroll.
Fick det kloka rådet här, för länge sen, att istället lägga energin på något för mig själv. Så nu skickar jag vidare det rådet..
Slutar räkna. Lägg istället tiden på något som du mår bra av, som gör dig gott.
Skönt att du fick nog o reagerade. Vad det sen ger är svårt att säga men din man behöver höra hur du mår i detta.
Du o barnen är det viktiga.
Ta hand om dig!