av Bruno83

Bruno83
tis, 2025-09-23 - 17:47

Hej, jag har aldrig skrivit här innan och vet inte om det hjälper men vet inte riktigt var jag ska vända mig. Om inte annat känns det bra att skriva lite. Jag och min fru har varit gifta i ca 8 år men varit tillsammans betydligt längre (sedan studietiden). Vi har två barn. Egentligen har min fru alltid haft ett svårt förhållande till alkohol. När vi träffades och festade mycket som unga så blev hon snabbt mycket berusad och det slutade mer ofta än sällan med att hon däckade eller det på annat sätt slutade tråkigt. Jag tänkte dock att det var så det var och det var inte helt ovanligt i den åldern. På senare tid har jag dock märkt att min fru börjat dricka mer regelbundet och inte bara vid fest. De senaste åren har hon börjat förvara boxviner, och till och med spritflaskor lite överallt på undangömda ställen i huset (garderob, tvättstuga m.m.) även om hon säkerligen vet att jag känner till det. På sistone har det dock blivit betydligt värre, under semestern drack hon dagligen och flertalet gånger slutade det med att hon somnade på soffan tidigt. Hon kan också bli arg och mycket lynnig när hon dricker. Jag kan hantera det men jag märker att hon inte mår bra och inte minst att det går ut över barnen också som ofta hamnar i konflikt med sin mamma. På sistone har hon dessutom druckit vid tillfällen (i smyg) då det absolut inte lämpat sig (barnkalas, släktkalas, kvartersfester med barnen närvarande osv mitt på dagen). Det är uppenbart att hon inte mår bra och på senare tid har även mina syskon, vänner osv noterat att hon har problem. Jag förstår att jag borde tagit upp detta med henne tidigare men de gånger som jag försökt att tala med henne så blir hon alltid arg och kan absolut inte erkänna att hon har problem. Tyvärr blir det ofta att jag tar upp det när hon är berusad (jag vet att det är fel) och då slutar det alltid med att hon skriker på mig, säger att hon hatar mig och vill skiljas och till och med vid något tillfälle sagt att hon ska ta sitt liv. När hon sedan nyktrat till är det som bortblåst men det går ändå inte att tala om saken igen. Ibland tänker jag att hon är lite ångerfull men likväl så dricker hon direkt igen. Just nu känns det nästan jobbigt att vara hemma och inte minst är jag så orolig för mina barn när jag inte är hemma. Jag vet att jag måste tala med henne och ta det vid ett bra tillfälle men jag tror inte att hon vill lyssna. Hur ska jag få henne att inse att hon behöver hjälp?

Himmelellerhelvette
tis, 2025-09-23 - 20:14

Hej @Bruno83! Jag har druckit på ett liknande sätt som din fru och jag tror det hade hjälpt mig om min man hade pratat med mig om situationen när jag var nykter. Alla är vi olika med någon form av väcka klocka kan hjälpa. Lycka till! Kram

Ros
tis, 2025-09-23 - 22:32

@Bruno83 Du kan lugnt och sansat prata med henne dagen efter. Berätta sakligt vad som hänt dagen innan och hur du upplevt det och vad det gör med dig och hur du känner det. Säg även att du är orolig för henne och att även andra med är det. Fråga henne hur hon mår och att du vill hjälpa henne. Tipsa henne om att hon kan vända sig hit och att hon även kan ringa hit o att de ringer upp henne om de inte kan svara på en gång. Det var forumet här som varit min räddning och att jag nu är inne på mitt andra år som nykter. Glöm inte dig själv du kan själv bestämma hur du vill leva ditt liv tyvärr inte hur din fru vill leva sitt. Skriv här på forumet ta hand om dig 🤗

2ansikten
ons, 2025-09-24 - 06:01

@Bruno83 det kunde varit jag - i relation till min partner hade jag kunnat bli väldigt arg på partnerns ”tillsägelser” beroende på hur partners dryckesvanor ser ut. Väldigt barnsligt men tänk tanken ”varför ska du men inte jag?”. Det är även svårt att förändra en vardag eller ett regelbundet helgupplägg om partnern/du inte vill förändra till ett gemensamt upplägg. Tror jag. Alltså, att förvänta sig förändring hos någon annan innefattar troligtvis en förändring hos partnern med. Nu förtäljer inte texten hur eller om ni gemensamt dricker. Jag har upplevt det förvirrande att hamna snett en kväll och kvällen därefter blir efterfrågad ost och vin av partner som varit orolig kring snedsteget kvällen innan.
Om trösten inte finns inom henne så är trösten alkohol.
Jag tror på att försöka smyga fram förändring i er livssituation. Fråga om ni kan ha ex en lördag utan alkohol med andra aktiviteter som tar fokus. Åka på en tur till ett slott och fika, testa klättring, simning/badhus. Tror det är klokt att inte dra helt i handbromsen då reaktionen kan bli ”back-ut”. Ta en dag i taget och gemensamt försöka göra andra aktiviteter. Små steg. Och likt andra skriver (som är så oerhört svårt att följa): du kan inte förändra någon annan.
Följdfråga är hur jobbet går och allt omkring. För mig har det inte varit så svårt att leverera och prestera på jobb men där kan det se olika ut. Jag har nämligen svårt att sluta när jag börjat men har inte starkt sug när jag inte dricker. Kan alltså vara utan alkohol längre period, men när det är fest blir det lätt att jag glider in på autobahn. Vilket betyder att det inte är märkbart under vardagar eller jobb.

Bruno83
ons, 2025-09-24 - 08:53

Hej alla och tack för alla kommentarer. Otroligt att det finns så många människor som tar sig tid att lyssna och hjälpa till. Jag är full av beundran och tacksamhet. Jag tar till mig av råden och jag känner att det har gått så långt att jag måste prata ordentligt med henne men ta det lite stegvis. Som svar på ovan kan jag säga att jag själv sedan länge i princip slutat att dricka alkohol helt i hemmet just i förhoppning att detta skulle få min fru att också dra ner. Tyvärr tänker jag att det snarare har blivit tvärtom eftersom det innebär att min fru numera knappt alls dricker öppet men istället dricker desto mer dolt. Hon har hela garderoben full med vinboxar och smusslar alltid med sig en massa om vi reser någonstans. Jag har försökt att hitta på aktiviteter med barnen osv som borde utesluta alkohol men det resulterar ändå allt oftare i att hon hittar alkoholen på något sätt, om inte annat när vi kommer hem igen. Min fru har ett väldigt bra och viktigt jobb med mycket ansvar och det sköter hon prickfritt men jag är rädd att det på sikt även kan gå ut över jobbet, särskilt som hon börjat jobba allt mer hemifrån.
Jag ska tipsa henne om detta forumet och också berätta att jag sökt stöd här. Återigen stort tack.

Sargad
ons, 2025-09-24 - 09:31

@Bruno83 Din situation påminner om min. Under min och makes resa att hitta varandra och oss själva till ett nyktrare liv tillsammans så har nån av dom jag har pratat med anonymt sagt att ”skåpsupandet handlar om skam, att inte stå för det man gör.” En värdefull insikt som förklarar beteendet.

Jag tog upp det med min make flera gånger under alla våra samtal vi har haft att han bör byta ut skammen mot stolthet istället och märker skillnad i hans tänk och beteende.

Din fru mår inte bra och agerar mest troligt från ett grundkomplex som hon försöker dölja med alkohol. Som t.ex. att inte duga, känna sig värdelös, maktlös, liten, svag eller nåt annat som är laddat med starka känslor och som hon försöker dämpa. Ju mer obehagliga känslor missbrukaren försöker trycka ner desto mer dricker dom är min analys och förståelse utifrån vår situation.

Försök möta din fru öppet och fråga samt lyssna på vad som tynger henne. Finns det nåt du kan göra för att underlätta hennes vardag rent praktiskt? Nåt är övermäktigt att hantera just nu där hon är tänker jag.

Det är tufft att vara den starka och stöttande när man utsätts för lögner och besvikelser konstant så sök stöd och hjälp för egen del. Ring AH med dina tankar, känslor och funderingar. Det viktigaste jag har fått till mig är att jag inte är ansvarig för någon annans nykterhet och val. Det var svårt för mig att ta det till mig, att fokusera på mig själv och mitt eget mående och inte makens hela tiden. Mitt mående är mitt ansvar. Nånstans där befinner jag mig idag. Vad behöver du?

Styrkekramar!

Kristoffer
tors, 2025-09-25 - 14:25

@Bruno83 så öppet och ärligt skrivet av dig, och vilka fina och kloka svar du har fått. Vill understryka det @Sargad nämner att du är varmt välkommen att ringa eller skriva direkt till oss rådgivare för att diskutera situationen.

Det är så fint att du har barnens perspektiv i det här, och du nämner att barnen hamnar i konflikt med sin mamma när hon druckit. Du är också orolig för att lämna hemmet. Vilken tuff situation för alla inblandade. Vad är det du ser framför dig kan hända när du inte är där? Och, skulle det gå att ha en diskussion med barnen och/eller din fru kring hur barnen ska kunna känna sig trygga när du inte är hemma?