@Hellen57 känner igen känslan av sorg och förlust. Det är den som gjort att jag inte tagit steget innan trots att jag funderat på det. Jag försöker tänka att det där får jag ta tag i sen. När jag vart nykter 3-4 månader och kan utvärdera hur jag mår och jag testat lite alternativa mys/fest/guldkant tillfällen utan alkohol. Just nu accepterar jag känslan men inser även att det är en del av problemet.

@Hellen57 Jag vet precis vad du menar med att tycka det är skönt att dricka ensam. Jag var ensam i helgen och var lite orolig för hur jag skulle känna och agera. I vanliga fall hade jag köpt hem flera flaskor vin på fredagen för att supa mig asfull och fortsätta dricka på morgonen till sena kvällen. Sovit bort det mesta av helgen och inte fått något vettigt gjort. Jag hade haft ångest på söndagen och säkert sjukskrivit mig på måndagen för att jag såg för jävlig ut. Men jag klarade mig utan alkohol. Visserligen var jag trött och fick inte så mycket gjort, men jag höll mig nykter och kunde prata med folk och barnen på telefon utan att vara orolig för att sluddra eller behöva vakna dagen efter och undra vad vi pratade om. Så mycket skönare utan att supa ner sig och bli fylld av ångest. Nu kände jag iaf stolthet över mig själv. Men när mannen väl kom hem, och solen sken och han tog en öl i solen - ja, då kände jag längtan efter att dela en flaska vin eller två och äta lite ost m.m. Men den känslan försvann också ganska snabbt som tur väl var. Vi får kämpa vidare. Det blir nog lättare ju längre i nykterheten man kommer.