av 🌸🌸🌸

🌸🌸🌸
ons, 2025-09-24 - 07:05

Hej, jag är ny i gruppen. Jag är 43 år och kvinna. Jag dricker inte i vardagen eller ens om helgerna annat än vid enstaka tillfällen. Sen är det alla sociala tillfällen. När jag dricker går det ibland bra, jag håller mig till det jag tänkt och kände denna gång gick det bra. Det är bara det att ibland blir det för mycket så att jag skäms dagen efter och ibland går det rent åt helvete dvs alldeles för my key, jag får minnes luckor, kräks under kvällen eller dagen efter och känner att jag varit stupfull nu sist däckat och spytt ner min släktings toalett. Mitt problem verkar vara att jag inte vet vilken gång som går bra och vilken gång som inte går bra. Jag verkar inte kunna styra det och jag dricker alltid för snabbt. Finns det ngt att göra för att kunna styra det? Eller är det bara att sluta dricka helt som gäller?

Kristoffer
fre, 2025-10-03 - 09:20

@🌸🌸🌸 det finns många som lyckats ställa om sitt drickande, men även många som inte lyckats. Det kan vara värt att fundera på vilka risker det medför att misslyckas, och om man är beredd att acceptera dem. Om man riskerar stora konsekvenser är det alltid bäst att avstå att dricka! Vad tror du själv om dina chanser, och vad riskerar du om det inte går som du tänkt dig?

Respis13
tors, 2025-10-16 - 10:53

@🌸🌸🌸
Jag är precis som du. 45-årig kvinna, ej storkonsument. Jag brukar beskriva mitt drickande som rysk roulett, ibland går det bra, ibland inte - och jag vet inte när det kommer gå hur.

Jag har förstått att det är *kontrollförlust* som är mitt problem. Jag har sökt mig till en alkohol och beroende mottagning för hjälp. Just nu har jag inte druckit alkohol på sex veckor och det har inte varit några problem. Jag ska på läkarbesök snart och jag vill prata om hur jag ska förhålla mig till alkohol framgent.

Jag slutade att dricka på jobbfester (med fri bar) för länge sen, men åkte dit på förra årets julfest. Hade tänkt vara modest, men sen grep djävulen tag i mig och jag sträckte fram handen så fort glaset var tomt - och det blev det fort. Minns att jag tänkte när jag gick hem "det här var ju inte så farligt" men så var inte känslan när jag vaknade upp (i fel säng dessutom, vaknade i min sons säng (han var inte hemma dock)) Hemmamiddagar där vinet flödar kan också lätt gå överstyr, det är som att suget greppar tag i mig, och att beteendet "hand till mun, med glas" är ett beteende jag inte tänker på, och att konsekvensen blir = berusning.

Jag tycker inte att det är svårt att avstå alkohol "sugmässigt", men socialt är det svinjobbigt. Var på en kalasgrej med min partner i helgen, "men du ska väl inte köra bil?" "ska du inte ha??". Kände att jag nästan fick panik och att jag inte visste var jag skulle göra av blicken. Tänker redan nu på att jag ska säga att jag äter antibiotika nästa gång…

Stigma med att inte dricka och stigma med att dricka för mycket.

nmäki75
mån, 2025-10-20 - 00:18

Jag tänker att det är ett problem med det här 'tänket' helt och hållet. Och det har inget med dig att göra utan är en aspekt från samhället och dess grupptryck. Det är väl ingen som dricker alkohol för att 'behålla kontrollen'. Tvärtom? Vi dricker väl alkohol för att släppa på kontroller och ångest? Varfrö skäms vi då när vi druckit alkohol och tappat kontrollen....? Tror det kan bero på att vi gör det offentligt i sällskapliga sammanhang, kanske skäms man inte lika mycket på hotellrummet där ingen ser en? Men, du behöver förlåta dig själv och acceptera dig själv. De flesta av oss 'gör bort sig' då och så, men vi har bara ett liv....om det går är det bra att välja bättre val framöver....

Vitvargen
tis, 2025-10-21 - 10:42

Det kan som sagt vara bra att fråga sig *varför* man vill kunna dricka "måttligt", vad man nu menar med det. Om man som Repsis13 beskriver det att det kan kännas som rysk roulette i hur det kan gå vid olika tillfällen utan att man själv har kontroll över utfallet så är det logiskt att helt avstå. Om man dessutom vet att sannolikheten för ett dåligt utfall är betydande så är skälen att avstå desto högre, läste om en stackare på Darwin awards-sajten som spelade rysk roulette med en automatpistol där ju sannolikheten att en kula avlossas vid avfyrning är närmare 100% om ett laddat mag sitter i...

Har nyligen varit i några sociala sammanhang med nära vänner där det av tradition dricks en del. Jag såg inga skäl att dricka någon A alls efter ett antal veckors helnykterhet, hade fantastiskt trevliga kvällar utan alkohol.

Dock blev det litet trist mot slutet när berusningen tilltog litet väl mycket för vissa; verkade som att all förmåga till rationellt tänkande försvann, förmåga till självreflektion och uppmärksamhet på andras synvinklar blev som bortblåst, upprepning av idiotiska ståndpunkter som en repig gammal skiva. Jag gav upp och drog mig tillbaka relativt tidigt, och kunde vakna upp tidigt dagen därpå pigg och fräsch.

Jag inser att jag förmodligen skulle suttit och gaggat meningslöst tills långt framåt småtimmarna om jag följt i mina gamla hjulspår, detta trots att jag aldrig brukat dricka tills jag stupade utan snarare styrde noga så jag kunde vara körbar framåt lunch i alla fall. Jag har ingen som helst lust att återgå till vad många kan se som "måttligt" socialt drickande, jag avstår mycket hellre helt. Sedan är dessa sociala sammanhang bara en liten del i det hela, fördelarna på alla andra plan fysiskt, psykiskt, relationsmässigt, ekonomiskt är så stora för mig att det blir en total "no-brainer".