av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

mulletant
lör, 2012-06-23 - 07:42

Igår skrev Lelas och Dompa om att vara i kontakt som våra riktiga jag på fb. - Vad som nu är våra mest riktiga jag, skrev Lelas. Jag har allt oftare bytt ut mt till A... men jag har också i misstag undertecknat barnbarnets blogg med mt:) - ingen tog nån notis om det:)

Obeskrivligt tacksam är jag för att "ha" er, min forumfamilj. En del kommer och en del lämnar - men kontinuiteten finns. Jag är väldigt mycket mitt riktiga jag här, en plats där jag har tid och rum att formulera mina tankar, klä dem i ord och pröva vilka ord som är dom rätta. Det betyder mycket för mig - att formulera, "se" och pröva om min sanning är sann när jag ser den med mina egna ögon. Och det är en avgörande skillnad att rikta sig (mig) till någon mer än mig, att någon mer än jag läser, i alla fall har möjlighet att läsa. Att riktningen inte är helt avgränsad - det här är inte färdigt att formulera ännu. Men det finns, är i vardande.

Glad midsommardag! Kram till er alla / mt A

mulletant
sön, 2012-06-24 - 08:43

efter midsommar. Lugnt och stilla ute och inne, på forumet och på fb. De två mullemänniskorna är vakna och uppe. De delar ett nytt liv... så sa mannen igår den försa midsommaren "den första midsommaren i mitt nya liv". Det säger mycket för också ifjol på midsommaren var han var nykter - men i en helt annan slags nykterhet. I den nykterheten skyddade han sig från livet - så ser jag det idag, nu riktar han sig utåt. Och är öppnare än nånsin inåt. Också för mig är livet annorlunda - förstås, öppnar nya möjlighter och ställer nya ... inte krav men ... hittar inte ordet. Är tacksam för allt vi gjort och lärt tillsammans, allt vi kan - vi har, som under hela denna resa, enorm nytta av det. Nu har vi varit på en tidigare okänd station och bytt tåg... eller om vi fortsätter till fots, eller kanske med cykel? Seglar nån bit? "Det viktigaste är inte var vi står utan åt vilket håll vi går" står det (fortfarande) på ett kort i vårt hem (fast det ligger i nån låda nu). Nu rör vi oss tillsammans - i obekant terräng. / mt

Stigsdotter
sön, 2012-06-24 - 14:47

...och nya frågor kanske? Frågor som man kan välja att försöka hitta svaren på eller inte. Frågor kan pocka på,knackar lite försiktigt och väntar gärna en stund medan man samlar sig, medan krav mer harklar sig och kräver uppmärksamhet vare sig man är redo för dem eller inte.

Det är så härligt att läsa om ert nya liv, den förändring som inträtt i era liv och framförallt i mannens inställning till livet och allt - det nya livet!

barbalala
sön, 2012-06-24 - 21:57

att läsa om en fin och lugn midsommar och om flodhäst-elefanten som pös till väders. Kramar till dig min kära mt / A Ett boktips till dig: "Skam" av susanne alvtegen. Lättläst sommarunderhållning med en eftersmak av ett visst djup...

Lelas
sön, 2012-06-24 - 23:51

Åh, jag älskar hela den där serien... Skam, skuld, svek... fantastiska böcker!

Så jag håller helt enkelt bara med om boktipset, barbalala. :-)

/H.

mulletant
mån, 2012-06-25 - 06:15

och rekommenderar vidare. Bäst - och värst - i mina ögon, är Svek, en fullkomligt vidrig bok som jag sträckläste med stigande förfäran. I den avtäcks villområdesidyllen och i någon mån insidan hos en psykopat - så långt det nu kan låta sig göras.

Idag inbjuder vädret till att arbeta, läsa och skriva. Men grönskan står sig fint:) / mt

mulletant
mån, 2012-06-25 - 21:11

gick vi grund - krasch-kabong-bonk-bonk. Bråkade och grälane hela eftermiddagen men sen ordnade det upp sig. Var på en konsert på kvällen och hade goda, nära möten med många kramar. Ännu ikväll har vi talat om "hur kan jag säga när..." - "kanske så här ... ... " och nu är det svåra föri - för den här gången. Nu ska jag lägga mig och läsa och planera lite torsdagsshopping. Nice:) / mt

Lelas
mån, 2012-06-25 - 22:55

På grund. Bildligt eller faktiskt med skutan? Det är inte roligt oavsett om det var med känslorna eller med båten...

Skönt att det känns bättre nu i alla fall. Hälsa gubben!
/H.

mulletant
tis, 2012-06-26 - 05:57

bildligt - och det var nog fel uttryckt. I livet kan man inte navigera förbi alla stenar, de dyker upp, ibland på oväntade ställen - då låter det "kabong" men det är som det ska vara. Jag har aldrig önskat eller förväntat mig ett konfliktfritt liv. Gräl är inte roligt när det pågår men nödvändigt ibland.

Åskväder är nog ett mer riktigt uttryck, rensar luften och ger klart ljus när det dragit förbi. / mt

Dompa
ons, 2012-06-27 - 05:15

Som vanligt är det bara du och jag som rasslar omkring här...skönt med vanor. Att veta att ngn vattnar sin blomma! Kramar om dig och hoppas du får en toppendag med din NYKTRA gubbe...sug på den! /R

viktoria
ons, 2012-06-27 - 07:30

Godmorgon min kära vän, ingen bebis har kommit ännu och vi väntar otåligt. Konstigt hur långa de där "övertidsdagarna" kan kännas, +3 idag. Livet i övrigt är skönt och lugnt. Stora dottern bor hemma igen, hon har jobb fram till slutet av september, ev fortsättning sen, men vet inte om hon ska stanna här i staden eller flytta söder ut till hösten. Nu frukost! Kramar V

mulletant
tors, 2012-06-28 - 05:37

en fin dag med liten resa till stora stan, lite shopping, lite födelsedagsuppvaktning, god mat, trevlig samvaro...

Livet var oftast bra redan förra sommaren. Nu är det bättre, till och med Så mycket bättre (i sommar ska jag se Laleh live:) Jag skrev nån gång ungefär att "brister det nu blir fallet högre" - jag vet inte ens om det känns så idag. Oberoende hur det blir nu så är den här resan värd allt. Resan efter stunden för beslutet om uppbrott och uppbrottet. Jag har förstått så mycket, lärt mig så mycket och förändrats på ett sätt som jag tycker om. Igår gjorde jag en omsorgsfull handling i stället för att 1)klaga (som jag skulle ha gjort för 2 år sen) 2) acceptera och ogilla tyst (som jag skulle ha gjort för ett och kanske ännu för ½ år sen). Nu tog jag själv tag i saken och gjorde som jag ville ha det och det bara uppskattades. / mt

mulletant
lör, 2012-06-30 - 09:39

igår, shopping, besök hos nära & kära... under bilresan samtal om alkohol. Han har tömt en del av spritförrådet i insikt om frestelser, snpas och punsch som hört till hamnlivet. Jag hör att han analyserar risksituationer och inser vikten av strategier. Känner starkt det jag skrev tidigare, att nu är jag utanför och delaktig (inte involverad och utanför). Han gör sina egna beslut och handlingar - och delar med sig. Jag tror vi ska tömma resten idag - har insett här på forumet att jag inte ska ge bort alkohol... man vet aldrig var den kan vara till förbannelse. Det är nog till ganska få den är en verklig välsignelse *tvivelaktigt leende*

Jag känner också starkt nu att jag måste bevara och värna om min medvetenhet om att ansvaret för nykterheten är hans. Jag ska inte lägga mig i, inte ge vad jag tror är goda råd... "bara" fortsättningsvis stå upp för vad som är viktigt för mig i mitt liv.

Inom det här området har jag ett och annat att fundera på och förhålla mig till. / mt

Framtidsdrömmar
lör, 2012-06-30 - 09:47

Det du skriver: nu är jag utanför och delaktig och inte involverad och utanför...vilka bra ord. Jag känner mig som det sistnämnda tyvärr...
Jag är så glad för din skull. Jag riktigt känner hur mullegubbens nykterhet har blivit allvar, när han tagit ett eget beslut. Jag känner er inte men kan ändå känna skillnaden i en påtvingad nykterhet relaterat till den nykterhet du nu beskriver.
Kram

mulletant
lör, 2012-06-30 - 09:55

att mina erfarenheter kan tillföra något. Det är en viktigt distinktion för mig att formulera skillnaden i utanförskap. Ett i bindning och ett där jag är fri.
Att frigöra sig - det är en lång väg... för mig är det en viktig del i processen att sätta ord på mina erfarenheter, orden hjälper mig att fånga skillnader och kunna betrakta dem mer distanserat.
Kram, vi följs åt på vår resa! / mt

Stigsdotter
lör, 2012-06-30 - 22:23

och lämnar en hälsning. Jag ska gå och lägga mig med mitt onda huvud och en bok nu. God natt!

mulletant
mån, 2012-07-02 - 05:11

Trevligt att ha haft besök här av goda vänner här i "min tråd". Systrar... det är fint med systrar.

Jag ser tillbaka på en omväxlande vecka där det vid 2-3 tillfällen har varit mycket känslor i rörelse. Jag har haft en svacka med tvivel och ikväll högg mannen ved med stor kraft... vi har definitivt rörelse i livet. Men en helt annan gemenskap i nykterheten än förra året då vi ganska sällan kunde dela tankar om alkohol och nykterhet. Det är inte lätt hela tiden - men mestadels går det bra.

Häromdagen köpte vi alkoholfri öl och träffade två mogna män som handlade detsamma. De diskuterade och jämförde sorter och det kändes väldigt bra - som något "riktiga karlar" kan dricka - jag gillar inte formuleringen men så kändes det. Vi har haft stor glädje i att äta och dricka gott och nu har vi hittat tillbaka till det, mestadels bubbelvatten, typ Loka, men ibland alkoholfri öl och alkoholfritt vin/100% Blåbär. Det här alkoholfria drickandet väcker ingen törst hos honom - inte enligt vad han säger och inte enligt vad jag kan se. Den läkare han träffat (just ang alkoholen) och har bra kontakt med har också rekommenderat det.

Hela måltidssituationen med extragod mat och fina glas var knepig under vita-knogar-epoken. Söndagsmat som lamm/oxfilé med vitlökssmör och rostade rotsaker var nästan otänkbart och samtidigt saknat. Nu har mannen fått en personlig insikt som betyder mycket för honom - "jag behöver inte avstå från nånting utom alkoholen." "Jag har ju allt kvar" säger han, goda drycker till den goda maten och öl till den rökta fisken eller kvällsmackan i båten. Att alkoholen är borta gör ingenting i de här sammanhangen. Vinet hittade vi via rekommendation i ett matprogram men insikten, som är det avgörande, är relativt ny.

I början av "det nyktra livet" skulle jag ha varit odelat lycklig om han skulle ha druckit (accepterat att dricka) alkoholfritt. Nu har jag läst så mycket om riskerna att jag känt en viss oro men verkligheten har visat att det har gått bra. Och jag trivs också. Nu planerar vi att gå på F12 och äta smakmeny med utvalda alkoholfria drycker - ska bli jättespännande!

Det destruktiva drickandet, som tröst och av vilka andra orsaker det kunnat vara, är (var, hoppas jag) av en helt annan karaktär och där finns suget - men det är en annan sak. Uppenbarligen. Där gäller det att hitta sina ersättande strategier - också dem måste han hitta själv. Viss utmaning att inte lägga sig i.

Vi har diskuterat risken för att det alkoholfria väcker sug men hitills har det inte varit så. Sammanvävt med det biologiska är det mycket psykologi invävt i att sluta dricka och ingendera aspekten ska underskattas. Nej, nu måste jag genast rätta mig själv - min övertygelse är att mänskan är kropp-själ-ande. Således måste man beakta biologi-arv, tanke-känsla, socialt samspel-arv och en existentiell dimension... Allt det här ser jag att finns med i den processes som utspelar sig framför mina ögon och som jag är en del av. Och ingen del ska underskattas.

Även om det finns starka gemensamma likheter i missbruk och medberoende tror jag att det är viktigt att alla söker och hittar sin egen väg.

Det här började jag skriva igårkväll. Nu är det morgon och en underbar soluppgång. Jag ska sända några mail och sen tar jag semester. Än så länge är det mullbärste i stora fina tekoppen men snart blir det Zoega med het mjölk fast det är måndag!

Ha det bra alla! / mt

mulletant
tors, 2012-07-05 - 09:31

Min räkneramsa som varit mitt stöd för att ge överblick och orientera mig i tiden har tappat sin betydelse.
Jag har tänkt på det och tror att det beror på
1) den avgörande skillnaden sträcker sig över nästan 1½ år (lätt att komma ihåg som en helhet)
2) det är lätt att ha en fästpunkt i 1 maj
3) mannen tar ansvar för sin nykterhet på ett annat sätt (subtilt men tydligt) och jag har (i motsvarande grad?) släppt taget...

Dvs jag har kommit så långt att jag kunnat släppa taget - så tror jag det ska vara. Och så tänker jag på Addes ord som jag knyckt ur nån annans tråd: Man måste mogna i sin egen takt...

Mannen är nu öppen med att han inte dricker - har köpt alkoholfri öl i närbutiken och berättat för flera personer att han inte dricker. Igår sa han
- Nu är jag på dag 4
- Vadå? Dag 4???
- Ja, dag 4... jag har aldrig räknat förr men nu är det dag 4
- ???
- Det är dag 4 sen jag insåg att jag har allt kvar, att jag inte behövar avstå från nånting annat än alkoholen... Jag kan gå ut och äta, jag kan dricka en alkoholfri öl om jag vill... Jag har allt kvar. Nu är en jag en stolt nykter alkoholist... Jag är fri. Det är svårt att förklara, till och med att jag har svårt att förstå det själv - men det är enorm skillnad
- Jaha... när har du börjat räkna då?
- Fösta juli, det var då jag insåg att det är så... att jag har allt kvar. Så mycket.

Han har, som jag förstår det, levt i ett dystert sken av förluster, allt han måste/tvingas avstå ifrån - och har insett att allt finns kvar. Utom alkoholen och den kan han vara utan.

Min ramsa är 24+53+15+173+60+179(---)+65...
I relation till 4 är illustrerar det en betydande skillnad i upplevd nykterhet - värd att begrunda.

Vi promenerar i parken under träden, på väg till finkrogen med en del av familjen.
Han berättar
- att jag har lärt honom om den kidnappade hjärnan och att han tänker vinna över den.
- att han passerat en av våra favorituteserveringar där ett par satt i eftermiddagssolen och drack GT - "då insåg jag att det här kommer jag att möta och måste ha en strategi för".

Det är som om allt det jag pratat på om (tjatat om) finns inom honom och nu fallit på plats och blir hans "eget". Plus en massa som han "fått" och tagit till sig på AA-möten.

På den finkrogen fanns inget alkoholfritt utom mineralvatten och lättöl. Svagt!

Ingen av oss är naiv och tror att den fortsatta resan ska vara lätt. Men avgjort är förutsättningarna annorlunda nu. Vi är på en helt ny plats som jag tror är ny för oss båda.