Har länge tänkt på att starta en tråd här för att se om det går att hitta andra i liknande situationer.
Att tro att man kan hjälpa sina föräldrar, att känna skuld och skam för att man inte orkar, ångesten när man går in i deras lidande och lider med dem, när man inte kan separera sina egna känslor från deras. Att fått kläm på att man vet om att man är medberoende men ändå återfaller med jämna mellanrum i det dåliga måendet. Hur kommer man ur medberoendet, kan man göra det helt? Hur ser man beteendet i sina andra relationer för har man det beteendet brukar man kunna se att man lätt applicerar det på andra utöver sina föräldrar.

Bra att du tar upp ämnet!
I mitt fall så har jag brutit all kontakt - för att överleva.

Tyvärr kommer ångesten och flashbacks av upplevelser då och då.
Självkänsla och annat påverkat. Kan inte gråta, kan aldrig be om hjälp.
Ilska och sorg över den förälder som valde att serva den beroende istället för att skydda sitt barn.
Medberoende är förklaringen, men ingen ursäkt..

Lite av mina tankar♥️