Tack för omtanken! 😊 Ja, det är nog inte lätt för honom heller. Tror inte han är där än med att söka socialt stöd. Och angående nykterhet så vill han prova måttligt drickande först (även om jag själv tycker att det ser lite mörkt ut, men man ska aldrig utesluta något och det är säkert bra att prova)

Det var starkt gjort, hurra för dig och ett sundare liv!
Vad avgjorde det för dig, när du bestämde dig för att bli helnykter?

Jag tappade kontrollen när öl och vin inte räckte till. Blanksprit skulle jag ju helt och hållet hålla mig borta från… jo tjena! Det gick som det gick med det. Sen oavsett rusdryck blev det inte kul längre och när det skojigaste på puben blev att gå på muggen… ja, då kändes det att jag druckit färdigt. 🤠

Det är ledsamt att läsa din tråd. Förstår att det känns oerhört jobbigt när man älskar en person så mycket i övrigt och det enda problemet är alkoholkonsumtionen. Jag känner igen mig där. Med tanken på det du beskriver och att han redan har ljugit för dig samt har sagt att han aldrig kommer att ge upp alkoholen, så har han redan gjort sitt val. Jag hoppas att du finner styrkan och att det löser sig. Själv har jag ställt mig frågan: Hur länge räcker kärleken och hur mycket tål den?
Lycka till vad du än bestämmer dig för...

@december80 Tack för omtanken! ❤️Ja, det blir ju lite knepigt här på forumet också. Förstår att man tänker att det är hopplöst. Men det finns alltid så mycket mer i relationer och situationer än man kan förmedla såhär kortfattat i text...

Min sambo och jag har egentligen mycket gemensamt i medberoendet. Han har en traumatisk uppväxt bakom sig och destruktiva relationer där han försökt anpassa sig på alla sätt. Han är en väldigt snäll och omtänksam person, också väldigt positiv. En sån som vill få allt att funka på bekostnad av sig själv.

Jag har inte ställt något ultimatum ännu. Det han sa om nykterhet var mer som en spontan kommentar i ett samtal om alkohol i våras. Jag tror han är väldigt rädd för att hamna där och behöva leva helt utan, det hörde jag på hans röst.
Men jag vet inte ännu hur han svarar på ett ultimatum (att gå behandling) om nu försöket med kontrollerat drickande inte funkar. Kan mycket väl tänka mig att han väljer behandling, han vet ju att han har stora problem.

Just nu tänker jag att nästa logiska steg i rätt riktning är att utöka till två nyktra dagar i veckan alternativt försöka med en hel nykter vecka. Ska ställa en öppen fråga och låta honom själv berätta vad han vill göra näst så får vi diskutera.

Såsmåningom kommer dagen för ultimatum, om inget funkar...