@Villhöver .Gubb på vägen/dikeskörningar ingår på resan för de flesta.Fundera på vad det var som gjorde VAD det var som gjorde att du bröt det nyktra löftet till dig själv.Kanske inrutad vana?Behov av att slappna av en stund?Saknade du myskänslan med ett par glas i soffan & känslan av att snabbt slappna av?Var du extra trött?Var du hungrig?Kände du tristess?Ilska?oro & ångest.Ställ dessa frågor till dig själv.Och gör sedan upp en plan för att slippa A.Att tänka lösningsinriktat & jobba förebyggande är hjälpsamt.Min Qick fix nu när jag känner mig helt utlagd är:En lugn promenad,en enkel middag.en lång skön dusch,myskläder på,en kopp te en film & kanske något lite sött efter maten.Du fixar detta.Och det är inte lätt att bli nykter.Man måste kämpa.Hålla i & hålla ut.

Oj vad bekant dina tankar låter. Att känna rastlöshet och meninglöshet. Vad är poängen med mat utan vinet osv.
Att ha bestämt sig för att hålla upp och sen plötsligt styra mot bolaget.
Min paradgren var att köpa en halvflaska till fredagen och en helflaska till lördagen ( så det skulle finnas lite kvar till söndagen), och sen när den lilla var slut efter typ en timme, korka upp den stora med. För nu var det ju fest, eller nu spelade det iaf ingen roll längre, eller för jag skulle bara ta ett sista glas.
Sen ångest dagen efter för att man inte kan kontollera sig.
Hoppas du hittar tillbaka när du känner dig redo igen för nya tag, plötsligt går det bättre!

Alkoholen är verkligen en svår fiende att tampas med för oss som utvecklat ett beroende. Jag har påbörjat och förlorat fler strider än jag kommer ihåg. Att läsa i detta forum med så mycket klokskap och pepp från människor som vet vad det handlar om är guld värt, att bli förstådd istället för dömd. När man inte kan dricka alkohol utan att det blir mer än vad man tänkt och att tillvaron kretsar kring när man kan dricka nästa gång är det tydligt att nervbanorna i hjärnan förändrats så att man blivit duktig på att dricka och förlorat spärren till att säga nej. Som någon skrev, hjärnan är kidnappad, och det går inte att vända. Då finns det ingen annan väg än att avstå alkohol helt och hållet. Man kan gärna ta en dag i taget och/eller sätta upp delmål, men för mig har jag också behövt acceptera tanken på att jag är allergisk mot alkohol. Vi är många som utkämpar striden mot alkohol och att läsa din och andras beskrivning ger mig inspiration, förståelse och styrka. Det kommer bli bra, jag hejar på dig!

@Villhöver. Jag saknar dig här på forumet. Snäll kika in och berätta hur du har det🩷.

Tänker att det är lätt att få prestationsångest att "alla" andra kan men inte jag, men tycker det är viktigt att man ska få ramla av vägen, ha det tungt, känna sig misslyckad. Det är ju så sjukdomen ser ut för flertalet av oss och det är också viktigt att se att andra har det tufft också🩷.

@Bubbelmorsan Tack för att du är så empatisk och bryr dig, jag har lätt att gå på i min positiva energi när det flyter på för min del, inser att det inte bara kan ge inspiration utan också prestationsångest som du skriver. @Villhöver det är verkligen helt ok att tappa kursen, alkoholen är en svår fiende som inte besegras i första taget. Många av oss som nu berättar om lyckosam tillvaro har försökt och misslyckats många gånger förut och vet vad det innebär att känna sig värdelös och uppgiven. Så länge man försöker finns det hopp, men det kan ta lång tid mellan försöken och det är ok. Sök inspiration av de exempel på förhållningssätt och metoder som finns i forumet och ta kraft från alla de vänliga, empatiska och vackra själarna som generöst delar och bryr sig om andra i forumet. Jag hejar på dig!

@Thompa_68, ja precis. Det är lätt att kämpa på när man är på banan lite mer men man ska aldrig glömma att det kan bli jag som ramlar av också hur bra det än går nu. De berättelserna är minst lika viktiga. För det är säkert fler som ramlar gång på gång än de som "lyckas" hålla en stadig kurs. Som du skriver, flertalet av oss har försökt och ramlat av vägen flera gånger och känt sig värdelösa. Det är tuffa känslor och då kanske svårt att skriva här men det är ju då det är viktigare än någonsin tänker jag.

@Bubbelmorsan @Thompa_68 Precis som ni skriver är det nog bra att visa hur verkligheten ser ut. Jag har själv misslyckats i många år, någonstans mellan 6 och 10 år. Det är först nu när jag insett vart jag hamnat, hur miserabelt dålig jag mår och verkligen är redo att ta tag i det som jag också vågar (måste) skriva här på forumet. För någon som inte ser min historia kan det se enkelt ut, men jag lovar att det har varit en krokig väg fram till denna punkt.

@asdf1973 @Bubbelmorsan Jag tror att en sak som förenar oss alla som för tillfället är inne i en positiv period relativt alkoholen är ödmjukhet inför uppgiften, grundat i våra dyrköpta erfarenheter från var vi har varit och den krokiga resan till ännu ett försök att hålla sig på vägen. När man lyckas ett tag blir det lätt lite euforiska känslor, men jag tror ingen av oss glömmer var vi kommer ifrån och hur riskerna ser ut. Jag håller fullständigt med om att det är minst lika viktigt att skriva i forumet när man är mitt uppe i motgångar och känner sig uppgiven och värdelös. Samtidigt är det kanske svårast just då, men man kan få kraft av det faktum att av det man vågar dela i det läget betyder väldigt mycket för andra som befinner sig i samma läge. I detta forum är det också en chans att få ärlig och välgörande support på ett ytterst pragmatiskt sätt. Så till dig som tvekar inför att skriva om hur du känner och har det, eller inte har energi och/eller lust till ett inlägg, prova ändå att skriva några rader så ska du se att snöbollen snart kommer i rullning, menat på ett synnerligen positivt sätt.