av esterest

Prissen
tors, 2025-12-04 - 21:55

@esterest oooh, många saker! Jag har gått den långa vägen där jag provat precis allt. Bara dricka på helgerna. Bara öl och vin. Bara 2 drinkar. Varannan vatten. Men det är ju så, att är man alkoholist så kan det bara gå på ett håll, och det är neråt. Hur snabbt det sker är individuellt. Men den verkliga vändningen var när jag fick ett ultimatum från min fru ( fått många sådana tidigare ), men jag märkte en skillnad - det var på riktigt denna gång. Jag fick nån insikt om att jag kan inte hålla på så här längre, jag har en fru och 2 barn som inte vill annat än att jag ska må bra och ta hand om dem. Jag började gå på möten, och där träffade jag så många som berättade liknande historier. Jag som trodde jag var så unik! Och på den vägen har jag börjat hitta sann glädje i livet igen, det är helt fantastiskt. Det som slog mig i ditt inläggvar hur lik din man jag var. Sket i allt, så länge jag fick hålla på med min alkohol. Jag blev full i skratt när du skrev om den där ostbiten till portvinet, men det är ju bara tragiskt egentligen. Så det finns garanterat hopp om att det kan bli bra, men han måste själv vilja ha förändring.

Thompa_68
tors, 2025-12-04 - 22:17

@esterest Stort tack för din återkoppling, fint att höra! Jag liksom alla andra skriver både för egen skull och för att dela erfarenheter och tankar som kanske kan hjälpa andra eller i vart fall ge upphov till nyttiga diskussioner och reflektioner. Jag önskar dig en god fortsättning av december och att du manövrerar i hinderbanan så väl det bara går!

Thompa_68
tors, 2025-12-04 - 22:20

@Prissen Hög igenkänningsfaktor för mig här också, vet fortfarande inte riktigt vad som fick mig mig att äntligen inleda min sista nykterhet, men är så otroligt glad över att jag kommit hit. Jag kan se tillbaka med vemod, men försöker fokusera mest på att leva här och nu och se det positiva i livet som jag nu kan uppleva.

Kameleont
tors, 2025-12-04 - 23:47

@esterest
Ville ta åt mig lite när @prissen skrev om urkraften o kände bekräftelsebehovet vakna. Tänk att få lite uppskattning för allt kämpande! Men inom mig säger skammen att det är inte styrka, du är svag som inte agerar, som är kvar. Också blir jag liten igen. Det är som om kroppen går på autopilot men hjärnan har börjat ryka. Brandlarmet tjuter. Hur länge ska det gå?

Min har varit på julfest förra veckan. Bjuds generöst på dryck där. Ingen drama, inget ovanligt, sent hem. Jag ville inte ta ett glas till kvällsmaten, inte sugen alls. Mysig fredag själv med stora barn.
En bakis lördag för honom sen, heldag i soffan. 1 advent på söndag o efter fm i soffan gick han ut i garaget o drack. Och så har decemberkvällarna fortsatt.
Han kommenterar förvånat att han har svårt att komma upp i tid på mornarna på sista tiden, särskilt denna vecka. Vad svarar man?
Vill nästan skratta...

Hoppas kvällen o natten blir lugn för dig!