Jag hade tänkt gå på möte imorrn kväll. Men nu blir jag så osäker.
1. Tänk om jag blir igenkänd. Bor i en ganska liten stad. Folk kommer ju då att förstå att min sambo har alkoholproblem?
2. Vad säger jag till min sambo? Jag vill inte ljuga om vart jag ska. Han är fortfarande i förnekelse skulle jag säga, om sitt beroende. Även om han ofta håller med om att han måste försöka dricka mindre.

Suck, allt känns så jobbigt och komplicerat. Jag vill gå för att få stöd, men inte ha en massa extra problem utöver de jag redan har.

Hur har ni hanterat detta? 🙏

@myssockan de som ev skulle känna igen dig lever med samma problematik som du, vilket ger samhörighet tänker jag.

Jag skulle sagt som det är till sambon, det här är något du gör för din skull och för ditt medberoendes skull - inte hans.

För mig var det oerhört hjälpsamt med alanon grupp. Det var starten för att trassla mig ur allt jag blivit intrasslad i och därmed kunna göra andra val.

Gör det som blir bra för dig🩷

Hej Är lite nyfiken, kom du iväg på möte? Vad tyckte du isåfall?
Säger som @has det var och är min fot i verkligheten att gå på möte. Bor också på en liten ort, men som skrevs innan alla är ju där av samma anledning och alla är lika måna om att det som sägs där och vem som går där är anonymt och stannar i mötes rummet.
Lycka till 💕

@Stark2025 tack för att du frågar ❤️ Inte idag tyvärr. Men jag vill gå när det blir lite lättare läge, eller kanske testa ett online möte.
Min sambo kom hem från jobb på eftermiddagen och han är ledig nu fram till jul. Han var glad och pigg, och tog en öl såfort han kom hem.
Det är väl nåt med den här känsloförnekelsen också som gör det svårt. Han är hela tiden positiv. Han ställer frågor som "har du det bra?", "är du glad?", massor av gånger under en dag och vill bara ha bekräftelse på att det är det. Det är liksom inte riktiga frågor.
Nu har vi ju nyligen både bråkat och pratat igenom allt flera gånger om hur jag står angående hans drickande.
Jag vill inte prata om det mer just nu.
Jag försöker fokusera på mina känslor. Jag känner ganska mycket sorg i samband med att acceptera hur verkligheten ser ut.
Det blir så konstigt när han kommer med sin positiva attityd som om ingenting har hänt. Jag orkar inte ta upp detta med mötet idag. Han ska laga god middag åt oss.
Just nu känner jag att gemenskapen här inne räcker fint❤️. Men vill försöka gå på möte lite längre fram.

Någon annan som lever med en positiv, glad och pigg alkoholist så att vardagen känns helt knäpp? 🙈🤪

Tack @has ! Ja det är sant. Och bra sätt att uttrycka det, att jag går för mitt medberoendes skull vilket ju stämmer.
Orkade inte clasha med hans väldigt annorlunda och glada verklighetsuppfattning idag, så väntar till ett annat tillfälle.
Betyder så mycket att kunna prata här, tror jag skulle bli tokig annars!