av Majo84

Majo84
lör, 2025-12-20 - 10:37

Jag bröt ju med mamma i augusti, efter att hon fick ett återfall och vi hade ett ordentligt bråk. Jag fick ju reda på i våras att hon car alkoholist, så det här är väldigt nytt för mig.

Först trodde jag att det bara hade pågått i kanske 1-2 år. Men nu har jag fått veta at det mer eller mindre började runt 2005. Det gick bättre under en längre period, men tog fart igen på allvar runt 2018. Men hon bestämde sig för att dölja det för mig.

Och jag är så förvirrad, för jag vet inte vad som är värst. Att veta eller inte. Å ena sidan är det väl bra att hon har skärmat mig – men samtidigt har vår relation blivit mer och mer ansträngd sen 2018. Hon har irriterat mig grön, sugit ut all min energi och jag har aldrig förstått varför. Förrän nu. Jag har bara svalt ilska och irritation under flera år, och fått en kropp full av smärta till följd av det.

Nu när jag har läst Djävulsdansen, så förstår jag ju att det är hennes beroendepersonlighet som sakta men säkert har växt sig starkare för varje år. Och som har blivit allt mer brutal mot mig.

Jag har varit omedvetet oberoende eftersom jag aldrig har förstått att hon är alkoholist. Hon har varit Dr Jekyll och Mr Hyde, men jag är den enda som har fått se och känna på den senare sidan. Och därför har jag undrat om det är något fel på mig, som ser något ingen annan ser. Min omedvetenhet har fått mig att undra varför alla andra har normala relationer till sina mödrar, utom jag. Varför är min så snäll ena stunden och så jävla elak den nästa?

Så ja, jag undrar ju lite om det hade varit bättre om hon bara hade varit öppen alkoholist. Men det hade väl bara varit en annan form av lidande för mig oavsett. Kanske.