av hoppfullsambo

hoppfullsambo
lör, 2025-12-20 - 21:25

@Rike Jag har inte haft nått stort snack med honom än men jag har börjat sätta små gränser, börjat ta mer avstånd som att gå och lägga mig tidigare för att slippa vara med och se kvällen. Jag känner mig något mindre spänd av det men mer ensam och att det känns sorgligt och tomt.
Han har själv uttryckt att han vill byta ut ölen på helgen mot nått annat utan alkohol men han fortsätter i samma spår som tidigare.
Jag vill inte riskera röra upp nått nu innan jul så jag accepterar allt och försöker hålla mig undan så ska jag orka ta nya tag efter årsskiftet.
Tack för att du fråga!

hoppfullsambo
ons, 2025-12-31 - 00:09

Jag är så trött.
Trött på mig själv. På att jag ser exakt vad som händer, känner igen mönstret, förstår allt och ändå sitter kvar. Anpassar mig. Sväljer. Backar. Väntar. Som om det är mitt ansvar att hålla ihop allt.
Jag är trött på att känna skuld. Skuld för att inte räcka till. För att inte vara lycklig när allt “borde vara bra”. Skuld för barnen. För att jag ibland bara vill fly. Skuld för att jag älskar någon som gång på gång väljer alkoholen och ändå hoppas. Och det gör nästan lika ont att tänka tanken att sluta hoppas, för då måste jag möta att livet jag trodde på kanske aldrig blir.
Jag vet i huvudet att det inte är mitt ansvar. Att jag inte kan rädda honom. Men hjärtat fattar inte. Kroppen fattar inte. Och varje gång jag anpassar mig, tystnar fast jag vill skrika tappar jag bort mig själv lite till.
Ikväll körde jag bil ensam och började hulkgråta. Jag fick en sekund av en tanke som skrämde mig ”om jag bara kunde försvinna”. Inte för att jag vill dö, absolut inte, utan för att allt känns hopplöst. Samma sak om och om igen. Jag skäms över tanken, men den kom.
Jag vill inte ha perfektion. Jag vill ha lugn. Trygghet. Förutsägbarhet. Ett hem där jag kan andas.Jag är så trött. Jag vill bara få vila.