@myssockan ”Det enda du behöver veta om Gud är att det inte är du.” Detta var ett mantra som upprepades ofta under min tid inom AA. Jag gillar blandningen av humor och allvar i detta, och det sammanfattar ganska väl andemeningen och ödmjukheten inför det som krävs för att tillfriskna från ett beroende, även om det är eget missbruk eller medberoende.
Ditt ego, ditt förnuft och din egen viljestyrka är inte alltid tillräckligt, det behövs en högre kraft i samverkan. Själva begreppet Gud kan kännas främmande och ovant, men försök att tona ner det såsom @aeromagnus skriver. Det kan vara kraften i gemenskapen med andra som ju även tillämpas här på AH (Gemenskap Utan Droger blir ju GUD förkortat, också detta brukar upprepas inom AA för de som skyggar inför Guds-begreppet). Men enligt mitt sett att se det så kan du även hitta den högre kraften djupt inuti dig själv, även om det låter motsägelsefullt. Men den sitter inte i hjärnan utan någon annanstans. I hjärtat eller kanske i det som några kallar vår själ❤️.

@myssockan På min resa till nykterhet gick jag en öppenvårdsbehandling i min hemkommun på nio veckor. Den följde tolvstegsprogrammet och de två, tre första stegen gick vi igenom på behandlingen. Vi skulle parallellt gå på möten och skaffa oss en sponsor. Då fanns inte någon aktivgrupp AA-grupp i min stad så jag gick till NA. Det pratades aldrig om religion. Ordet Gud nämndes när vi bad Sinnesrobönen och när man läste upp ngt annat som jag har glömt namnet på. Jag bryr mig inte så mycket om ordet/namnet Gud. Jag skilde mig ofta från gruppen på så vis att jag hade levt länge innan alkoholen utvecklades till ett beroende för mig. Ett liv med arbete, familj och barn som jag fortfarande har kvar tack vare att jag slutade i tid fast jag hann ändå med att dricka i 12,13 år, är 63 år idag. Men i behandlingen, på NA fick jag förståelse, värme, gemenskap. Jag fick möta människor som jag aldrig skulle fått möta annars. Jag går inte länge på möten utan det är här på forumet som jag skriver.

Kram💫

Självklart @Suey ! Jag tycker att det är bra att kyrkan finns och alla människor har rätt till sin tro, och jag anser att tro kan vara en otroligt positiv kraft i livet.
Tyvärr gick det snett för mig personligen med detta, men det är ju min individuella upplevelse.
Innan denna livsperiod var jag väldigt inne på andlighet och hämtade både från kristendom och buddism utan att tillhöra en kyrka. Jag försöker hitta tillbaka till det.
Men det spelar ju inte så stor roll, bara lite bakgrund till tråden😊

Blir väldigt hjälpt av alla era kommentarer och det känns positivt att kunna fundera runt de här frågorna tillsammans! ❤️

@Blenda "det enda du behöver veta om gud är att det inte är du!" Detta är ju brilliant😂
Precis som du beskriver har jag haft den upplevelsen inom mig att det finns något större. Kanske jag ska komma till ro i att jag inte behöver fler förklaringar av detta, bara själva känslan.
När man mediterar kan man uppnå en lite liknande känsla, av att ens tankar och känslor inte alls är "det hela". Det är möjligt att stå lite vid sidan och betrakta dem med ro i sinnet.
Men "styrkan i gemenskapen" är nog det som fungerar allra bäst för mig känslomässigt!
Du beskriver också hur den gemenskapen och värmen hjälpt dig @Varafrisk . Värdefullt att få höra att Gud inte behöver ta plats i en behandling, tack! ❤️

@Andrahalvlek @Carisie @vår2022 @aeromagnus
Jag har läst era kommentarer flera gånger och funderat. Så värdefullt❤️
Tar med mig "tillit till processen" och att inte skynda (har nog haft en känsla av detta måste LÖSAS för att komma vidare (helst snabbt), vilket ju faktiskt är ett exempel på att man känner att man kontrollerar hur allt utvecklas.
Att lämna över och släppa in känslan att det finns en process att lita på.
Jag har faktiskt kommit väldigt långt på två månader genom att ta en dag i taget.
Styrkan i gemenskapen är ju något fantastiskt!
Och det här med att lämna över i högre makts händer. Föreställer mig att jag och min sambo träder in i varsin del av ett tempel. Därinne råder en stillhet och man kan vila i att det finns något större utanför oss som kan bära. Något vi inte vet eller kan sätta ord på.
Tyckte iallafall att övningen kändes hjälpsam😊

@myssockan Jag missade att skriva några saker. Jag tycker om kyrkorummet, finner där en ro. Går gärna in i en kyrka i en annan stad, tänder ett ljus. Det är väldigt sällan som jag går i kyrkan, om jag gör det då är det oftast ngt mer musikaliskt inslag. Jag tycker om att be fast jag gör det faktiskt ganska sällan nu förtiden. Även om jag då ber t Gud så tänker jag inte Gud som är i Bibeln men ngt större, det känns lite tröstande, lite omfamnande. Jag tänker att man gör det till vad som passar för en själv.

🌟kram🌟

@myssockan Va gla jag blir då du säger så, Sockan.

Jo, "individuella upplevelse", som du sade, är knuten till allt. Jag kan känna en djup andlighet, empati, stämning, typ, i en kyrka, där generationers generationer har gått före oss. Vår äldsta kyrka här stammar från... va är det, 1200-talet tror jag. Men ändå, då vi var där senast fick jag inte gå på deras toa fast jag akut behövde. Andlighet - much; människor - not so much.

@myssockan Heja dej Socka, såklart du är andlig och spirituellt intresserad - vi behöver sådant - och kunskap om buddism har du, och startat denna tråd har du gjort. Ingen vettig mänska är fundamentalistisk dogmatisk :) Heja dej.

Vi hörs.