av Janice

Janice
tis, 2026-01-06 - 21:03

Var i forumet i somras, stark, beslutsam och optimistisk. Jag skulle lämna, hade fixat lägenhet och var som sagt beslutsam. Min sambo hade en jobbig situation på arbetsplatsen med hög belastning och bad mig vänta ett par veckor innan jag flyttade ut och det gick jag med på, sjuk av dåligt samvete. Veckorna som följde var de bästa i vårt förhållande, och då var vi inte ens ihop.. Han var nykter och vi levde ett normalt liv. Så klart föll jag tillbaka och vi fortsatte tillsammans. Hösten har dock varit sju resor värre än tidigare, många gräl och dispyter med personer i vår närhet, och bakom hans rygg står givetvis jag. Känner mig så dum och svag. Nu har mina närmaste börjat se mitt mentala förfall, som jag skickligt höljt i dunkel och börjat stå på att jag ska lämna. Jag har varit i kontakt med kvinnojour och anhörigstöd för personer för missbruk och känner mig lite rustad för att återigen ta steget bort. Så trött på misär och tjafs och känner mig som ett stort offer som bara grinar …

has
tis, 2026-01-06 - 22:14

@Janice hej där! Vad fint att du verkar fått bra hjälp.

När jag läser ditt inlägg får jag tanken: kan det vara så att du faktiskt är ett offer och bär på en massa sorg och förtvivlan som behöver få komma ut? Kanske har du hållit ihop så länge att det inte går mer?

Jag har också gått igenom att lämna för att sedan falla tillbaka för nykterhet och löften.

Eftersom du, liksom jag, haft kontakt med kvinnojouren tänker jag att du, liksom jag, varit utsatt för våld i nära relation.

Det vill säga ett offer. Inte att förväxlas med offerkoftan som man så ofta pratar om. Utan ett verkligt offer som blivit utsatt.

Jag tror inte alls du är svag. Jag tror du varit stark för länge❤️

Janice
tors, 2026-01-08 - 15:34

Tack för ditt svar❤️ Aldrig roligt att höra att andra varit i liknande situation men det hjälper. Är så svårt att ta steget bara. Har läst någonstans att man blir trygg i eländet då det blir så bekant och jag är livrädd för att lämna även om jag vet att jag går under om jag stannar…

Stark2025
fre, 2026-01-09 - 10:04

@Janice vi är flera här inne som kan känna igen sig i det du skriver.
kan ju bara svara för mig, men jag har också samma tvivel även om jag lämnat för ett tag sedan, det går upp och ner, Ibland faller man ner i gropen och undrar om man gör rätt. Men i mitt fall blir det mindre och mindre djupa gropar. För ju mer tid jag får att läka mina tankar, ta tillbaka mitt förstånd så förstår jag hur osunt det är att leva med den mannen. Hur det maler sönder det som är jag.
Jag tvivlar otroligt mycket för han är ändå i mina tankar och jag saknar honom och allt fint. Men jag försöker en dag i taget, inte se allt som för alltid utan tänka just nu mår jag bäst av att vara själv, få läka och bli hel.

Vad vill jag säga med det...... ja jag tänker att det kanske kan var till hjälp för dig också att tänka på vad behöver du nu? Behöver du stanna eller behöver du komma ifrån? Bli lite ego och var rädd om dig och ditt förnuft. Lita på magkänslan 💕

Janice
fre, 2026-01-09 - 11:31

Tack❤️ Förstår att första steget är svårt och att det är en process att gå vidare. Jag ska väl också komma ur ett beroende och det sliter i en. Tack igen för ditt stöd det hjälper verkligen 🙌🏽