@RedRidingHood
Jag var ofta nervös och orolig som barn. Visade det inte för mina föräldrar. Min mamma som var tryggheten, hon såg till att vi fick bra mat, kontakt med skola osv. Men även mamma förstådd nog inte hur mycket det påverkade mig. Vi pratade om det när jag var vuxen. Nu är både hon och pappa döda.

Jag utvecklade ett medberoende redan då eftersom jag tyckte synd om pappa bla, förstod tidigt att det var en sjukdom. Tog hand om honom och samtidigt var jag rädd att mamma skulle dö. Hon blev ofta sjuk pga hans drickande.

Barn är sensibla och märker hur ens föräldrar mår, med eller utan alkohol.
Den stress som alkoholen innebär påverkar ett barn mycket negativt.

Från 12 års ålder tog jag även hand om min farmor. Jag åkte ofta till Skåne där hon bodde. Hon fick alkoholproblem, många med samma problem kom hem till henne. Hon var generös och bjöd alla på den mat hon hade.

Avslutar med att jag älskade dem alla och också hade roliga stunder. Men det är inte värt det. Jag är medberoende som vuxen eftersom jag lärde mig att det är ett naturligt tillstånd och har dragit till mig till män med beroende. Hjälp dina barn och visa att det inte är naturligt. Du är deras förebild. Ta hjälp om du inte klarar det själv 🩷 Det är inte lätt att bryta upp. Du är fortfarande ung och kan få ett lugnt och fint liv med dina barn.

Bryr mig om dig

Jag blir så rörd i vilket fint stöd det finns här. Ni är så fina! Jobbigt att höra vilket medberoende ett barn kan få. I onsdags gjorde jag det jobbigaste, som gett mig ångest i veckor. Jag berättade för min man att jag vill lämna på familjerådgivningen. Det var tufft att säga det, och det kändes inte lättare efteråt. Han pendlar mellan att jag borde åka hem till mina föräldrar och att jag ska ut från huset så fort som möjligt. Så plötsligt byter han strategi på kvällen och vill att vi ska fortsätta. Han erkände för första gången att han gjort fel som valt att dricka alkohol med främlingar han träffat samma dag istället för att äta middag med familjen på vår semestervecka i somras. Han erkände att han gjort fel som inte följde med mig och barnen dagen före vår sons födelsedag från puben och ut för att promenera längs ån på något som firas här varje år samma tid. Vi gick på det innan vi åkte in till BB och blev föräldrar och har det som tradition. När sonen fyllde år på morgonen låg min man i sängen och sov/bakis. Han kunde inte låsa upp dörren när han kommit hem på natten. Det är så dags att vakna upp nu, efter att jag försökt att göra slut 10-15 gånger sedan sommaren 2024. Han lovar och säger en massa fina saker, bättrar sig på vissa men tycker alltid att det är hos mig anledningen ligger. Jag borde stå ut med någon liten dålig sida för han har så många bra säger han. Jag är 40+ och alla vill göra slut i den åldern, det är bara en kris. Det är bara jag som har stressigt på jobbet, jag vill ju alltid göra slut då! Han vill inte att vår son nu både ska behöva prata med socialtjänsten och vara med om en separation. Han pratade nästan omkull mig redan första kvällen. Men nu ser jag det klart igen, så sjukt svårt att inte låta sig påverkas av en manipulativ människa. Imorgon ska jag träffa socialtjänstens avdelning för våld i nära relation. På söndag flyttar har en vecka till en stuga utanför stan. Kommer behöva åka hem för att ta sonen till skolan varje morgon. Känner att jag behöver komma bort, jag vet inte när han vänder kappan nästa gång. Den här gången är inte bara ytterligare ett försök att ta mig ur. Jag ska lyckas men det är det svåraste jag någonsin gjort. Tack för att ni finns.

@Rike jag hoppas verkligen det blir precis så som det blev för dig. Barnen är så kloka❤️. I somras åkte min man och son på semester 3 veckor själva. Under dem veckorna när jag och min äldsta son var själva började jag spela mycket mer musik, jag började sjunga när jag strök tvätt och kände mig så himla lycklig och lättad. Till och med grannarna uppmärksammade att jag sjöng 🙈 ( vilket de nog aldrig hört från vårt hus tidigare). Längtar så tills jag får känna den lättheten igen av att inte tyngas ner av en destruktiv person som jag behöver rätta mig efter.

@RedRidingHood väl kämpat och så bra att du får hjälp!

Det är verkligen svårt att hålla fast vid sin egen verklighet när någon annan försökt förvränga den under flera år. Och fortsätter göra det med alla medel den kan.

Klokt att få lite fysisk distans.

Jag försökte tillämpa grey rock metoden så mycket jag bara kunde när jag var där du är, det gjorde att hans metoder skiftade allt snabbare eftersom han inte kunde kroka fast mig med något.

Håll fast vid den där bilden då du står och sjunger när du stryker, det är tufft just nu men det är dit du är på väg❤️

@RedRidingHood
Om du anar vad jag håller på dig, blev riktigt berörd av din beskrivning med sången. Var just det som min son poängterade (om än utan sång 😁) hu, gråter aldrig men nu fick jag tårar i ögonen.
Livsglädjen.

Ja manipulationen o projiceringen är tuff. Och ofta egoistiskt.

Kram!!!!!
Fortsätt uppdatera!

@has nu vid första mötet pladdrade jag på väldigt osammanhängande om allt från början av relationen till hur det var när det var som värst och att det är mer sällan nu än då. Vid nästa möte kommer hon kartlägga ”själva våldet” ( som då är psykiskt i mitt fall, vad jag vet). Hon sa att det kunde kännas otroligt jobbigt och att jag inte borde åka tillbaka till jobbet direkt efteråt.

@RedRidingHood det låter bra! Jag upplevde kartläggningen mer överraskande än direkt jobbig (men var trött efteråt). Jag hade precis förstått att jag varit utsatt för våld, men tänkte att det ”bara” var psykiskt. Troligen var jag fortfarande i chock.

När kartläggningen var klar summerade min kontakt ”det ser inte bra ut”. Våldet var mycket mer utbrett än vad jag trodde. Ett mindre exempel: behövde alltid ha koll på mina saker, som glasögon, eftersom han alltid slängde sig ner där jag var utan att se sig för. Kontakten frågade: gör han så även när han själv har lagt saker någonstans. Ehhh… nä.

Som att ha ett litet barn runt sig, men att ett litet barn inte har lärt sig att se sig för är ju naturligt. Inte lika naturligt beteende hos en vuxen man. Det blir ganska stressigt att leva med en sån person.

Jag använde grey rock som en livlina, en överlevnads strategi, under uppbrottet. När jag inte längre reagerade som han förväntade sig blev allt så tydligt. Som när vi kom överens om en sak gällande bodelningen. Och sen fortsatte han ändå diskutera saken på nytt. Jag sa att vi redan kommit fram till en lösning. Han svarade ja men bla bla bla. Jag stoppade honom flera gånger för att komma vidare.

Och insåg att alla gånger jag fått höra att jag inte kan ge mig i en diskussion aldrig var sant. Att han avskydde tjafs och bråk var aldrig heller sant. Han provocerade fram reaktioner hos mig för att det gav honom energi och fick honom att känna kontroll.

Att inte reagera är ju så svårt när någon trycker precis där den vet att man har sårbarheter. Så självmedkänsla när man inte lyckas, och sedan tillbaka till den grå stenen.

Om du inte känner att det är hjälpsamt att läsa det här just nu så hoppa bara över det! Jag känner bara sån medkänsla med dig som är där i det svåra nu och vet att jag gärna hade fått ta del av andras erfarenheter. Men vi är ju alla olika, så det behöver ju inte vara så för dig.

Håll ut, det kommer bli bättre även om det kanske inte känns så just nu❤️‍🩹