@Varafrisk, ibland är det bättre att ta tillbaka bollen och säga upp sig själv i stället. Men det är väl först när alla andra lösningar är uttömda. Vad vet jag? Styrkekramar åt er🤗

@Andrahalvlek Ja, ibland kan man önska sig mera. Min dotter har kontakt med arbetsförmedlingen och försäkringskassan. Hon har arbetstränat på ridhuset i vår stad. Hon tycker om djur och har bra handlag med djur. Började i augusti och har inte fått vara i närheten av en häst då måste hennes handledare vara med. Hennes handledare är chefen på ridhuset, och hon hinner inte riktigt m min dotter.Till en början med fick hon endast mocka men nu får hon bara bära vatten och strö ut spån. Min dotter förstår ju själv att de tycker säkert inte att hon har gjort bra ifrån sig. Man visar kanske men måste ju se om hon förstår. Ibland är min dotter för bra för att ha en if men när hon inte lyckas med ngt blir hon väldigt ledsen. På Samhall är hon livrädd för att hamna. Jag tänker hela sitt liv har hon tänkt att hon är normalbegåvad även om hon vetat om sina svårigheter. Hennes tanke var att flytta t Australien och jobba med djur, därefter hårfrisörska, flytta t Gbg. Jag måste säga att hon försöker så gott hon kan att sysselsätta sig när hon inte är på arbetsträning. Tränar, lagar mat, tar kontakt m många, kommer ofta hem t oss dessutom har hon sina katter men det blir även väldigt tråkigt vilket jag kan förstå. Jag är så stolt över henne som aldrig ger upp❤️

Kram 🥰

@Varafrisk ❤️

Och du skriver väldigt bra; att skriva är att uttrycka sig, direkt ur sitt hjärta om man vill, och ligger också högt upp på trappan jag talar om. Så känner jag också. Jag förstår att du peppat och hjälpt dottern din i hennes skola.

@Varafrisk Man vill ju alltid det bästa för ens barn, när de inte mår bra påverkar det en själv väldigt påtagligt! En av mina söner har haft mycket problem med psykisk ohälsa och det har verkligen varit en berg- och dalbana. Man stöttar på alla sätt man kan, men det tar energi och oron för hur det ska bli tär. Här har jag haft fördelen av en hustru som växeldragit med mig och vi har både gråtit och skrattat tillsammans. Jag hoppas verkligen allt går bra med jobbsökandet, en fast plats i tillvaron är alltid angelägen och välkommen. Samtidigt är unga vuxna bara i början av livet och det finns tid för sökande, bara det är någorlunda konstruktivt och inte för dem på villovägar. Var och en har ju sin resa att göra, men man vill ju verkligen hjälpa ens barn att undvika de värsta misstagen och hålla sig från destruktiva mönster.

@Andrahalvlek Ja, så är det! Eftersom mina föräldrar kanske beroende på deras generation (födda -1925) så fick jag inte så mycket bekräftelse och pepp. Jag är därför så noga med att ge kärlek, peppa och säga hur stolt jag är över båda mina barn❤️

På hunddagiset får hon iaf vara med hundarna, tänker jag, knepigt vore det annars. Tänker att det blir hundpromenader🐶

Kram🤗

@Thompa_68 Tack för att du tittade in och ditt inlägg🥰

Ja, det är tufft med psykisk ohälsa😔
Min dotters liv har trots sina 27 år varit väldigt svårt. Har jobbat som personlig assistent. Hon har bipolär sjukdom och i somras blev hon diagnostiserad med lindrig intellektuell funktionsnedsättning.
Hon kunde gett upp för länge sedan men hon kämpar på, ger inte upp. Jag är så imponerad av henne, så stolt❤️

Kram🤗

Hej kära @Varafrisk! Jag har bara skummat igenom lite i din tråd men det ser ut som om din dotter ändå når framsteg, bara att få diagnosen i somras kanske kan hjälpa lite med ”varför” frågor?
Bra att du börjat leta i dig efter vad du vill göra för att leva livet, sång och dans låter härligt! Kram❤️

@Himmelellerhelvette Kul att du tittade in❤️ Nja, att få diagnosen IF var inte till ngn hjälp för henne. Hon vill inte veta av den, hon skäms över den. Vill inte att någon ska veta. Hon har ju levt med den hon är i 27 år, och accepterat det. Vi har aldrig tänkt att hon har IF. Hon har många fler frågor som kretsar kring den bipolära sjukdomen som tex medicinering. Men, det kunde ju varit så att diagnosen hade gett svar.

Kram ❣️

I dag är jag hemma fr jobbet, har sjukanmält mig även gällande morgondagen. Jag är ju sjukskriven 50% men kände att jag behövde några hela dagar att komma lite mer t ro. Har lagt in för många besök under de dagar/timmar som jag jobbar så då hinner jag inte med journalföringen. Har tagit med jobb hem och skrivit vilket inte blir så bra. När jag kommer t jobbet ska jag be om hjälp att justera i mitt schema. Känner mig inte något piggare känns nästan som jag gått bakåt lite grann i mitt mående. Jag funderar över min trötthet/utmattning. Jag har ju tänkt att den till största delen har berott på allt som har hänt de senaste åren med min dotter, att bli nykter. Fast, jag tänker att det handlar väldigt mycket om arbetsmiljön på mitt arbete. Känner inget direkt stöd fr varken chef el kollegor. Och, att fyra psykologer har sagt upp sig och ingen säger ngt om det iaf inte högt. Det stressar mig hur det ska bli sen när alla har slutat.
Jag funderar även om tröttheten beror på övervikten, på min otränade kropp eller ngt annat. Alla prover var bra i december.
Jag tänker också att jag kan inte vara kvar på den här platsen tills jag fyller 67 knappt till 64. Jag är ju inte redo att gå i pension dels för att jag känner att jag har mer att ge i rätt arbetsmiljö dels för ekonomin. Det känns som om jag på något vis är fångad..hur jag än vänder mig….🤔

Kram 🥰

@Varafrisk Vi är alla summan av våra liv. Sannolikt har oron/omsorgen för dottern, jobbet och övervikten betydelse. Det finns så mycket vi inte kan rå på, det gäller att hitta grejerna man faktiskt kan göra. Små tomtesteg leder också framåt.

Kram 🐘