av Dompa

Hej! Mitt nick är efter en mousserande dryck. Djävla illa valt, då jag själv mest kan liknas vi en avslagen mellis. Jag är halvny här. Har hukat under en stark kvinna vid namn lillablå på anhörigsidan. Men nu tror jag mig vara redo. Jag måste vara det. Min historia är på inga sätt unik. Ni kommer dessvärre ändå få ta del av den. Just nu behöver jag bara lite teknisk support och sen följer booooooring./R

Stigsdotter
tis, 2012-07-24 - 15:28

Vad betyder det? För mig betyder betrodd att man inte åläggs ansvar för något, ett barn t.ex, eller en hemlighet.

Men, det jag talar om är rätten att bli lyssnad på. Visst svamlas det en massa under alkoholpåverkan men när jag pratar med min partner om tankar jag har rörande vår relation och vårt liv tillsammans då vill jag i alla fall bli lyssnad på alternativt bli visad den respekten att han åtminstone SÄGER till mig att "du kan vi inte prata om det här i morgon" eller "låt mig tänka lite på det här", alternativt att han frågar dagen efter, "du det här du tog upp..." ÄVEN om jag tar upp sakerna ifråga när jag har druckit.

Det kan ju faktiskt vara så att vår relation är sådan att jag inte törs ta upp dem när jag är nykter, när jag har druckit tror jag mig kunna hantera hans reaktioner på ett bättre sätt. Att få veta efter mer än 10 år tillsammans att han inte tagit ett ord jag sagt på allvar eftersom jag oftast druckit när jag yttrat dem var faktiskt ett slag i ansiktet som jag inte förtjänar!

PersonligaPersson
tis, 2012-07-24 - 15:51

Mitt inlägg var inte riktat just till dig, utan jag spann vidare på tankarna ditt inlägg väckte. Tänkte nog mer på mig själv när jag drack. Hur jag kunde sitta och få lätt hybris och raljera över saker och ting.

Självklart var din partners beteende oacceptabelt på alla sätt. Det är otroligt förnedrande att säga så till någon, allra helst ens närmaste! Just det där vad man vågar säga till sin partner är ju ett allmänt problem. Ofta får i alla fall jag stålsätta mig för att prata om vissa saker. Och det finns saker som jag drar mig så för att ta upp att de aldrig blir upptagna, speciellt inte som nykter. Och vad är det för värdemätare av förhållandet?

Att ifrågasätta fler förhållanden än det till alkoholen tycks vara ett centralt tema för oss här inne.

kalla
ons, 2012-07-25 - 21:44

Blir lite orolig för dig, när allt händer så fort så brukar ju vårt folk få hybris och sen är ju flaskan nära.
Men skickar styrka och kramar till dig och barnen//Kalla

Dompa
tors, 2012-07-26 - 00:34

Och Tack Kalla för reality check. Det går bra. Det är mycket just nu. Vi kollade bostäder hela dagen. Jag ÄR trött, men på ett sunt sätt. Just nu känns flaskan avlägsen. Jag vet att jag tagit på mig mkt i min nya nykterhet...men samtidigt är jag nöjd. Nöjd och trött. Ser emot kanske den jobbigaste månad jag har sen jag slutade dricka....men det känns ok. Just nu känns flasktrösten väldigt långt borta. Just nu sliter jag för det jag vill.

Tänkt mycket på vad ni andra skrivit. Om livsvalen...om att ifrågasätta annat än bara drycken. Det är väl det jag gör just nu. Ifrågasätter livsvalen och agerar. Men inget är så lätt som det låter. Jag kommer att göra många fel under denna resa. Kanske lite för att jag är en impulsiv sate...på gott och ont. Säkert en del jag kommer att ångra i framtiden....men om man inte prövar vet man ju inte? Just nu är jag faktiskt lycklig i min "galenskap". Lycklig men trött. Ja, ja då får det vara så. Om inte annat så kan visare personer dra lärdom av mina misstag. Forum lämnar jag inte!

Stigsdotter; Nej, man säger inte som din make sa. Bara Nej...aldrig. Det är ju faktiskt så djävla underligt att vi alltid sårar dem vi ska stå närmast oftast. Kommer ihåg en gång när J och jag hade det ganska svårt. Jättefrustrerat och oömt. Båda halvsliriga. Dagen efter frågar jag typ "Hade du någonsin talat sådär till ngn annan människa" och hon svarar ungefär "Nej, men vi älskar ju varandra och därför kan jag säga så". Nu blev det svammligt...men jag litar på att ni förstår min tanke; Varför är det ok att såra dem vi säger oss älska när det inte är ok att säga till tanten på ICA som irriterar men betyder noll? God uppfostran? Feghet?

Nu säger jag inte att vi ska slå våra medmänniskor i kassakön...men kanske lära oss att bita ifrån när det behövs. Istället för att tjaffsa hemma eller dränka oss i alkohol pga. ngt som skaver. Har ngn fattat vad jag menar...eller?

Här är allt lugnt...trött som sagt. Men lycklig...jag har slutat drömma och börjat agera. Ta hand om er...drick med förstånd/R

Villervalle
tors, 2012-07-26 - 05:31

Skönt att höra att du är trött på ett positivt sätt. Jag kan se att du är en person som behöver utmaningar i livet för att vara tillfreds med dig själv.

Jag känner igen mig på många sätt. Jag är också impulsiv och min fru säger att jag är mer sydländsk i min natur än svensk, men om jag tittar tillbaka så är det just min impulsiva natur och att jag gillar utmaningar som givit mig störst tillfredsställelse i livet. När vardagslunken har kommit tillbaka så har jag blivit rastlös och då har flaskan varit en tröst och bedövningsmedel.

Jag kommer i håg i min ungdom när jag jobbade på ett företag och var lite i karriären, så fick jag under några semesterveckor vikariera på den inre avdelningen för underhåll och när den ansvarige sedan kom till baka så sa han lite förtroligt: "Det här har du gjort bra. Du ska se att när jag går i pension så är min plats som vikt för dig". Jag tittade på honom och såg mig själv om 30 år. Jag behöver väl knappt säga att jag slutade på företaget tämligen omgående.

Ha det Gött

Dompa
tors, 2012-07-26 - 08:46

Ja VV så känner även jag. När jag blev uttråkad - vilket inte var en svår match i byhåla - så blev flaskan just det. Byhåla by the way...även där kom min impulsivitet till känna. Träffade J och beslöt mig för att flytta till byhåla, skaffa minst sex ongar och på sidan av det hela odla lite ekologisk. Den drömmen sprack ju. Nu ångrar jag inte tiden. Fick ut tre fantastiska ongar av det. Men hur fan tänkte jag? Din analys av mig VV är ganska pricksäker. Visst trivs jag bäst när jag är utmanad. När inte stiltjen bedövar och bara hängmattan lockar. Förstår mkt väl att du sa upp dig i din ungdom ;-). Jag skulle inte heller ha fixat det. Men nu då? Går jag in i en ny galenskap? Kanske. Men det känns inte så. Livet är så kort och att försöka ändra på det som skaver ser jag som ett sundhetstecken. För mig skavde byhåla: skvallret, kylan, mörkret, inaveln, småsintheten, skadeglädjen och myggen.

Så nu prövar jag ngt nytt. Som tur är så är ongarna helt med på resan...för annars hade den inte blivit av. Så länge de är beroende av en är man först och främst föräldrer. Tänker på J och mångas reaktion för vad hon gjort. Men så har ju män uppfört sig i alla tider. Lämnat barn och partner. Tror att det kan provocera mer när en kvinna gör det valet. Din resa VV ser jag fram emot; "Att ta tillbaka det du tidigare försakat". /R

Dompa
tors, 2012-07-26 - 09:28

Nu tror jag vi är klara. Packa in ongar för ännu en stranddag. Jag är totalt vattenberoende...älskar havet. Har gjort lite övningar på forum. Tror det är viktigt för mig. Ha en bra dag allihopa! /R

Stigsdotter
tors, 2012-07-26 - 15:13

Jag förstår precis vad du menar & all cred till J för att hon slog huvudet på spiken! Har till och med sagt något liknande till maken en gång, frågat varför det ska vara så (är inte riktigt säker på att han förstod vad jag menade dock).

Visst är det så att vi sårar dem vi står närmast just bara för att de är nära. Jag tror att man slappnar av på ett annat sätt än man kanske gör på exempelvis arbetet. När man kommer hem tappar man masken (och ibland hyfset), slappnar av och kan vräka ur sig vad strunt som helst. Ska erkänna att jag också ibland är sur och irriterad och släpper ut detta när jag kommer hem istället för att krama familjen och vara glad för att jag är hemma.

Eller som när barnen slår sig och man skäller på dem för att de inte var försiktiga - varför gör man så? Trots att jag minns det så väl: mamma varför blir du arg när jag är ledsen för att jag slagit mig? Det är för att man blir så orolig: tänk om det kommit en bil när du sprang på gatan!

Jag tycker faktiskt att jag blir duktigare på att bita ifrån där det behövs ju äldre jag blir. Och kanske också ju friskare jag blir - tror det har dels med ålderspondus, dels med självkänsla att göra. Igår sa jag till och med emot min svägerska när hon gnölade över fula nät & pinnar som grannen satt längs sina nyplanterade buskar "det där får du faktiskt stå ut med" tyckte jag.

Stigsdotter
tors, 2012-07-26 - 15:24

Visst är det så att det är mer provocerande när en kvinna väljer bort barnen än när en man gör det. Personligen kan jag inte riktigt förstå hur någon kan vilja välja bort sina ungar, de är ju liksom (på gott & ont) en del av mig själv!

ååh vad jag önskar att jag var på en italiensk strand just nu. Det skulle vara mysigt att sitta där under ett parasoll och dricka någon trevlig fruktdrink, kanske tala lite om mod. Jag tycker att du är modig som skapar ett nytt liv. Vi är olika där, jag önskar att jag var lite mer impulsiv och lite mindre försiktig, lite mindre "men tänk om..." och mycket mer "TÄNK om...!". Livet är för kort för att slösas på dåliga saker men jag är så rädd för att ångra mig i det jag gör. Så rädd att jag inte gör någonting istället. Tänk om jag väljer bort något som är halvbra och får någonting sämre. Jag vet ju att gräset inte är grönare... å andra sidan vet jag ju också att man oftare ångrar det man INTE gjorde istället för det man faktiskt tog sig för.

Ja, ja, det finns risk för att jag får ångra mig när jag får sparken om jag inte jobbar lite till nu... puss & kram till min beachDon.

Dompa
lör, 2012-07-28 - 14:12

Talade om livet med min dufva! Du är så klok - och rå - så visst skulle jag lära mig mkt. Skönt skulle vi också ha det. Kanske simma lite. Istället sitter jag i ett 38 gradigt (enl en termometer på väggen här) Firenze. Smokfullt med turister och konststudenter. Skulle väl vara ok men jag är iförd "powersuit" och har varit magsjuk inatt. Har dock uträttat mkt. Nu har jag och ongar en schysst möblerad lya för ett halvår. Gott om tid att hitta ngt riktigt...så jag ÄR lycklig. Men längtar till havet.

Ska bara få i mig lite dryck och salt här på uteserveringen...sen tutar jag och kör...rakt ner till stranden. Livet är gott. Jag vet inte om jag lurar mig själv...men just nu är jag verkligen lycklig. Önskar dock att killarna vilje följa med till byhåla på måndag. Tror de kommer ångra i höst att de inte ens förskte träffa sin mamma. Men jag kan ju inte tvinga dem och J verkar ju inte heller redo. Men Strawbwerry vågar...komiskt nog är hon nog den som är tuffast i familjen. Brukar väl vara vanligt...med tjejer?

Nu ska jag käka. Hoppas alla har det bra! / Er Firenzebo :)

kalla
lör, 2012-07-28 - 14:46

Fick några bra ord på FB och tänkte på dig och dina barn " Det bästa sättet att förutsäga din egen framtid är att själv skapa den"
Så nu knallar vi vidare på den lilla stigen//Kram Kalla

lessenfrun
lör, 2012-07-28 - 23:34

Tur du har som har en så klok jordgubbsdotter <3
Är håret fortfarande rött? Killarna blir redo nån dag, tror du inte?

Ta hand om dej, bli läskigt snygg av sol och sant välmående.
/E

Maria42
sön, 2012-07-29 - 01:38

Nu har ni lägenhet också, du gör allt jag drömmer om, önskar att jag hade samma mod som du.
Grabbarna är nog inte redo än, det blir dem så småningom. Jag beundrar dig, stor kram till dig!!

Dompa
sön, 2012-07-29 - 07:21

Jag ser inte min lillflicka som direkt klok. Modig absolut...men på det där osunda maskrosbarns sättet. Hon säger att hon vill följa med dels för att packa själv, träffa hästen, träffa J. Hoppas en del av det är sant. Jag tänker ibland att hon följer med eftersom hon fattar att både jag och J BEHÖVER henne. Så ska det inte vara.

Alla mina barn är alkoholistbarn. Skadade på olika sätt. Äldste killen lever i total förnekelse. Låtsas inte bry sig, spelar tonåringen som har fullt upp med sitt. Lillkillen är som en hundvalp i vilken kvinnas knä som helst. Och Strawberry som enda dotter...drar vuxenbiten. Jag kommer aldrig kunna ge dem en del av sin barndom tillbaka...men jag måste försöka rädda vad som räddas kan. Hur fan gör man det? Hur reagerar andras ungar? Blir de någonsin hela igen?

Många frågor...anar att tiden är den ende som kan svara. Imorgon åker vi iaf. jag och min numera blonda flicka. En vecka i byhåla sen en roadtrip genom Europa...bara vi två!(Och Fisalisa/hunden om hon är tillräckligt frisk) Det ska bli mysigt. /R

Paron
sön, 2012-07-29 - 12:20

Räddas det som räddas kan!!
Jag brukar ofta älta gamla eländen och sådant man vill ha ogjort, men vad skall man göra åt det.
Jag läste några kloka ord här på forumet: Att det är framtiden som man kan göra något åt. Det som är historia går inte att ändra på.
Det är nog det sannaste orden.
Njut av läget och känslan du känner just nu när den är positiv!

Ha det gott/Paron

Villervalle
sön, 2012-07-29 - 12:42

är nog det bästa man kan göra. Det leder ingen vart och man har mest ont av det själv. Jag är själv uppvuxen med en styvfar som var expert på att dra upp gammal skit och speciellt då när han var onykter. När han var nykter slätade han genast över det han dragit upp som om ingenting hänt, men säkert som tåget så kom det upp igen vid nästa fylla. Fy fan, jag är allergisk mot sånt nu. Min halvbror är lika dan men han har ingen chans nu när han börjar älta något för då avviker jag direkt från platsen och han får då älta med sig själv, och det måste ju vara kul eller hur?

Ha det Gött

Dompa
mån, 2012-07-30 - 05:28

Ni har helt rätt; Sluta älta! Jag ska försöka. Till mitt försvar kan jag säga att jag inte ältat min skuld inför ongarna. Vi har haft ett familesnack om alkoholism och sedan har jag sagt att de får fråga vad/när de vill och jag ska försöka besvara. Så jag ber inte stackarna om ursäkt varje dag :). Nu gäller det bara för mig att även bli karl nog och förlåta mig själv. Sluta att i smyg spana på signaler på att ngt är fel hos ongarna i smyg. Sluta älta! Tar det till mig! Tack!!!

Nu ska jag och dottern flyga till byhåla. Lättpackat; Vi tar med oss det vi har på oss...ingenting mer! Talade med svågern igår. Tydligen väntar det lite regn...men deeet var ju en jävla överraskning!

Ta hand om er och drick med förstånd! /R

Stigsdotter
mån, 2012-07-30 - 11:28

På sätt och vis är det bra att det bara är du och Strawberry, då får ni två lite egentid där hon kan få ta mer plats och prata med dig utan bröder. Önskar er en god resa och hoppas att mötet med J blir bra för er. Mångar kramar, A

Dompa
tis, 2012-07-31 - 05:43

Sitter här i vid ån invirad i en filt med morgonkaffet. Filten skyddar lite mot myggen. Lite. Men det är vackert här...så ljust sedan en dryg timme. Ån gör vad åar gör...rinner på. Snart bor vi vid Arno, då kan jag sitta på balkongen och se den flyta förbi. Det slår mig att det är mitt öde...att aldrig få bo vid havet. Alltid det näst bästa; Å, flod, insjö. Mitt nya livsmål ska bli pension vid havet. Kanske inte helt omöjligt, farmor bor ju där. Så just nu får det lilla räcka.

När det gäller Strawberrys ensamtid Stigsdotter så föredrog hon att ta den med hästen. Hon har övernattat i spiltan. Inget jag gillar men man kan inte hindra allt. Fast tanken på min dotter under hästen får mig att rysa.

Jag märker att alkoholen gör sig mer påmind här. Inte så att jag vill dricka men jag "känner" den i luften. Den är så självklar här...som ett med naturen. Svensk sommar = alkohol. Eller kanske gäller det bara mig. Eller inte...igår kväll satt granngubben som vanligt med sin ölburk nere vid ån. Inte ens en flaska. Visst kan det vara livet om man kan hantera det. Jag fixar det ju inte och alltså neggar jag.

Var på middag hos svågern igår kväll. J var med...nykter. Jag kunde se hur mycket det kostade på henne att vara nykter för Strawberrys skull och den yngre Dompas hjärta - han som älskade henne till vanvett - grät. Vi andra hade det bra...men jag tror inte hon trivdes. Känner henne så pass bra att jag kunde se lättnaden i hennes ögon när det var dags att gå. Antagligen hade byfyllot en återställare åt henne redan i bilen. Jag är faktiskt glad över att hon har honom. Visst de kommer kanske att supa ihjäl sig, men hon är inte ensam längre. Vilket hon var de sista åren med mig. Ensam i köket med sin Bib. Jag såg henne inte.

Sorgsna tankar så här på morgonkvisten, men det får jag unna mig. För snart är det full fart. Veterinärbesök med hunden och sedan rensa, sortera, packa, packa, tänka, fixa en miljon papper, ställa av el, tv, etc. Ingenting får glömmas. Stress? Absolut! Men positiv stress, nu stressar jag för ngt jag brinner för. Och jag kan alltid sätta mig nere vid ån och se den strila förbi.
/R