av november25

november25
mån, 2026-02-09 - 11:14

Sambons mål med måttligt drickande höll inte (surprise). Jag hade ändå lyckats ställa in mig på att stötta det mentalt och var rätt positiv. Veckan började helnyktert och vi hade fina dagar. Sen bara ökade det, och när jag försiktigt frågade igår hur många enheter han låg på hade han slutat räkna. Jag frågade hur många dagar i rad det var, eftersom jag ville kunna planera dagen (är det en nykter dag eller inte). Jag visste att det var fyra i rad men ville att han själv skulle dra slutsatsen och fatta beslut att det var dags för att inte dricka. Han sa två. Sen var jag bara tyst och sa inget mer. Drack mitt kaffe.
Jag är ju egentligen inne på område som jag ska låta bli. Kanske drar han slutsatser ändå.

Egentligen har han ju minst halverat sin vanliga konsumtion förra veckan, kanske var det till och med en tredjedel, när man vänder på det så går det ju ändå framåt.
Känns bara inte som den tanken riktigt fäster utan jag har andra känslor av hans drickande som inte är positiva. Vilket ju är förståeligt.

Jag firade en nykter månad igår. Och sambon blev full. Kände mig ensam och eländig. När han kom hem berusad fortsatte jag bara att läsa min bok. Sa hej och så, gav honom en kram, sen fick han inte mycket uppmärksamhet. Försökte samtidigt vara neutral och inte otrevlig alls, det var inte silent treatment utan bara ingen uppmärksamhet. Tyckte jag lyckades ganska bra. (Nu var jag ju iofs redan ledsen och läste innan han kom, så det var inte så svårt) Det här är något jag lär mig just nu från Beyond addiction, CRAFT metoden.
Belöna vid nykterhet och ta bort belöningar och uppmärksamhet vid drickande.
Vet inte hur mycket jag kommer orka hålla på kommande tid, tror jag behöver gå tillbaka på mer fokus på mig själv och ta hand om mig.

När han somnat kunde jag inte sluta gråta och kände mig bara helt ensam, utmattad och fylld av hopplöshet.
Kanske var det kombon att jag skulle firat och han gjorde mig besviken igen som gjorde det, eller så är jag bara trött av att leva i detta.
Blir så ledsen av att se honom förstöra sin hälsa, sitt liv och vår relation.

Letlive
ons, 2026-02-11 - 22:46

Känner igen mig väldigt mycket i det du skriver ovan. Hur man aldrig kan räkna med att få ens behov tillgodosedda för att ens partner alltid kan behöva ett viktigare behov, dvs. alkoholen.
Har också svårt med det här att belöna positiva beteenden. Känns så infantilt på något sätt. Min partner är en vuxen människa med utbildning och jobb. Ska jag på riktigt sitta och säga att det är roligare att umgås med dig när du inte spyr ned mattan? Det är så kul att prata med dig när du är kapabel att ge sammanhängande svar och minnas konversationen dagen efter?
Ta hand om dig. Har du något utanför relationen som ger dig glädje? Någonstans där du kan få en paus?

november25
tors, 2026-02-12 - 00:10

@Letlive Tack för att du tar dig tid att läsa och skriva till mig! 💞
Jo, fattar hur du menar. Det känns så uppenbart för oss att det inte är kul att hänga med nån som är full, men tror inte det är lika uppenbart för dem... De är ju berusade den tiden och utcheckade.
Nu är min sambo sällan riktigt full, oftast bara lullig. Vilket heller inte är så kul, när den andra inte är närvarande för samtal eller minns ordentligt vad man gjort.

Jag tänker ändå att poängen är att man ska försöka ha nån slags positiva upplevelser tillsammans när han är nykter. Men är man för arg eller ledsen så ska man ju såklart inte göra det. Ibland tycker jag fysiska saker funkar bättre, att ligga tillsammans på soffan en stund eller en fotmassage, en promenad. Vi har också bra samtal med varandra, men kanske inte är lika pigg på det när jag mår sämre själv. På sätt och vis tycker jag ändå metoden är lite skön, för den ger en"tillåtelse" att inte vara tillgänglig när den andra druckit. Skönt att slippa det med gott samvete.

Jag har min son som jag brukar umgås med. Fina kollegor på jobbet, saker jag tycker om att göra på fritiden. På sista tiden har jag läst mycket och det ger mig vila och återhämtning mentalt. Jag går promenader, lyssnar på poddar. Ibland bor jag i mitt eget boende för att ladda batterierna. Men där styr det dåliga samvetet ibland, det känns jobbigt att sambon blir ensam...

Hur har du det? Vad gör du som ger dig återhämtning? Hur kom du i kontakt med metoden?
Kram🤗