av november25

Hoppfulla
ons, 2026-02-18 - 08:05

@november25 tack för svar. 🤗 Då ska jag se vad jag kan hitta. Håller på att bli tokig med alla känslor. Har försökt tala om för mannen hur jag känner och min besvikelse men han förstår inte. Han tycker jag överdriver.

november25
ons, 2026-02-18 - 15:13

@Hoppfulla Ja jag fattar det. Några gånger har jag också fått skratt tillbaka som svar på min oro, eller kommentarer om att jag "målar allt svart". Otroligt jobbigt när man blir förminskad. Tror man verkligen behöver någon som speglar ens känslor för att inte bli knäpp av det här. Hoppas du hittar något❤️

november25
ons, 2026-02-18 - 18:30

En sak som jag insåg ikväll är att jag anpassar mitt beteende så mycket efter hur påverkad han är. En beskrivning är ju att han mest blir glad eller känslosam när han är påverkad. Men det är också så att jag undviker att komma med mina problem, visa riktiga känslor, ifrågasätta, när han är berusad. För att jag vet att han inte kan hantera det.

Just nu är det jättetufft på jobbet och jag jobbar mycket. Jag känner mig helt mentalt slut och nedstämd efter mitt skift idag. Han hade druckit men jag sa som det var, orkar inte hålla in med det. Och fick inte något empatiskt snällt lyssnande utan en lektion i att så ska jag inte känna utan jag måste lära mig att hantera jobbet bättre. Kunde inte hålla inne med att säga att sen kommer jag ju hem till hans problem, och den kombon är inte jättekul, men då sköt han ifrån sig med att det är hans sak och han mår bra och försöker dricka så det inte påverkar mig (hur är det undrar jag i mitt stilla sinne).

Med andra ord - mina behov blev inte mötta. Men det vet jag ju redan och det är väl det som skaver så mycket. Saknar en närvarande vuxen person om kvällarna. Efter kl.14 förvandlas min sambo till en som absolut inte är det.

Men på andra sidan av myntet. Tar en lång promenad i mörkret och tänker på att jag kunde må såhär dåligt även när jag var ensam innan jag träffade min sambo för ett år sen. Nu är de flesta negativa känslor jag har fixerade vid att hans drickande är ett problem. Så antar att det finns en mental sida av det också, som blivit skev av mitt medberoende. Där jag liksom skyller det mesta i mitt liv på honom.

Detta med mina behov är ju fortfarande sant. Är väl bara så att inte allt skulle bli bättre om han slutade dricka, bara en del saker.