@fooliehutten, jag förstår precis din sunda skepsis, inser att jag ibland kan låta som en evangelist för div preparat eller som om jag rent av vore anställd av någon vitaminmånglare :-)

Man når mycket långt med enkla välbeprövade medel och det du redan gör verkar mycket bra! Hyfsad sömn och hålla magen i trim, det är nog basen för gott mående och så får man krydda med litet annat efter vad man har lust med helt enkelt.

Ha en skön fortsatt torsdag!

@fooliehutten spånar om kvadratiska tal och en charmigt eUFOrisk inverkan på mental föreställning. Jag började gångra 7x7 när 49 bast nämndes på nå’t kristallforum som ett viktigt år inför det stundande 50:e levnadsåret, året som enligt källan skulle bli ett slags genombrott till ett liv i harmonisk insikt? Ja, det vet i tusan vad brottet egentligen kom igenom för någonting, för jag gled i alla fulla fall vidare på Bananaskal med Tom Collins vid taktpinnen… och vips vaknade jag som ~60-åring. Året därefter spottade jag i första glaset och armbågade mig in på nykterhetens bana. Nu är vägen utstakad mot 3:e nyktra året och det är några månader plus dryga året kvar tills nästa kvadratiska tal. Vi får se om produkten av faktor 8 gånger faktor 8 blir ett heureka? Undrar om typ detta grunnande ledde till mitt gamla epitet: ”fyrkantig”🤔🎶

https://m.youtube.com/watch?v=qjq1zeFMiE8&list=RDIsfL2D-zRAw&index=2

@fooliehuttens själ är en elementarpartikel som inte ens för sig själv riktigt kan fastställa vart någonstans den befinner sig. Ibland verkar den, ta mig tusan, kunna uppstå på helt olika positioner samtidigt. Det är vid dessa tillfällen som det är extra tryggt att i yrvaket tillstånd konstatera att det finns stora fördelar med att vara spik nykter. Det är också i detta ambivalensens snömos jag tidigare med ett par ”stadiga stödstrumpor” och ”packad skyffel” plogade mig framåt i livet. Men ingen själs snöglopp har någonsin blivit effektivt bortskottad i en dimma av alkohol, så vik hädan kung A med din hovnarr! En dag i taget och morgnar utan pastor Ågrens ”hjälp”. Nyktert eftertänksam, utan ryggskottad kropp och själ, så blir ett fruset landskap till sist allt lättare att ta sig fram i. En liten röjd gång i taget är gott nog. 💪🤡🎶
/trevlig veckoände på er alla

https://m.youtube.com/watch?v=9-JCbcsskYs&list=RD9-JCbcsskYs&start_radi…

@fooliehutten, spånar fram sina braheter och dåligheter på var sin sida av en gungbräda. Anledningen är att viktningen skevar och för mycket fokus hittills lagts på det dåliga fast jag har låga 10~5 % på den sidan och resten på den bra halvan. Jag har svårt att förstå hur jag hamnade i detta limbo utan vare sig någon vettig förklaring eller vägda fakta. Hur har jag lurat mig själv på detta vis? Det är en jädrans åkomma att lägga så mycket vikt på det som borde vikta lätt och just inga kilogram på det som bör ha absolut störst tyngd i tillvaron. Kontradiktionen som begrepp är kanske det som bäst kan beskriva det knepiga i förvillandet. För satte sig en dryg och fet kusin från ”staden” på den ena sidan av gungbrädan skulle jag bara få kontakt med marken när denne ville det. Det är logiskt eftersom vederbörandes vikt och omfång lätt fått mig att sväva över marken oavsett vikten på mina skäl till önskad markkänning. Ur den enkla liknelsen är det väl också logiskt omvänt att se sin överviktiga brahet få dåligheten att sväva utan förankring på jorden? Den falska ekvationens plåga när obalansen låses fast och X saknar reellt värde blir ändå att det dåliga har fötterna på jorden. Det skapas alltså trots logiskt motstånd fåror och stigar i själens grönytor; det blir så när trafikens ström i vårt inre trampas fram och tillbaka på vägen mellan ångesten och oron och deras triggers. Åt och fram, åt och fram tills man på autopilot ständigt dras mot dåligt på alltmer upptrampade stigar. Det dåliga väger tungt trots att det är lätt och motsatt väger det tunga braiga lätt. Korkat? Jo jag vet, men jag vet alls inte bättre än så. Mätningen är i alla fall påbörjad och resultaten ser ganska hoppfulla ut. Ibland får man kanske bara lov att stanna upp mitt i steget på en invand stig, kvantifiera sitt själstillstånds balans och byta kurs 🤔
God A-fri helg på er!

https://m.youtube.com/watch?v=Y4SjTUPC6gI&list=RDY4SjTUPC6gI&start_radi…

@fooliehutten Jag tänker att det är viktigt att göra precis så, stanna upp, reflektera, värdera, vid behov omvärdera och byta spår eller riktning. Speciellt om man kör fast i negativa spår. Också för att medvetandegöra sig själv om var man befinner sig, vilka tankar och känslor som finns. Att upptäcka vilka skav som finns och hur detta kan hanteras. Sen spelar våra tankar oss ofta spratt, att man hänger kvar i det lilla negativa som får dominera över det övervägande positiva. Det kan man ju ifrågasätta hos sig själv, varför man låter det ta över, varför man är självdestruktiv och låter det plåga en och var det kommer ifrån. Ofta finns också mönster som satt sig som man upprepar i sitt liv, att man hakar upp sig på det lilla negativa och fokuserar på det av olika anledningar och låter det dominera.

Så det låter bra att din mätning börjat! Ha en fin fredag!❤️

@fooliehutten Mycket klok insikt. Faktum är ju att våra tankar om oss själva påverkar hur vi mår jättemycket. När man är tokdeprimerad är det oerhört svårt att tänka ”positiva tankar”. Det är nästan provocerande när någon klämkäckt säger så.

Då kan det funka att åtminstone tänka neutrala tankar och fokusera på nu, nu, nu. Medvetet avbryta de automatiska negativa tankarna med medvetna neutrala tankar. När jag mått som sämst har jag stapplat runt som en zombie och nästan som ett mantra tänkt: ”nu tömmer jag diskmaskinen, där ställer jag koppen” osv. För att liksom mota bort tankarna ”du är så jävla värdelös som inte kan jobba, och ful och tjock är du också, ingen gillar dig”. Stopp. ”Nu tittar jag ut genom fönstret, jag ser en talgoxe i trädet, snön har smält bort, det känns ljusare ute idag jämfört med förra veckan.”

Kämpa på! Det finns en väg ur depressionen: jag har lyckats flera gånger, dock med hjälp av SSRI. Utan det hade det kanske gått, men det hade tagit mycket längre tid.

Kram 🐘

vår2022 & Andrahlvlek, tack för era kloka och vänliga ord. Det betyder mycket för mig att få ta del av era erfarenheter. Hacken känns igen och nån gång fick jag ett i en kär LP-skiva jag lånat ut till en avskriven okär vän. Gissa vart fokus låg när jag lyssnade på plattan. 58 minuters musik, eller en 10-dels sekunds ”knäpp”? Zombien är också en liknelse jag känner igen. Efter en skilsmässa gick jag runt i ultrarapid och stirrade på löv tills jag började oroa mig för att grannarna skulle ringa efter en madrasserad ambulans. Tack och kram till er 🤗