av fooliehutten

fooliehutten
tors, 2025-12-04 - 07:39

I natt blev fooliehutten ingenting. Manus till en kommande AH-text raderades av misstag. I ivern att återskapa mina hieroglyfer kastades i stället hela de framvärkta verken ut till ingentinget i cyberrymden. Förargligt! Ja så var den första tanken, men uppenbarligen klarnade blicken för i min ogenomträngliga brittiska studiebok kunde jag plötsligt se en öppning och begripa en avgörande passage. I denna stundens allvar förnyade jag äktenskapslöftet till dagens nykterhet. Fooliehutten hade genom misstaget öppnat sig för innebörden i att vara människa. Vilket innebär att inte ist:ra mig själv utan utgå från ett löst och fritt ”ingenting”. Jag är ingen fast essä:ist, moral:ist, …part:ist, alkohol:ist, nykter:ist o.s.v. ”Allt flyter” och ”Man kan inte kliva ner i samma flod två gånger” sa väl Herakleitos en gång och så tror jag att jag också känner inför tillvarons föränderlighet. Kram på er alla, tillsammans kämpar vi på med en till nykter dag🤗

Andrahalvlek
tors, 2025-12-04 - 07:53

@fooliehutten Fin liknelse. Förnya äktenskapslöftet till nykterheten. Jag brukar ha det som en liknelse - att just gifta sig. Ingen står inför prästen och säger ”kanske, ett tag i alla fall, men sannolikt inte för alltid.” Man säger JA med en innerlighet som kommer inifrån och ut. Där och då tror man förstås att det är för evigt, det är känslan man har.

Gift blir jag nog aldrig, men jag säger JA till nykterheten och har så gjort i snart 6 år.

Kram 🐘