av Syrra

Syrra
mån, 2026-02-16 - 23:47

Väldigt svårt att vara medberoende till sitt vuxna barn som är i 50 årsåldern. Han vill gärna bo hos oss men har egen lägenhet. Jag vet att han dricker mer när han är hemma hos sig. Egentligen vet jag inte om han dricker i smyg. Det har absolut hänt men är inte lätt att se. Vi har hjälpt honom ekonomiskt för att det inte ska bli ekonomisk katastrof. Det kan man ju naturligtvis ifrågasätta. Tycker det är väldigt svårt och jag går absolut på tå för lugnets skull. Han skyller ofta på andra och när man ställer jobbiga frågor så beror det ju på att jag inte förstår hur jobbigt han har det eftersom han inte just nu får träffa sina nu vuxna döttrar. Det är så synd om honom. Jag funderar på och tror att jag/vi borde konfrontera honom med för han jobbiga frågor, fast han blir arg, men det är svårt. Han hotar också då att avsluta livet. Känns som man är i en rävsax! Hur man gör blir det fel.

Kristoffer
ons, 2026-03-11 - 16:28

@Syrra det är verkligen inte lätt det du går igenom, vi på Alkoholhjälpen har pratat med många föräldrar till vuxna barn som befinner sig i liknande situationer. Det finns inga självklara svar, men många är hjälpta av att få prata och sortera tankarna och försöka hitta ett fokus på det som känns mest framkomligt. Om du vill får du gärna ringa oss på 020-84 44 48, där du är anonym och får prata med en erfaren rådgivare. Oavsett får du gärna skriva mer här i tråden och berätta om hur det går och vad du tänker.

Syrra
mån, 2026-03-16 - 17:16

Fortfarande svårt men finns vissa positiva inslag.
+
1. Sonen har jobbat i restaurangköket 7 dagar. Fixat all mat och allt runtikring. Anställd kock blev arg för han fick inte lön den 25 utan skrev till vår son att han inte skulle komma dagen efter den 26. Vår son blev arg när han läste det på natten och svarade att då behövde han inte heller komma alls i fortsättningen. Fick sin lön den 26. Ringde mig när jag var i Spanien halv två på natten och helt upprörd. Han skulle minsann jobba själv och det har han gjort. Jag kom hem i tisdag och har nu hjälpt honom 4 dagar. Han fixar matenbra men idag var det inte bra! Darrade lite när han pratade med gäst. Var stel och lite hukande och jag vet inte om han var onykter eller hade abstinens. Vet att de har ögonen på honom. Ser att några tittar extra på honom och jag vet att ryktet har gått. Han har varit sjuk sedan september när han fick skrumplever. Han driver en personalrestaurang och de har sagt upp honom.

2. Vi hade ett fantastiskt samtal igår kväll. Såg att han tog en klunk och efter det pratade vi mycket bra och ärligt.

Men idag efter samtalet igår var han sämre än jag någonsin sett. Har aldrig sett honom full.
Kan ju inte stå för att han är onykter på jobbet! Idag i eftermiddag nekar han att prata alls. Lagt sig att sova! Vägrar prata.

Han vägrar absolut att ta hjälp och avgiftning. Han har sagt att han ska göra avgiftning själv men det funkar ju inte. Igår kväll pratade vi också om det och då var han lite med på att ta hjälp.

Mycket svårt. Vägrar gå till läkare.

Syrra
mån, 2026-03-16 - 22:24

Ser att jag skrev lite rörigt och det beror på att jag verkligen är frustrerad och väldigt orolig Villrådig!

Han har haft samtal med en manlig samtalsterapeut som funkade så bra men han är barnledig fram till september. Har ett par gånger haft samtal med en annan äldre dam men det funkade inte. Tog själv kontakt med vårdcentral idag och ska ha samtal med en annan kvinna nu på onsdag. Vi får se. Helst vill han ha en manlig kontakt.

Blev väldigt orolig idag. Inte bra alls idag. Har aldrig sett honom så konstig. Tänkte att jag som är 77 år snart är med honom på restaurangen. Vill gärna att han kan lämna restaurangen utan en massa skulder. Kanske feltänkt!
Så komplicerat! Men vill absolut inte vara med om det som hände idag en gång till. Men han ville absolut inte prata idag. Måste säga till honom det. Lätt att man säger till så han blir arg, frustrerad. Måste linda in i ”Jag” meningar.

Vilket helvete detta blivit.