Tack för att du delar @Suburra, jag har också bytt mellan missbruk men har även haft flera samtidigt, blandmissbruk. Bulimin, alkoholberoendet och hälsomissbruket har förekommit samtidigt under många perioder. Jag har varit så sjuk att jag inte sett att jag har ätstörning utan bara klandrar andra som blir tjocka, ”hur svårt kan det vara att bara inte äta förmycket” har jag tänkt om dom medan jag själv överäter och spyr utan att tänka på det för jag lurat min egen hjärna att tro att jag är hälsosam eftersom jag äter så bra, näringstät kost och tränar regelbundet. Då har jag liksom bara ”glömt” att jag kan vara smal för att jag fuskar. Så konstigt hur vår egen hjärna kan lura oss, ljuga för oss och manipulera oss. Helt ofattbart! Kram❤️

@Himmelellerhelvette Ibland kan det bara vara att man tömt sina batterier. Saker har gått slag i slag, utan pauser emellan. Jag tjatar om mina pauser men de är så viktiga. Även när man gör roliga saker. Nu är jag förstås extra skör med tre perioder av utmattningsdepression i ryggsäcken, men jag tror att alla mår bra av pauser. Man får inte mer gjort för att man köttar på, i pauserna får hjärnan vila och kommer igen mycket piggare.

Att båda tillfällena skedde när du var ensam kan vara en efter-anspänning-effekt. När vi hållit ihop för länge rasar vi ihop när allt är över. Och börjar moffa socker eller dricka. Maskhållande är också oerhört energikrävande. Jag tror att du håller upp en mask för andra och dig själv. Ofta, kanske merparten av dagen. Typiskt medberoende. Låtsas man inte om det mörka så finns det inte. Men det finns, och det skaver massor. Så rätt så undermedvetet blir det med tiden.

Det är just därför du ska vara aktiv här. Skriva om hur du mår. Släppa masken.

Kram 🐘

@Himmelellerhelvette Du skriver ”Jag kan tro att min hjärna bara vill ha något att må dåligt över så den tvingar in mig i tankar som oroar eller ger ångest?” Det finns ju ett talesätt som heter något i stil med ”Hellre ett känt helvete än ett okänt paradis”. Så du kanske är något på spåren. Jag känner delvis igen mig. Läskigt att gå på tunn is och varje minut riskera att den brister, då slänger jag mig hellre i det iskalla farliga vattnet själv och får det gjort. Sjukt.
Jag är själv nyfiken på Bottom-up terapi, tror att mitt nervsystem varit överbelastat så länge så att vila inte är tillräckligt, eller ens meningsfullt, för mig.
Håll i, håll ut och tänk ändå så mycket längre du har kommit jämfört om du aldrig hade försökt förändra. Kram 🥰

@Himmelellerhelvette Det handlar i grunden om acceptans också. Att allt är som det är, och blir som det blir. Du brukar uttrycka att du vill bli klar. Klar blir man aldrig. Det här ”arbetet” med oss själva bara fortsätter och fortsätter. Vi har alla olika issues att hantera. Thats fine. Alternativet vore sämre. Acceptera. Brist på acceptans triggar ångest som sjutton.

Kram 🐘

Och jag vill bara förtydliga att ”Bättre ett känt helvete än ett okänt paradis” inte är ett talesätt i den bemärkelsen att det ska följas. Tvärtom. Menade som en förklaring varför det kan vara så märkligt svårt att ta sig bort från jävligheter (inkluderat våld i hemmet).
Håller för övrigt med @Andrahalvlek om acceptans (eller försoning om det känns lättare att förhålla sig till) och om den livslånga processen. ❤️