av kämpar

kämpar
lör, 2026-04-11 - 19:29

Jag är precis i början av processen att lämna min kille som är alkoholist. Jag läste ett inlägg här om känslan av overklighet och det stämmer så bra. Jag ser mig själv som en ganska stark kvinna som klarat en del jobbiga saker och kan inte fatta hur jag hamnade i det här. Jag kan en del om missbruk och har mött det upprepade gånger i mitt yrke, men det är något helt annat i en relation där känslorna nu gärna styr mig i mycket högre grad än jag önskar. Jag ifrågasätter mig själv varför jag vill ha honom och det liv på helspänn som det innebär. Jag vill så gärna stötta honom i att tag i sin sjukdom men går sönder. Det är lätt att gå när han är berusad, lättretlig och otrevlig. Men så oerhört svårt att stå emot när han är ångerfull och vill ändra sitt liv. Så rullar det runt så där, ja, ni vet. Usch, det här är bland det tuffaste jag genomgått men vet att jag måste för min egen skull.

Rike
lör, 2026-04-11 - 20:03

Fortsätt - försök att inte dra ut på det 🤗
Något som hjälpte mig var att se hans ånger som att han tyckte synd om dig själv, blev rädd och att den i viss mån var mycket manipulativ.. den gjorde att jag förlorade ett par år..
Vi är nog flera men jag vet att jag skrev om min förvåning över att bli medberoende och hur händelser i efterhand känns som en dålig film, overkliga om än så sorgliga..