av kämpar

kämpar
lör, 2026-04-11 - 19:29

Jag är precis i början av processen att lämna min kille som är alkoholist. Jag läste ett inlägg här om känslan av overklighet och det stämmer så bra. Jag ser mig själv som en ganska stark kvinna som klarat en del jobbiga saker och kan inte fatta hur jag hamnade i det här. Jag kan en del om missbruk och har mött det upprepade gånger i mitt yrke, men det är något helt annat i en relation där känslorna nu gärna styr mig i mycket högre grad än jag önskar. Jag ifrågasätter mig själv varför jag vill ha honom och det liv på helspänn som det innebär. Jag vill så gärna stötta honom i att tag i sin sjukdom men går sönder. Det är lätt att gå när han är berusad, lättretlig och otrevlig. Men så oerhört svårt att stå emot när han är ångerfull och vill ändra sitt liv. Så rullar det runt så där, ja, ni vet. Usch, det här är bland det tuffaste jag genomgått men vet att jag måste för min egen skull.

Rike
lör, 2026-04-11 - 20:03

Fortsätt - försök att inte dra ut på det 🤗
Något som hjälpte mig var att se hans ånger som att han tyckte synd om dig själv, blev rädd och att den i viss mån var mycket manipulativ.. den gjorde att jag förlorade ett par år..
Vi är nog flera men jag vet att jag skrev om min förvåning över att bli medberoende och hur händelser i efterhand känns som en dålig film, overkliga om än så sorgliga..

diris
lör, 2026-04-18 - 19:18

Även jag står i valet att lämna…sambon vill inte förstå varför anmälan till soc gjordes…efter 2 månader helt nykter är han tillbaka igen med att dricka starköl på helgerna, och lättöl i veckorna.. jag kan nu denna övergången och vet att vi snart är inne i samma mönster igen..
Och som du skriver, man vill så gärna…
Att vara stark är svårt när man vet hur bra allt är utan alkoholen..

Rike
lör, 2026-04-18 - 20:04

@diris ibland tror man nog att det är bättre än vad det egentligen är eftersom man jämför med när personen är onykter. Vet att du skrev om dottern, hur arg han var över soc anmälan o att du fick skäll.. försök, tänk om det är lika om ett par år..

Åsa M
sön, 2026-04-19 - 18:42

Jag tänker att man kan vända på det också. Det är nog inte så bra utan alkoholen heller, han är ju samma person då. Den som super och den som är tillfälligt nykter är ju samma person. Man lurar sig själv när man tror att de bra stunderna kan komma tillbaka - alkoholberoende är en progressiv sjukdom. Visar man att man inte har sjukdomsinsikt och inte klarar att ta emot behandling så kommer kaoset bara fortsätta.
För egen del har jag landat i att aldrig igen ha en partner som inte delar mina värderingar gällande alkohol. Vill man bli full så passar vi inte ihop. Det är liksom ingen idé att ens försöka. 🤷🏼‍♀️