av no name

no name
mån, 2026-04-13 - 19:56

Jag är i en särborelation sedan snart fyra år, där jag börjar inse att partnern har ett problematiskt drickande. Jag har lyft det med honom några gånger, att jag tycker bättre om honom när han är nykter. Senast för tre månader sedan, när han hade druckit på egen hand, troligtvis tre starköl, och sedan mått illa och jag hörde hur han kräktes på natten. Där och då, när jag frågade hur han mådde, ville han inte kännas vid att han mått illa, men jag såg rester av kräkset dagen efter. Då sa han att han får väl sluta dricka då. Men han pratade inte vidare om sitt drickande eller hur han själv tänker kring det.
I alla fall, han dricker inte längre när han är hos mig, men vi ses mindre/kortare tid under helgen jämfört med tidigare.
Igår kväll, när han var hemma hos sig, ringde han sent på kvällen och lät påtagligt dragen. Han ringde sedan igen någon halvtimme senare och sa i princip samma sak som i det tidigare samtalet. Jag frågade då om han mindes att han redan hade ringt mig och om han hade druckit. Han svarade aldrig på själva frågan om han hade druckit, utan försökte hålla dig till temat han ville prata om. Efter samtalet textade jag honom och skrev att jag blir orolig om han ska köra bil till jobbet tidigt nästa morgon om han druckit, och om så att han borde sjukskriva sig eller hitta annat sätt att ta sig till jobbet. Han har inte hört av sig än, trots att hela dagen gått. Misstänker att han är för trött, och kanske inte vet hur han ska hantera detta.
Jag behöver råd: vad kan jag göra i det här läget? Jag tycker det är mycket olustigt. Det är inte normalt beteende att dricka söndag kväll och bli så pass påverkad att det hörs på rösten, när man sen ska upp tidigt och jobba nästa dag. Har aldrig varit i en relation tidigare där alkoholen är ett problem. Villrådig!

Rike
mån, 2026-04-13 - 20:36

Hej
Finns mycket att läsa i ämnet - men bra att ni är särbos 🤗
Tyvärr finns det inte mycket du kan påverka i detta, men om ni fortsätter vara tillsammans så kan du ju lätt undvika kontakt under pågående påverkan. Om du inte mår dåligt/oroar dig och känner dig bortvald när han väljer alkohol istället för umgänge - men det var bara min upplevelse.
Antal enheter är inte så intressant men jag tror inte en vuxen man kräks efter ett par öl.. och misstänker du rattfylla så bör du anmäla det.

Hoppas du kommer fram till vad som fungerar bäst för dig🤗

Jag hade inte heller upplevt att leva med missbruk tidigare, ramlade rakt in i medberoendet under flera års tid tyvärr..

no name
tis, 2026-04-14 - 08:51

Nej, det är väl kanske just detta, att jag känner mig uppgiven inför insikten att det är väldigt lite jag kan påverka mer än att fokusera på mina behov. Vad gör man i det läget? Och är det rimligt att lyfta behov av stöd och behandling?

Vitvargen
tis, 2026-04-14 - 10:00

@no name, jag tror du har nyckeln just där: fokusera på dina egna behov. Det är fullt rimligt och rationellt att du uttrycker hur dessa episoder av onykterhet får dig att känna dig; dina känslor av att vara nedprioriterad, behöva bli orolig för honom och hans arbete, besvikelse över att ni inte har så mycket kvalitetstid tillsammans längre. Du kan framföra detta helt utan att låta anklagande, du redogör för dina upplevelser och han ska lyssna på dessa.

När han ställs inför detta så bör han själv föreslå åtgärder i form av stöd och behandling, detta kan du stötta honom i om du vill ge det en chans och han verkar ordentligt motiverad. Verkar han försöka släta över det, tycka att du är överkänslig och misstolkar allt så är prognosen sämre och det är ett mycket mer omfattande jobb han har framför sig. Men oavsett, det är hans jobb. Du kan inte ändra på honom men du kan stötta motivation och handling i rätt riktning.

Varmt lycka till!

no name
tis, 2026-04-14 - 16:22

Tack! Har lyft temat vid två tidigare tillfällen, senast för ca tre månader sedan. Då sa han ”jag får väl sluta dricka då” utan fler kommentarer. Jag blev liksom lite ställd, för det lät som ett svar som kom lite för snabbt och i syfte att avväpna fler diskussioner. Sedan dess vill jag inte att han dricker här hos mig, och det är väl också i samband med samtalet som jag tycker att vi har mindre tid ihop än tidigare.
Det är så svårt att se mönster, och om jag övertolkar. Men ensamdrickande och på udda tider (som en sen söndagskväll) är ju tecken på reella problem.

Vitvargen
tis, 2026-04-14 - 17:58

@no name: jag slogs redan i ditt första inlägg av hur väl du förmedlar dina känslor och upplevelser kring detta, hur detta lägger sordin på din tillvaro och skapar villrådighet.

Hans tidigare reaktion på när du konfronterade honom med drickandet kan tolkas precis som du säger, ett sätt att "göra dig nöjd", litet offerkofta på det och hans lösning verkar ha blivit att skapa en strategi för att få mer tid åt att få dricka i fred. Detta att du inte vill att han dricker när han är hos dig gör att han spenderar mer tid hos sig och ni spenderar mindre tid tillsammans.

Du ska lita på dina känslor och upplevelser, jag ser inga tecken på att du övertolkar något efter vad du berättar utan beskriver väldigt typiska destruktiva mönster hos alkoholberoende personer. Utmaningen som ligger framför dig är att få honom att inse allvaret när du helt ärligt berättar om hur detta får dig att må och känna dig, all oro du bär på efter att ha upplevt och sett dessa tecken och mönster.

Det kommer förmodligen att bli ett känslosamt uppvaknande när han förstår att han inte kan trolla med knäna längre, att du inte köper undanflykterna och förklaringarna eller ev påståenden om att du skulle vara "känslig" och övertolkande. Förhoppningsvis kommer han själv att föreslå lösningar av den typ du skissat, han mår troligen inte så bra själv heller och detta kan vara den katalyserande händelsen för honom till att söka den hjälp han måste ha. Viljan måste komma från honom, full commitment annars blir det ingen förändring som håller.

Önskar dig all lycka!