av mulletant

Försöker skapa en ny tråd. Min andra. Den första skapade jag för knappt ett år sedan efter att ha skrivt i andras trådar ett tag. Ska kolla om jag lyckades:) / mt

mulletant
lör, 2012-10-27 - 06:04

kom och drack vatten och ligger nu i min famn. Han är mycket svag nu och det är mycket sorgligt ... samtidigt mycket livsnära. Den här katten är mig mycket kär och svår att mista. Det sista han ger mig är en plats för gråten - jag bär mycket ogråten gråt inom mig ... de senaste dagarna har jag gråtit oftare och mer än jag vet inte när.

Visst är forumet min dagbok - nu i det vidare livet. En bra plats där hela jag äger rum.

/ mt

Dompa
lör, 2012-10-27 - 06:15

Blir så ledsen för din skull. Att den kära katten är på väg. Trollis har redan skrivit så klokt...så det enda jag har är; Jag beklagar att du ska behöva vara med om det. När ett kärt djur försvinner så kan det faktiskt göra minst lika ont som om det skulle gälla en människa. En del ser det inte så...jag vet att det är så. Gråt vidare i pälsen och håll din vän. Dikten var mycket vacker. Önskar dig och mulle familjen allt gott! /R

Lelas
lör, 2012-10-27 - 15:59

Usch ja, jag vet precis hur smärtsamt det där är.

Kram till dig, gubben och katten.

/H.

mulletant
sön, 2012-10-28 - 04:52

för hopplösa - Livsförändring på djupet av Olle Carlsson. Säkert en bra vägledning om man tar den på allvar och verkligen tänker igenom varje steg. Inte bara läser igenom och lägger åt sidan. Han säger (med hänvisning till en forskare) att självhjälpsböcker kan göra mer skada än veckotidningstips för att böcker ger en djupare, mer seriös förhoppning om förändring... Den här boken kräver sitt arbete men kan nog bidra till en djupare syn på livet. Ska ta den till mig och faktiskt göra uppgifterna också. / mt

Stigsdotter
sön, 2012-10-28 - 10:29

Det gör ont i hjärtat på ett alldeles speciellt sätt när ett kärt djur försvinner. Men vad fint att den fick somna still i soffan istället för att åka till veterinär. Hur vet man att kisse inte har ont och lider i onödan undrar jag. Jag vet av egen erfarenhet att man inte alltid ser när ett djur mår dåligt (om man inte vill se). Jag oroar mig lite för mina gammelkatter.

Många kramar till dig och jag hoppas att du, om du vill, får erfara det Hösttrollet beskriver.

mulletant
sön, 2012-10-28 - 10:45

ja det känns fint att han fick somna in hemma. Jag vet faktiskt inte hur man säkert vet att djur inte lider... man får nog bara försöka tolka dem och följa den berömda magkänslan. Vi har funderat mycket, som jag skrev... inte kan jag säga säkert att vi har handlat rätt. Han är fint nerbäddad nu och ska få sin plats under körsbärsträden. Jag tror helt säkert att jag kommer att höra hans kurrande och känna åtminstone vindfläkten när han har vägarna förbi. Jag hoppas han träffar min mamma - de gillade varann. Hoppas du också kan känna närvaro av din mamma nån gång. Kram / mt

Dompa
sön, 2012-10-28 - 17:35

Magkänslan är viktig. Kanske hade katten ont...kanske inte. Men din vän slapp den där oron hos veterinären med sprutorna. För han hade läst av dina och gubbens känslor och vetat att ngt var mkt fel. Nu fick han somna hemma. De sista känslorna han kände av från er var trygghet och kärlek. Du skrev så fint och vist om kärlekens pris och nu betalar du...men nog är det värt det. Ta hand om er nu. Kram /R

mulletant
sön, 2012-10-28 - 19:14

... så rätt det där med att slippa åka iväg och få spruta. Nu vilar han fint nedbäddad under körsbärsträden med både blomma och ljus. Två av barnbarnen har varit med och tänt ljuset. Det är sorgligt med sorg - men lite fint också.
Kram alla, var rädda om er och varandra! / mt

mulletant
mån, 2012-10-29 - 05:40

Ljuset brinner för kisse i körsbärsdalen. Känns tomt med fridfullt nu.
Jag har packat, är på väg på konferens två dagar. Motivationen tämligen låg men det blir bra när vi kommer igång. Ha det bra alla forumvänner! / mt

höst trollet
mån, 2012-10-29 - 09:42

Det låter så fridfullt och poetiskt med körsbärsdalen.. Jag tror att kisse har det bättre än bäst där!
Så skönt att få somna in hos en älskad matte och husse..

Jag läste någonstans, att "själen", redan lämnat kroppen, innan den tagit sin sista suck.
Den fysiska kroppen är "programerad" för att överleva, därför sker många av våra kroppsfunktioner automatiskt..
Alltså, kan det se ut som om "kroppen" lever, medan själen redan har lämnat..
Och på sätt och vis, tror jag att detta är sant. Då jag jobbade inom vården, satt jag många nätter och vakade över människor som var döende..

Även om de fortfarande andades, så såg man på något sätt i ögonen att det inte var "någon hemma" Det blev "tomt" på ett sätt jag inte riktigt kan förklara..
Och det verkade som om kroppen tog tid på sig att "stänga ner" reflexerna som sköter andning, hjärta osv..

Sedan förstår jag din saknad! Våra husdjur betyder minst lika mycket för oss som våra barn.

Hoppas att du hittar lite motivation, men tillåt dig att känna saknaden och "vara ledsen färdigt"

Tröstkram /trollis

viktoria
tis, 2012-10-30 - 17:06

Kära A, läser ikapp här om dig och kisse. Vilken sorg min vän. Sänder de varmaste kramar. Jag drömde om dig härom natten. Vi satt mitt emot varandra på ett tåg. Vi klev på på varsin station men skulle till samma destination visade det sig. Som på forumet tänker jag, vi klev in på varsin sida - anhörig och missbrukare - men skulle nog åt samma håll ändå. Du finns i mina tankar ofta ofta.

mulletant
tis, 2012-10-30 - 18:22

som du beskriver det trollis upplevde jag med kisse. Kanske ½ timme innan han dog var blicken tom och jag kände att han lämnat oss fast kroppen var vid liv. Jag har ett långt förflutet inom vården och började tidigt hävda att ansvaret för någon som ska dö är lika viktigt som ansvaret för liv. Det gör så gott att få ta hand om och göra... det är en väldig kraft i ritualer och riter i situationer som går bortom det vi kan förkara med förnuftet. Livet är stort - och det är fint att få dela.
Kram / mt

Dompa
ons, 2012-10-31 - 07:53

...jag önskar detsamma. Om ngn ngnsin kan skriva den...så skulle det mkt väl kunna bli du. Vi (jag?)har ju varit inne på det förut...att en pensionerad mt bör skriva. Det du nämner ovan att viktigt. Jag vet att jag skulle behöva läsa texten. Önskar mulleholken ännu en God dag. /R

mulletant
tors, 2012-11-01 - 05:27

i en annan tråd fick mig att tänka på vännen viktorias text som berört mig så djupt och som jag klistrade in i min gamla tråd. Måste söka tillbaka (en låååång stund) för att hitta den. Det var det värt, läste igenom delar av vår resa på samma gång. Förundras och känner tacksamhet ... i största allmänhet...

Här är, igen,inklistrad nu från min gamla tråd dit jag kopierade den 10 dec 2011: Vännen viktorias text från 8.12.2009 - har läst den många gånger. Finaste poesi. Tror säkert att jag få ha den inneboende i min tråd - visst får jag det viktoria? (jag vet nu att jag får - kram viktoria när (inte om:) du läser)

Så många val
att göra, beslut att
fatta så många
omvärderingar och uppgörelser
Orkar inte nu kan det få vara
okej att bara
andas ett tag - bara finnas till?
Inte mer än precis så resten
kan jag ta mig an den dagen då det inte
känns så rörigt och plötsligt

Färgerna är så klara nu, kanterna
skarpare och hörnen vassare
Ingen dimma längre utan en klar ren obarmhärtig tydlighet
Jag ser dig nu - och mig i ett annat
ljus det gör lite ont
i mina ögon med all denna skärpa
som att jag vill kisa lite men jag
kanske vänjer mig? Kanske ljuset tillslut inte längre gör
ont i mina ögon och då
kanske jag hittar
vägen, jag som levt i våra dunkla rum så länge.
Viktoria dec 2009

mulletant
tors, 2012-11-01 - 22:58

vanlig kväll... talat om AA, om principer och traditioner. Om en fest mannen ska på imorgon. Om ett nyhetsinslag om missbruk (Subutex och Metadon) och en snubbe som blivit drogfri genom 12-stegsprogram. Mannen sover. Jag ska läsa lite till i 12 steg för hopplösa, den tilltalar mig mycket. För min egen skull. Rätt tungt på jobbet - är rätt att lämna nu, snart.
Storm ute, skönt inne. / mt