av FylleFia

ok. Uppmuntrad av många gör jag ett försök. Jag heter Fia på riktigt. Men jag har förvandlats till FylleFia. Mår inte bra uatn vinet och mår inte bra när vinet tagit över mitt liv. Jag är 49 år och lever men min man som också dricker. Ibland gör jag tafatta färsök att sluta. Men då min man inte är inne på att försöka sluta eller trappa ner så blir det så svårt. Var och en svarar för sina egna val. Det har jag tagit till mig här. Men det är svårt att vara duktig när vindunkar bor i hemmet. För två månader misste jag mitt jobb av den anledningen att jag inte kan låta bli. Givetvis försökte jag mörka men alla mina sjukskrivningar blev en sjukskrivning för mycket. Ingen fara säger min man då han har jobb. Jävla fara tänker jag som skönk ännu djupare i boxen efter uppsägningen. Vi har inget liv utan allt kretsar kring när vi får dricka. Nu har jag varit vit sedan nyår men mannen dricker på. Ändå lyckas han sköta sitt arbete. Jag vet varken ut eller in längre. Känner bara att jag måste tillbaka till livet igen, efter tjugo aktiva alkoholistår. Fruktar att det kommer att bli jättesvårt. Skriver mera sen, men nu har jag kastat mig ut! Det får räcka för tillfället.

Fia

Putte72
tis, 2013-01-15 - 02:11

Först vill jag bara skriva att du är en fantastisk skribent, FylleFia. I all din misär.

Jag kan inte trösta eller hjälpa tror jag. Det enda jag vet är att jag stött på en del förtappade prinsar (många i mitt eget band). De flesta är återuppståndna. Någon död. Men dom har knappast blivit hjälpta av en kämpande kvinna med samma problem. Jag tror inte ni gör det bra ihop.

Ta hjälp. Ihop, eller var för sej. För just nu tror jag att ni förlänger ett pinande.

Och det vore ju sorgligt, eller hur?

Mammy Blue
tis, 2013-01-15 - 02:28

även om Putte kan ha en poäng i att en blind leder en blind. Jag förstår dina blindskär i alla fall. Så han hällde ut a? Kanonbra, för då har han förstått, och du ska bara landa i det. Ta ett par dagar och grubbla över det nya scenariot och vad det kommer leda till.

Barn, förresten, jag var fram till 28 års ålder spiksäker på att jag inte ville ha barn, så jag förstår vad du menar. Att sedan den biologiska klockan klappade till mej med stor kraft i skallen är en annan sak. Alla människor är olika så enkelt är det.

Kram! /MB

Mammy Blue
tis, 2013-01-15 - 02:49

så gillar jag honom, så jag kommer fortsätta umgås med honom här, men alla människor är olika och det är det som är charmen med mänskligheten.

Har förresten nån ljusblå ide om att använda din man som slagträ i debatten här. Finns fortfarande vin och öl kvar efter födelsedagskalaset... Tänk om jag kunde få min käre sambo att hälla ut det... Suck...Tror han sitter för djupt fast för det.

FylleFia
tis, 2013-01-15 - 08:12

tycks vara mycket jobb jag har framför mig. Inte bara med alkoholen utan även humöret ska tyglas. Fast alkoholen först. Även jag ska söka hjälp idag. Påhejad av min fallne prins. Förstår även ditt tänk Putte om att vi inte är bra för varandra. För min man super. Inte som jag utan kanske lite mer. Vilken han klarar än så länge eftersom han är nästan dubbelt så stor. Vad jag menar är att vi dricker i samma takt. Jag med mina 68 kg mot hans nästan hundra. Men det blir fel. Dels plågas min kropp mer och dels kan han faktiskt sluta över en timme. Han kan lägga ner men inte jag. Hans favoritintresse är dock vin. God mat och dryck kallas det. Varenda pryttel i köket slabbas ner. Fast nu säger han att det är slutdrucket här hemma. Bara sådär! Han hade inte insett hur dåligt jag mådde sa han. Men hallå? Antabusen och behandlingshemmet var väl ändå en liten hint? Mitt elaka humör? Nåja nu är vi inne på samma linje. Han har tagit kreditkorten av mig eftersom jag kan få till mig vad som helst för nycker när det sliter i vintarmen. En 50-lapp för oförutsedda utgifter kommer jag inte långt med. Skäms som en hund. Men är glad för att korten så brutalt kastades upp häromdagen. Idag ska jag söka vård. Mannen säger att han inte behöver och jag tror faktiskt att det är sant. Mitt förslag till dig MB är att hälla ut själv. Men jag vet att inte fungerar så. Glad att ha dig med på resan. Och när det gäller din anteckning om vill.sluta så känn aldrig att du måste välja sida. Jag har en hang-up och det får aldrig bli ditt problem. Tack Putte för dina ord. Fantastisk skribent? Min man som blir galen för att jag skriver bara på. Kom senast upp igår när han läste mitt personliga brev till en arbetsgivare. Grötigt sade mannen. Ännu något att jobba på men även den tar jag efter alkoholen. Så jag tänker alkohol, arbete, humör, viktminskning och lite annat finlir. I den ordningen. Nu ska jag beta av en tråd till. Bra tidsfördriv i telefonkön.

Fia

höst trollet
tis, 2013-01-15 - 08:32

Hej Fia!
Strongt av dig att hänga kvar, trots att du säkert mår skit!
Jag vill bara göra ett litet förtydligande, eftersom det så lätt blir fel, när man skriver, istället för att prata i RL.
Att "hata" är ett starkt uttryck( som idag används väldigt slarvigt), och det har ingenting att göra med att välja!
Du och din man har valt att inte ha barn och DET är helt okej! (Jag t.ex. har valt att inte ha hund..)
Därmed inte sagt att man "hatar", vare sig barn eller hundar..

Det här med barn är ju så väldigt känsloladdat och jag vet att främst kvinnor ständigt blir påprackade schablonbilden av "den lyckliga mamman".. Ja man förväntas vilja "gulla" med allt smått som kommer rullande i korg med 4 hjul.

Här kommer vi in på dessa "förenklingar" som folk drar till med:
Har du inte barn eller något behov av att "gulla" så hatar du per automatik barn.. Det här är en "etikett" som är så stark, att många tror på den.
Det är nog därför man hör sååå många krystade förklaringar från par som valt att INTE ha barn.
Det är nämligen tabu att säga: Vi har VALT att inte ha barn!
Trots att uttalandet är så neutralt, så väcker det så mycket känslor.. Därifrån till att man allmänt "hatar" är nog väldigt långt..

Så jag ville egentligen bara säga: Du har min fulla respekt i ditt val att inte ha några barn!

Du har också din fulla rätt, att be mig hålla mig i min egen tråd ;-D Jag blir varken ledsen eller förbannad
Styrkekram för den här dagen! /trollis

FylleFia
tis, 2013-01-15 - 08:46

inte då trolltanten. I min tråd är du alltid välkommen om du vill. Visst är det sant det du skriver. Inte hatar jag barn utan har bara valt bort dem. Men slänger ur mig hata eftersom det precis som du skriver är ett lättare begrepp för andra att ta in. Tack för kramen.

Fia

FylleFia
tis, 2013-01-15 - 11:01

nu har jag en Antabus i lilla tjockmagen. Gapade och skrek mig till den. Hjälp skulle jag få om en vecka sa beroendeenheten men jag vägrade ge mig. Idag ska jag ha hjälp. Nu ligger det lilla pillret där och ingen reträttväg finns. Kan ju erkänna att jag ångrade det ganska snabbt. Det är både en vinst och förlust att agera snabbt. Tänk om jag inte bott i Stockholm? Att man kan få hjälp samma dag om man bara ger sig fan påt? Åtminstone akut hjälp. Doktorn får jag vänta en vecka på där hjälper varken hot eller tårar. Men det känns ok ändå. Tror att antabusen var det viktigaste just nu.

Fia

Mammy Blue
tis, 2013-01-15 - 11:59

Jag tror du gör rätt. Men räkna med trubbel eftsersom du har fått med din man på båten. Är nog lätt att bli arg på honom för att han inte låter dej dricka, även om DU har gjort valet att DU inte vill dricka.

Behandlingshemmet och antabusen tidigare, var det din arbetsgivare som ordnade det?

Kram! /MB

Putte72
tis, 2013-01-15 - 12:46

Det där lilla pillret har hjälpt mej mer än allt annat på tjugo år. Men det var ångest att släppa ner det! Dagen efter jävligt skönt dock. Bara fortsätt. Du kan alltid avbryta om du behöver supa om en vecka:). DET är en trygghet. Kom tillbaka och skriv om två veckor och jag vet att du kommer tacka dej själv.

Nu läste jag att du testat behandling tidigare. Vad gick fel?

Vad ska du göra idag? Jag började med promenader, kaffe och böcker. Supa kan du inte iaf:). Testa skriva den där boken alla drömmer om? Jag tror du har det i dej.

STORT lycka till/Putte

FylleFia
tis, 2013-01-15 - 13:02

nej MB. Jag mörkade både behandlingshem och antabus för min arbetsgivare. Tog ledigt av personliga skäl. Tycker inte det var rätt väg. För jag blev inte nykter. Sedan följde bara mera vin och sjukskrivning efter sjukskrivning. Blev erbjuden en rehabundersökning av arbetsgivaren. Men den kunde jag ju inte gå på för då skulle ju alla veta. Misstänker att de anande ändå. Hade ju så väldigt klassiska besvär. Huvudvärk och ont i magen. Hade du tänkt gå via arbetsgivare? Läste om att ni skulle blåsa varje dag. Måste bli helstressigt för en alkoholist? När det gäller mannen så tror jag du får rätt. Vi kommer att bråka mycket. Han har ju sitt att tas med. Han vill verkligen dricka men säger att mitt välmående går före. Hur länge ska han orka? Jag kan tyvärr bli riktigt elak när jag inte får som jag tror att jag vill. Hoppas mycket på mitt läkarbesök. Kanske få en remiss till en ny behandling. Men sånt kostar ju. Tar det dag för dag nu. Men det är skönt med brustabletten i magen för jag vågar inte dricka nu.

Kram Fia

FylleFia
tis, 2013-01-15 - 13:41

snöstorm. Eller näst intill. Man ska inte överdriva. Likt så förbannat ska jag ut i detta. Mitt fett ska åtgärdas. Har gått upp ungefär 25 procent det sista året då vinandet eskalerat. 68 låter ju inte farligt. Men i mitt fall känns det så. Nästan allt är bukfetma. Den farliga sorten har jag förstått. Nu ska det väck. Men vädret lockar inte. En gång i tiden var jag ute jämnt och kläder finns. Bara bita ihop.

Fia

Putte72
tis, 2013-01-15 - 14:00

Fläk nu upp buken inför mannen.

Gör det ihop!

Mammy Blue
tis, 2013-01-15 - 14:31

De har på något sätt lyckats friskriva sej från rehabansvaret för alkohol, minst två som jag vet som fått sparken pga a. Så det går inte.

Nej, min tanke - som då var fel - var att om arbetsgivaren puttat in dej på behandlingshem så är det nog lätt att bli tjurskallig och tycka att nån annan ska fanimej inte bestämma åt mej!

Din man kan väl göra som jag bett min, bara köpa en dags förbrukning i taget, och hålla sej undan?
Men vi måste nog båda påminna oss varje dag om att det är VI som vill låta bli att dricka, så det är bara VI som kan göra det. Våra gubbar kan inte sluta åt oss.

Men nu har jag hällt ut de sista ölen. Förhoppningsvis klarar jag mej hyfsat fram till den 30/1.

FylleFia
ons, 2013-01-16 - 11:56

tack Putte! Det var verkligen ångest att släppa ner tabletten. 5 minuter senare ville jag kräkas upp den. Men nu ligger den där. Semester kallade du det och så känns det. Nu får min kropp vila. Inga tokigheter. Imorgon blir det en ny brustablett. Till helgen skulle jag få hem en och då ska mannen övervaka. Ser redan framför mig hur jag skriker och vägrar.

Fia

FylleFia
ons, 2013-01-16 - 12:16

försöker igen att svara på Puttes fråga. Vad gick snett på behandlingshemmet? Inte en aning för när jag var där så kändes det bra. Veckan efter skulle sen mannen och jag på semester. Att skylla på honom vore lätt och samtidigt lite halvsant. Han såg inte min sjukdom utan skulle ta ett glas. När jag också ville ha det så sa han faktiskt. Men är detta en bra idé Fia? Jävla arsel! Men det var ju inte hans fel. Han har ju ett stort problem själv. Slutade med att jag söp i en månad och sen fortsätte. Så behandlingshemmet var det inga fel på. Lärde mig massor men valde att inte utnyttja lärdomar.

Fia

Mammy Blue
tors, 2013-01-17 - 00:00

du ser framför dej att du kommer att gapa och skrika när det är dags för nästa a- tablett. Underligt tankesätt. Vill du inte slippa dricka? Är inte den en easy way out?

Jag hoppas dina nedskrivna tankar där inte var på fullt allvar.

En lösning är väl annars att du trycker in tabletten i skärmen så kan jag få den i stället, hihi!

Sköt om dej syrran, så ses vi i morgon!
Kram!

FylleFia
tors, 2013-01-17 - 09:59

ny tablett i magen! Nej lite skoj var det väl MB men säkert lite allvar också. Jag tror visst att jag kan bli obstinat och arg på lördag när jag eller mannen själv har ansvar för det lilla pillret. Mardömsscenariot är att han dricker men jag ska till mitt piller. Men vi får ta det på lördag. Idag är jag med i leken. Tänker att detta ska gå bra. Fast jag är så van. Efter ett par nyktra dagar så börjar jag tänka att det var väl inte så farligt? Så jag kan se en fight på lördag. I så fall ska jag försöka trycka upp mitt piller i skärmen så du får det. Nu väntar arbetsförmedlingen. Idag ska jag få lära mig att skriva ett CV. Förnedringarna tar aldrig slut. Jag är 49 år gammal. Vad får af att tro att jag inte kan skriva ett CV? Men har man som jag a-kassa så gäller det bara att hänga med i stolligheterna. Fast jag blir ju arg. Som vanligt.

Fia

Mammy Blue
tors, 2013-01-17 - 18:08

får du gärna friska upp mitt dåliga minne genom att skriva ner några rader om varför du vill sluta. ;-)

Jag läser och läser, forumet innehåller ett helt uppslagsverk med erfarenheter och livsöden. En del trådar är värre än Sagan om ringen- böckerna vad det gäller mängd att läsa. Det tar sin tid.

Ta hand om dej syster, vänd ilskan dit den ska vara - mot vinet.
Kram! /MB

Mammy Blue
sön, 2013-01-20 - 11:30

Hur har du det? Vill nog gärna ha ett livstecken från dej här.

Kram! /MB

FylleFia
sön, 2013-01-20 - 14:08

uselt går det. Dag 1 igen. Jätteångest idag så det är svårt att skriva. Men jag vill inte fly. Misslyckades igår. Vill lyckas idag. Vågar inte ta min antabus eftersom vi inte har en alkoholmätare hemma.

Kram Fia