ok. Uppmuntrad av många gör jag ett försök. Jag heter Fia på riktigt. Men jag har förvandlats till FylleFia. Mår inte bra uatn vinet och mår inte bra när vinet tagit över mitt liv. Jag är 49 år och lever men min man som också dricker. Ibland gör jag tafatta färsök att sluta. Men då min man inte är inne på att försöka sluta eller trappa ner så blir det så svårt. Var och en svarar för sina egna val. Det har jag tagit till mig här. Men det är svårt att vara duktig när vindunkar bor i hemmet. För två månader misste jag mitt jobb av den anledningen att jag inte kan låta bli. Givetvis försökte jag mörka men alla mina sjukskrivningar blev en sjukskrivning för mycket. Ingen fara säger min man då han har jobb. Jävla fara tänker jag som skönk ännu djupare i boxen efter uppsägningen. Vi har inget liv utan allt kretsar kring när vi får dricka. Nu har jag varit vit sedan nyår men mannen dricker på. Ändå lyckas han sköta sitt arbete. Jag vet varken ut eller in längre. Känner bara att jag måste tillbaka till livet igen, efter tjugo aktiva alkoholistår. Fruktar att det kommer att bli jättesvårt. Skriver mera sen, men nu har jag kastat mig ut! Det får räcka för tillfället.

Fia

mr_pianoman

Nej låt bli antabus ett tag till. Det är inte värt att chansa. Ångesten håller dig nog nykter en stund hoppas jag.
Men döm dig själv inte för hårt. Försök vända det till en erfarenhet. Sanningen är väl att fyllan inte var så rolig, nästa gång du är på väg i diket kanske du lyckas manövrera bort så att du fortfarande håller dig på vägen?

Upp på hojen igen. Vi ramlar och slår oss, men vågar vi fortsätta så cyklar vi obehindrat så småningom. Jag vet, för en dag i taget har för mig blivit mer än två pr nu.

Varma kramar!

Mammy Blue

att alla måste rita sitt eget sjökort över nykterheten. Man måste köra på grund tydligen för att lära sej. En del har tydligen bättre lokalsinne och klarar sej bra, andra som du och jag får testa olika sätt att ta sej fram

Det viktigaste är nog att man lär av erfarenheterna man får, försöker komma på varför det gick åt pipan.

Skriv gärna ner det här, då får du en bra, samlad överblick, kan gå tiillbaka och friska upp minnet.

Kram till dej, på med flytvästen så åker vi!
/MB

Dompa

Har du trillat (vilket din tystnad kanske talar för - jag kan ha helt fel) så upp igen! Ingen här fördömer då vi alla har gjort samma resa. Upp på hojen...och kolla sjökortet. Vad du än gör så försvinn inte. Jag tycker du verkar vara en rolig kvinna. Skrattade högt när jag läste om ditt strumpsorterande (märks att du inte har barn ;-)) och om Proffsets Lidl-skyltar. Även jag har en del av det där draget...att allt ska ligga/vara rätt. Tyvärr fick jag skippa den lasten när ongar kom. Kom ut nu Fia och lek med oss! Stoppa en ny antabus i magen och förlåt dig själv. Kram /R

Mammy Blue

Hur har du det? Jobbigt nu eller? Häng kvar, det tar sin tid att hitta sina egna knappar att trycka på för att hitta sitt nyktra jag.
Jag började skriva här i oktober, och börjar nu efter ett stort antal återfall få ordning på mej. Så ha tålamod med dej själv och ge inte upp!

En hel säck med styrkekramar!
/MB

Mammy Blue

jag lyfter upp din tråd så att du känner dej hemma och välkommen när du kommer tillbaka.

Kram!/MB

FylleFia

varje dag tar jag samma beslut. Ingen alkohol idag. Ibland lyckas jag, men inte varje gång. Läser mycket här på forum men skriver inte mer. För jag skäms. Men tack för din omtanke. Och även ni andra som har försökt muntra upp eller styra mig på rätt väg.

Fia

Mammy Blue

Nu blev jag glad i hela ansiktet!

Finns inget att skämmas för inför oss, vi är ju likadana allihop...
Kram på dej, en hjärtevarm en!
/MB

vill.sluta

Finns absolut ingen anledning till det, eller att du känner dig dum.
Om man skulle vara det så finns det gott om sådana personer som skulle göra det.
Och jag skulle gå i täten........

Vänner du skaffat dig här saknar dig, dom bryr sig och vill veta ATT du mår bra.
Även jag bryr mig och hoppas du vill vara min vän?
Det hjälper att läsa, men det både hjälper och stärker av att skriva.
Så gör slag i saken och skriv VAD DU VILL i din egen tråd nu vännen!
Kram/A

kalla

Alla vi har varit eller är i samma sits som dig, för mig är det här en av de få platser som jag är helt är helt ärlig. Att få skriva just som det är hjälper mig väldigt mycket, att få en kram eller en spark i baken när jag behöver det har varit räddningen många gånger.
Så skäms inte utan ta den hjälp som finns här och skriv av dig och känn att stödet finns här, kramar Kalla

Anli

Hej Fia,

Förstår hur du känner, tror jag känner likadant.
Lätt att skämmas när det så många är så otroligt bra och duktiga. Lätt att tänka att "de klarar det ju, varför kan inte jag". Och så skäms man för att man inte kan själv. Samtidigt bli åtminstone jag så otroligt imponerad och inspirerad av alla som varit i samma sits men lyckats ta sig vidare. Skäms gör jag, men hoppas både du och jag en dag kan vara en av dem som kommit vidare och längre.

Kram på dig!

Inte ska ni skämmas här på forumet, det är ju alkoholhjälpen. Vi som "lyckats" har själva oftast försökt många gånger. Visst är jag väl bekant med känslan. Men vi som hållit ut ett tag behövs också här för att visa att det faktiskt går. Att försök 22 lyckas man hålla ut. Och håller man ut ett tag så blir det lättare, man har mer att förlora. Man upptäcker så många fördelar med nykterheten att de vida överstiger det kortvariga suget. Efter ett tag blir det ens nya livsstil. Nu är fredagarna inte längre en trigger att dricka, att bli sugen på vin. Ibland glimtar det till, den ologiska längtan efter ett rus. Men sug försvinner när man inte ger efter. Rid på vågen som nån föreslog. Kämpa på, läs och skriv. Skam är inte nödvändigt här. Vi vet alla hur det känns.

Nynykter

Här syns inte alla de försök att begränsa drickandet eller sluta helt som jag gjorde innan jag började skriva här. Då kan det ju se ut som banan varit spikrak, men det har den inte. Att börja skriva här var för mig ett stort steg . När jag vågade det innebar det också att jag hade bestämt mig. För alltid. Men vi är så olika. En del för sin kamp här på forumet med återfall och annat. Så hur än kampen se ut är vi här för att stötta varandra.
Kämpa på!
Nynykter

Stigsdotter

...att skämmas. Att vi inte är lika mycket värda som alla de andra. De där som skriver, de har inga riktiga problem egentligen, inte som jag har, jag KAN ju inte sluta! Det blir lite som på FB, man ser bara de där lyckade statusuppdateringarna, man bläddrar förbi den där som ser lite ledsen i kanten ut. Man ser inte att vi alla är ganska lika egentligen.

Detta är en skammens sjukdom, skammen gör att vi dras ned längre och längre ned. Den dag man tar till sig att skammen man känner inte nödvändigtvis är berättigad så vänder det. NU tar jag tag i detta, NU är det JAG som bestämmer, inte min alkoholdjävul.

FylleFia

nu är det kämpigt. Mannen är jätteförkyld och för en gångs skull vill inte han dricka. Vi har inget hemma men jag vet att det tar mig max 5 minuter att springa ner till Bolaget och handla. Så jag ska försöka hänga kvar här i minst en halvtimme till. Det måste räcka nu. Har sökt jobb och vad händer om jag får komma på intervju. Vill se fräsch ut. Kanske en dum anledning att inte dricka men vilken som helst duger tänker jag. Har min antabus hemma men då jag lyckades misslyckas igår igen så vågar jag inte.

Fia

till dig och mig. Visst är det underligt, vi sitter här och slappnar av för att klockan passerat 15 en lördag. Vi kan inte köpa in våra påsar med gift som förstör våra liv, och det är vi tacksamma för. Underlig sjukdom vi har. Men bra känns det!
Fenix

jag vet precis hur det känns! Jag hade samma känsla ibland på kvällarna när jag ännu kämpade och kunde inte slappna av förrän bolaget var stängt. Vilken tur att inte vin säljs i matbutiker som i sydligare trakter. Grattis till er!

Anli

Inte lätt att låta bli att slänga på sig kläderna för att i sista minuten springa ut och handla! Starkt gjort!! Heja dig!

Jag har varit alldeles för svag SÅ många ggr. Som att jag inte klarar minsta obehag, minsta sug. Gått till en psykolog ett tag nu som säger "att du kanske inte vill sluta". Och kanske är det så? För annars hade jag väl lyckats? Fast jag fattar det inte, jag förstår ju med hela min kropp och hjärna att detta inte är bra! Jag mår inte bra av att dricka som jag gör! Varför är det då så förbannat svårt att stå emot? Jag klarar ju att stå emot annat som jag ofta är sugen på att göra men som inte är bra för mig: vräka i mig 10 semlor på raken, kedjeröka, sjukskriva mig bara för att jag är trött, äta pizza och godis i mängder, tömma sparkontot för att dra till värmen, bränna hela lönen på kläder,, köpa 1 kg smågodis och trycka i mig på väg hem från jobbet mm mm...allt sånt, och mer, som jag ofta har stor lust att göra klarar jag att låta bli, men inte alkoholen!
Förstår vad detta innebär. Att jag är beroende. Jag tror inte psykologen tror det. Men om jag inte är det så har jag "bara" enormt dålig karaktär, och så dålig karaktär tror jag inte att jag har ;).

Förlåt, långt inlägg. Ville egentligen bara säga bra jobbat, och jag håller tummarna att du kommer på intervju!!