hur mycket är för mycket?

Eken

Hej Lillablå! Tror inte vi träffats här tidigare. Ville bara säga att igenkänningsfaktorn är hög. Gick igenom precis samma sak för ett par år sedan.
Speciellt det sista steget att sluta helt var hemskt. Kommer ihåg att det räckte med att röra på ögonen för att få värsta svindeln..

Visst är det bra att de finns mediciner och hade verkligen stor hjälp av dem i början också men de har ju sina sidor.

Det bästa med dem i jämförelse med alkohol är ju att jag tror att risken för återfall är väldigt liten! ;)

Lelas

Kram, fina fina vännen. <3

Snart är du igenom detta. Snart kan du andas.

Jag är stolt över dig, och beundrar din uthållighet i att satsa på dig själv. Du är en vinnare.

/H.

undrade vad det handlade om när du skrev att du mår rätt skit. Nu förstår jag. Starkt av dig av genomföra utsättning av antidepressiva - jobbiga symtom och lång tid. Minns du hur det var när du började? Man brukar kunna ha rätt så häftiga biverkningar då också. Men snart är du fri och du har redan hittat dig själv, ditt sanna jag, tror jag. Du har tagit kampen och du är en vinnare! Ja!!! Lyssna på texten http://www.youtube.com/watch?v=kUK4aTz4rx0

Kram, kram finaste du! Våren väntar :) / mt

lillablå

Eken, hej, och tack för att du delar med dig.... Vet att det är rätt vanligt, det här, men ändå ack så skönt armt gå andras erfarenheter!!!
Och ni andra två... Ord räcker inte, ni är helt enkelt det finaste!!!
<3<3<3

lillablå

Har varit på en träff eller ett litet möte precis nu, om min odlingslott som jag precis fått! Snart ska jag få skita ner händerna, få gräva och pussla, se det gro och växa... Fick första laddningen fröer idag också, jordgubbar, tomater och ärtor!
Och på vägen hem, när jag tittade upp mot vår lägenhet där min älskling tänt samtliga lampor i alla rum, slog det mig ännu en gång: vilken tur jag har!
Ofantlig tur!
Och hade jag inte träffat T, och gått igenom det jag gjorde, och lärt mig det jag lärt mig av honom, vänner och min kbt-agent, så hade jag inte suttit här i soffan, efter att ha släckt 7 lampor, med älskling vid sin dator, surfandes efter byggtekniker till vårt framtida hus... <3
Oväntad kärlek, oväntad men ack så välkommen!!

Har haft en skitdag idag, för övrigt...
Utsättningssymptomen blir inte bättre, jag mår sämre idag, dag 9...
Men jag ger mig inte! En dag närmare friheten! (Nu gick älskling och tömde diskmaskinen också, gullplutten...)
Har knappt fixat jobbet idag...
Förklarade en konstighet jag gjort för en kollega, som då ansåg mig vara "dum i huvudet" för att jag vill sluta med medicinen...
Men tack! Önskar jag funnit mig, och bett henne fara och flyga... Eller håller käften från första början, och inte sagt nåt om tabletterna alls!!
Fast... Knappast möjligt, börjat grina fyra-fem gånger idag... Och med tanke på att jag jobbar på ett APOTEK kunde man väl kanske vänta sig lite förståelse...

Och mitt i detta flinar chefen åt mig, det ska inte vara möjligt att reagera så starkt som jag hör enligt honom, dosen har ingen kliniskt bevisad effekt...
Och sen ringer mamma och behöver veta hurdana blommor jag vill ha till mormors begravning och vad det ska stå på banden...
Skitdag!!!

Fast allt känns så avlägset och oviktigt, när älsklingen kommer hem och håller om mig och frågar hur det är...
Jag har det så bra!
Och till er som tvivlar, som lämnat den ni hoppades och trodde var er stora och enda kärlek: det finns hopp!!!
Om JAG hittade en prins, så gör du det också!
En dag i taget, och en dag närmare friheten, en dag närmare våren!
Kramar till alla som önskar!!!

till dej lillablå!

Apotekare och läkare är inte alltid så kunniga om hela-människan och om livet. Jag menar det. Deras kunskapsområde har sina rötter i det naturvetenskapliga, det exakta och mätbara - men människan och livet är så mycket mer... Efter många år i vården har jag sett det otaliga gånger och det är också så jag förstått det inom min utbildning som är rotad i ett humanistiskt perspektiv.

Stå på dig, håll ut och ta till dig allt gott livet ger dig. Utsättningssymtomen kommer att ge sig och då ser du hur du mår när du är fri från kemisk påverkan.

Bästa och varmaste kramen! / mt

PS Det finns "hård"varukunskap om att det inte är enkelt att sätta ut antidepressiva http://www.lakartidningen.se/07engine.php?articleId=11453
och här "mjukvara" http://tankestormar.blogspot.com/2010/07/utsattningsblues.html DS

lillablå

God morgon och tack!
Bra länkar med otrevlig läsning... Annat preparat, men precis likadana symptom!
Men jag VET att det går över, jag VET att jag klarar det...
Men tänk om jag kunde bli riktigt förkyld eller nåt liknande lätt, så jag slapp ta strid om att få vara hemma och vila...

Hoppas på en bättre dag idag!
Kram!

en liten lagom förkylning. Ja, det kommer att gå över! Du kommer att stå stadigt i din egen grund.
Kram, kram! / mt

Miss K

Hej Lillablå!
Glad att du mår bra. Tolkar det så, även om du har det lite jobbigt kring dig. Visst är det avkopplande att vara ute i trädgården, hoppas det blir snart. Kan inte låta bli att skratta åt ditt uttryck kbt-agent, låter ganska spännande...

Verkar som att många har sina åsikter kring att ta och att sluta med antidepp. Jag har själv använt dessa i olika perioder. Numera vet jag precis när jag behöver dem och när jag kan sluta. Har själv inte haft så stora problem när jag slutat, men jag tror dig, du vet bäst. Alla reagerar olika. Har du tagit dem i 7 år är det ju inte så konstigt. Och du, om du känner att du behöver vila så kanske du ändå kan "vara sjuk" några dagar? Om samvetet säger nej så ta ut lite semesterdagar.

Ha det bra
Miss K

lillablå

Idag har jag fått äran att umgås med två fina töser, drygt 2 och 3 år gamla, och lite dämpade av sina förkylningar...
Men både kramarna, barnrumporna i knäet under sagostunden och funderandet vid matbordet har gett mig kraft att härda ut utsättningssymptomen... För det blir fanimig nye bättre!! Dag 11 idag, och det fortsätter på samma sätt...
Målet är att bli fri från dem, och kanske, om det vill sig väl, få en liten själv en vacker dag...
Klockan tickar, och antidepp förbättrar ju inte oddsen, direkt...
Så mitt i allt jobbigt, yrsel, illamående, det som känns som elshocker i hjärnan etc, känns lite lättare att härda ut, det finns ju ett mål och förhoppningsvis en belöning...
Ungar är det finaste som finns!
Tillsammans på första plats med älskling, mormor i himlen och det som heter kärlek!
Hoppas vi alla får en lugn och skön helg!
Har tagit tjänstledigt halva lördag och söndag, och är ledig på måndag för mormors begravning, och sen MÅSTE det väl ändå ha blivit bättre?!
Stora kramar till alla som behöver och vill ha!!
/k

lite pepp och stöttning.
En begravning kan vara tung men den kan också bli en vändpunkt i livet där allt faller på plats. Jag kan fortfarande känna sviterna av mina föräldrars begravning som jag var helt oförmögen att hantera pga av mitt drickande där jag tryckte ner alla mina känslor. Jag fick aldrig det fina avslut som en begravning kan ge.

Kram ♥

lillablå

Tack Adde!
Jag hoppas det blir en fin ceremoni, jag tror det...
Om bara min knepiga kusin sköter sig...
Min morbror har tagit sig an en kinesisk flicka, som blivit den dotter han aldrig fått, de har en underlig men fungerande relation, bortskämd dotter, curlande far... Vilket min kusin har svårt för... Och därför vill hon inte att tösen ska få gå på begravningen... Men mormor då? Hon tyckte ju om henne? Hon hälsade på rätt ofta, och handlade om det behövdes... Min kusin har i alla fall gått i taket och funderar på att be tösen flyga och fara... Och riskera att förstöra för resten av oss...

Sjukskrev mig faktiskt idag, symptomen blir inte bättre...
Nu sitter jag i soffan och tittar på mina tulpaner, och tänker på mormor och flygcert och resten av oss...
Snart är det vår, med sol och värme!!
Snart!
Kramar!!
/k

Lelas

Men så jobbigt när det blir en massa tjafs inför begravningen. Usch.

Och så jobbigt att du mår kass. Usch.

:-)

/H.

tråd (jag skrev i en annan till dig): om du har så godda erfarenheter och minnen av Al-anon så gå dit! Vi blir ju inte fria från medberoende (oss själva) för att vi lämnar en alkoholist, för din del T. Jag läser för övrigt 12 steg för hopplösa, en vecka i taget, och tycker om det. Finns iget Al-anon i min närhet. Kram, kram / mt

Jag har läst och läst i din tråd och sett din styrka och avundats och nu orkar jag kommentera! Du är fantastisk. Du komemr greja allt även om det blåser hårt just nu!

Varma kramar och tack för dina ord i min tråd!!

Sorgsen

...är läkande. Alla borde gå dit någon gång, oavsett missbrukserfarenheter eller ej. En anhörigvecka per vuxen skulle vara idealiskt ;)

Kram och önskar dig allt det bästa
Våren...var håller den hus???

lillablå

I fredags vände det! 18 dagar utan medicin tog det innan det började gå åt rätt håll! Och bara genom att det nu verkligen går åt rätt håll så känns det med ens mycket lättare! Sakta men säkert tillbaka till livet!!

Hämtade gamla pallkragar igår, från mitt gamla jobb (5år sen), hela bilen är full, och odlingen känns närmre! Snart så! Ska så jordgubbar och chili inomhus i dagarna, kan inte låta bli! Våren kom hit, vi längtar efter dig!!!

Snart kommer älsklingen hem, det blir våfflor till kvällsmat idag, det är ju trots allt våffeldagen! Tänk... Igår för ett år sen pussades vi gör första gången! Tiden flyger fram! Älskling!! ❤

Flygcert, du är precis lika stark som jag, om än inte starkare, du har ju sessorna att tänka på och slåss för...
Du fixar't!!!

Stora kramar!!!
/k

lillablå

Oj vad tyst det är... Tomt... Inte en kotte på forumet..
Tomt till och med här hos oss!
Har förstått att det varit lite struligt, otrevligt och bråkigt i vissa delar av forumet, och jag tycker det är så synd att en eller ett par oroliga själar som ger utlopp för sin frustration på ett lite tokigt sätt skrämmer bort resten av oss... Speciellt nu i högtider, när ensamheten kan kännas extra tung...
Låt inte detta förstöra den viktiga funktion forumet har, och vi med det...
Hoppas att det bara är en tillfällig svacka, att allt är sagt, gjort och förlåtet och att vi snart är tillbaka i det varma omtänksamma som egentligen är vi!
Stora kramar!!
/k