Varför är jag orolig?
Min man och jag jag levt ihop i snart 15 år. Vi har tre barn - alla under 10.
Han och jag har alltid öppnat en flaska vin till maten på helgerna och vid en del tillfällen blir det lite mer.. När man har gäster och så.
Men de senaste åren har han alltid ett flak öl hemma. Ifall det blir bra fotboll på tv. Han har heltidsjobb och sköter det.
Vad är det nu som är mitt problem börjar ni undra?
Jo- för flaket öl tar slut på en helg. Han dricker för det mesta bara på helgerna men det blir oftare och oftare vardagar. När han dricker så gör han det tills han somnar i soffan. Ibland hittar jag honom där när jag går upp på morgonen. Vi har bråkat mycket om det här den senaste tiden. Jag råkade säga att jag inte vill att barnen hittar honom före mig, men då sa han att de minsann aldrig sett sin pappa så packad som de sett sin mamma! Och det kan stämma för det händer ( kanske två ggr i halvåret att jag dricker så att jag blir lite för full och då brukar jag gå och lägga mig. Men eftersom det är jag som lägger barnen så märker de att jag druckit och det är väl inte bra..
Har så mycket jag vill skriva om och fråga om.. Överreagerar jag? Han är en bra far till barnen och han skulle aldrig göra illa oss fysiskt eller så. Men det är så jäkla jobbigt att han blir så full minst två ggr/v
Vet inte om jag ska bråka mer eller tänka att det är ok.. Känner att jag aldrig skulle kunna utsätta barnen för en skilsmässa!

Stjärnstoff

Från er alla är oumbärlig❤❤
Tackar som frågar Sorgsen- idag tog jag ett stort kliv mot vad jag tror är rätt riktning. Jag var på mitt bokade samtal med diakonen här. Jag höll faktiskt på att vända i entren men då kom hon och mötte mig. Trodde nog inte att jag skulle våga öppna mig så som jag gjorde, men hennes underbara sätt och förståelse gjorde att det inte var svårt. Hon är även verksam i AAs och Al- anons grupper. Det var precis som hon redan visste vad jag skulle säga innan jag sa det. Skönt, jag fick kraft. Tacksam för att hon sa att jag är värdefull, viktig, att mina behov är viktiga. Svårt att inte gråta när man pratar om barnen i allt det här. Vi ska ses igen. Vi pratade om Al- anon men jag är inte redo än. Hon hade fler förslag på hur jag kan få kontakt- när jag känner att det är dags.
Vilken fantastisk människa. Jag gick till kyrkan efter och bara satt.. I en timme bara satt jag. Grät om vart annat men kände ändå hopp. Det måste finnas en lösning, det måste gå att hitta mannen jag gifte mig med..
Idag känner jag tacksamhet.

och mitt sätt att formulera min önskan de sista åren före uppbrottet var att jag vill leva med "den sanne X" ("... men inte med den du blir när du dricker") - det känns som om det kan betyda detsamma som att "det måste gå att hitta mannen jag gifte mig med." Nu känner jag igen min man, han är sannare än nånsin:) - så visst är det möjligt. Jag tror det beror på att han hittat sig själv och vägen dit började när allt ställdes på sin spets, när jag flyttade. Sen tog det 1½ år innan nykterheten blev hans egen men den tiden var till absolut övervägande delar fyllt av hopp - det första halvåret var svårast. Då ingick en hel del önskningar och förhandlande om möjligt drickande. Och jag svarade envetet (efter de två gånger jag trodde det skulle fungera) att för min del är det noll som gäller. För mig är
- fira med ett glas Champagne inte festligt längre, jag blir bara orolig
- vin till middagen inte trevligt längre, jag blir bara orolig
- lättöl inget alternativ, jag blir bara rädd att du dricker annat i garaget
- osv, osv

En lite tröttsam tid när jag tänker bakåt - men det fungerade!

Så som jag "sett" hans utförsbacke började den också med gemensamt trivsamt vindrickande. Sen tillkom smygandet (vin med mig + annat i garaget) och lögnerna och det har nog varit både mer och under längre tid än jag sett och förstått.

Så skönt att du mötte en "bra" människa - en människa du kan träffa igen, att du känner dig hörd och sedd och inte minst att hon vet vad det handlar om. Ja, det finns hopp! Du ska ta hand om dig och hålla en klar linje över hur du vill leva ditt liv. Han måste välja sitt. Han har mycket att förlora och mycket att vinna. Hoppas han inser det snart!

På helt annan plats, i en missbrukares skriverier hittade jag häromdagen en så bra lista över vad som finns att vinna. Men, men - det måste nog var och en upptäcka själv. Dock gäller den för anhöriga och medberoende också, det är min erfarenhet: De 12 stegen - Vad vinner jag?

1. Hopp istället för hopplöshet
2. Tro istället för förtvivlan
3. Mod istället för rädsla
4. Sinnesro istället för förtvivlan
5. Självrespekt istället för självförakt
6. Självförtroende istället för hjälplöshet
7. Andras respekt istället för deras medömkan och förakt
8. Rent samvete istället för skuldkänslor
9. Verklig vänskap istället för ensamhet
10. En sund livsstil istället för en meningslös
11. Kärlek och förståelse från andra istället för deras tvivel och rädsla
12. Frihet att leva ett lyckligt liv istället för slaveriet under alkoholen

Kram / mt

Lelas

Vilket härligt möte med diakonen, Stjärnstoff! Vad glad jag blir! Låt nu henne fånga dig, hon vet vad hon gör.

Kram!
/H.

Stjärnstoff

För ikväll är det fotboll på TV, vilken tur för då får man ju dricka öl?! Svärfar var ju omtänksam idag och slängde åt honom ett flak från tyskland!
... Att acceptera det jag inte kan förändra... Mod att förändra det jag kan och förstånd att inse skillnaden.
Idag satte jag in en ny köksblandare hemma. För att JAG ville, för att jag frågat mannen om hjälp i månader, för att JAG ville göra det SJÄLV för MIG och BARNEN. Nu kanske vi slipper vattenskador:)
Jag ska på sinnesrogudstjänst på fredag. Har jag aldrig varit på. Jag ska gå för att JAG vill..
Kram på er alla !

Bra att du tänker på dig!!!! Och barnen så klart!

SInnesro!!
Ja, det är vi många som behöver. Just nu är det lugnare för mig, igen... Skönt med lite vila mellan gångerna!

är fantastisk! Jag har åratal haft den på mitt jobb - men den väger tyngre när man läser den för det egna livet. Avundas dig (men är inte missunnsam) som har en Sinnesrogudstjänst inom räckhåll. Det har inte jag - men jag har ju numera en man med sinnesro som spiller över på mig.

Och svärfar och ölfalket - ännu en av alla bilder av av alkoholens starka ställning som stämningsförhöjare, glädjespridare och mysfaktor - fy, fy fy! för den bilden och hoppas baksidan snart blir synlig och uppenbar för alla! Som det faktiskt blivit med tobaken under min livstid - igår såg jag dåvarande statsministern Olof Palme i ett TV-program från 1973 - självklart och helt naturligt rökande. Så VAR det då - för 40 år sen. Jag minns det tydligt. Förändring är möjlig.

Grattis till talang och modet att ta dig an en köksblandare! Att kunna förändra såna detaljer (!) är inte alla förunnat :) Kramar / mt

Stjärnstoff

...och snart är der helg igen.. Inte många nyktra dagar..
Jag räknade tyvärr burkar imorse, jag skulle ju inte det!! Orkar inte orkar inte..
Ont i magen bara jag tänker på att jag kommer behöva förklara och försvara varför jag drar mig undan honom när han dricker. Vet att han kommer gå på mig om detta. Det känns i luften." Varför går du och lägger dig så tidigt då? Duger jag inte längre? Fan vad känsligt- ska vi inte kunna ha sex bara för att jag tagit en bärs?! "
Vad gör jag då? Vad säger jag då? Vad jag än kommer svara så kommer han bli förbannad. Kommer säga att han minsnn försöker jobba på vårt förhållande. Han fattar ju inget!

Miss K

Hej, hoppas kvällen har varit någorlunda! Tyvärr är det nog som du säger "vad jag än svarar så kommer han bli förbannad". Han kommer att försvara sin alkohol med näbbar och klor.
Försök att fokusera på dig själv och barnen (men det vet du redan).

Tror att du är på rätt väg med samtal osv. Har du tänkt gå på Alanon också?
Visst är sinnesrobönen bra. Fick du tips om den från diakonen?

Kram
Miss K

inrymmer alla svar. Det är så skrämmande lika - även om människor är unika och olika och ramarna omkring våra liv är olika är mönstret i relationen alkoholist-medberoende så lika.

Det enkla svaret är att du behöver inte försvara och förklara... för några dar sen, när jag var ironisk, skrev jag: effekten av "max 6-8 öl varje helg och så unnar jag mig några öl till fotbollen." är för mycket för dig - han har inte förstått det. Och du räknar burkar - kanske burkarna är fler och kanske därtill det finns nån gömma.

Nej, du behöver inte försvara och förklara. Du vill inte ha sex med den han är efter att ha druckit alkohol. Så enkelt är det. Eller hur? ... Fan va känsligt - ja, dit har det gått, precis så känsligt har det blivit. Och du äger rätten till dina känslor, dina upplevelser och uppfattningar och till din kropp.

Och jag vet hur svårt det är! Vi vet det, vi som skriver här.

Kram, kram / mt

Stjärnstoff

Sinnesrobönen har faktiskt varit med mig ett tag, har funnit den mycket hjälpsam ibland..
Det var en arbetskamrat för många år sedan som hade den på väggen... Kanske förstår jag mer varför nu..
Jag höll mig undan igår - sa att jag hade ont i huvudet och gick och la mig. Jag skulle vilja se fotbollen. När det drar ihop sig i CL kan det vara riktigt spännande. Men jag kan inte sitta där när han dricker. Synd. Fotboll är för mig nuförtiden bara förknippat med öl.
En ny dag idag- solen verkar kika fram fast kl bara är sex.. Kanske blir en fin dag idag

det blir en fin dag!

Det är bra att du skriver och klargör dina önskningar, dina tankar, dina undanflykter... det kommer att göra dem synliga, tydliga och småningom omöjliga att bortse ifrån för dig själv. Och det är det viktigaste. Ingen vill leva i en livslögn. Kram, ha det gott i solen! / mt

Stjärnstoff

Tack för alla tips och erfarna frågeställningar du ger oss!
Jag har gjort min nätterapi nu:) den var lite svår att fylla i, men mycket bra att läsa mellan frågorna. Den var ganska riktad mot fysiskt våld kändes det som. Eller så är jag medberoende- blind...är det någon annan som gjort den? Kanske ska jag prova igen..
Kram!

som äras bör - det här tipset kom via Adde:)

Tack för goda ord! Det fantastiska här på forumet är att vi hjälper varandra - på olika sätt och i olika frågor. Det är befriande att ingen här är definierad som vare sig hjälpbehövande eller hjälpare/expert. Här är vi inte tyngda av förutbestämda roller... vi är mänskor som delar och bidrar med våra erfarenheter och kunskaper på lika villkor.

Jag har fått så mycket hjälp och stöd här - det är bra om det jag har att bidra med är till hjälp för någon... Själva jobbet måste ju var och en göra, och genomlida själv.

Jag ska kolla in "nätterapin" - har inte gjort det än. Det är bra att kunna pröva och se vad som känns rätt - vad som känns "rätt" kan också förändras med tiden. Känner du till tuvaforum? En bra sida som jag tipsat om många gånger http://www.tuvaforum.se/ Det kan vara svårt att inse vad man faktiskt lever i, och finner sig i - och ännu svårare att säga det högt... man blir avtrubbad och tillvand. Då är det bra med input utifrån.

Önskar dig en bra helg! Fortsätt söka och sätta ord på dina sinnesintryck; vad du ser, hör, doftar/luktar... vad du känner, behöver, önskar och vill. Allt det, din upplevelser, känslor, tankar, behov och önskningar äger du rätten till! Börja i tanken och skriv gärna - börja meningarna med ordet "jag" - ett ord som uttrycker både att det är "jag" som hör, ser, upplever, känner, tänker, behöver och att du tar ansvar för dig och ditt liv. Det här är inget litet jobb - och inte lätt. Men livsviktigt:)

Lycka till, kram, kram / mt

Stjärnstoff

Jag orkar inte mer! Är så trött! Både psykiskt och fysiskt. Tjafs och bråk och spänt klimat.
Idag frågade han mig vad det är med mig egentligen?! Du är forcerad, arg och gapig.
Ja, det är jag nog. Men när jag svarade att jag håller på att gå sönder och att han vägrar inse att det finns ett samband mellan hans alkohol och min gapighet så förstår han inget. Jag orkar inte, orkar inte- jag är på väg att ge upp.
I natt var jag tvungen att sova inne hos sonen då han krängde av och an, stånka och stöna att han hade ont överallt. Suckade och vältra sig så jag höll på att ramla ur.
Det kanske är så att jag faktiskt inte ska leva med någon.
För vad gör man? Jag kanske har för höga krav. Jag kanske är för forcerad. Tror att han funderar på att be mig flytta.

Framtidsdrömmar

Ville bara säga att jag förstår dig och dina känslor av uppgivenhet.
Varför ska det vara så svårt att plocka ner alkoholen från tronen och inse att den gör så mycket skada.
Hela tiden är det fel på dig och mig..... Tillslut vet man inte vem man är och vad man tror på och vad man står för.
Skickar många varma kramar till dig och tycker att du ska stå på dig.
Kanske skulle vara enkelt om han bad dig flytta....???? Eller blir du rädd då? Är det en läskig tanke? Skulle du ha någonstans att ta vägen?

Stjärnstoff

Jag har någonstans att ta vägen men jag vill vara hos barnen! Kan inte leva utan barnen..

Framtidsdrömmar

Vet precis hur du känner!!!
Det är så fruktansvärt, ett sånt jäkla dilemma.
Kram, kram