Hej på er alla! Är ny här...har läst många trådar och känner igen mig all för väl....
Skammen för oss som inte kan "vara som en normal människa" och dricka o äta lite gott i trevligt sällskap är väl välbekant för de flesta av oss...men den värsta skammen jag känner är nog den att inte räcka till som mamma...att somna på soffan efter en vinare när man borde läsa läxor med barnen...att laga lite halvkonstiga maträtter på halvfyllan (är annars väldigt bra på matlagning) att sonen inte vill ta hem kompisar för att mamma kanske är onykter...att sonen har det jobbigt i skolanför att han går och är orolig för mamma...listan kan bli lång...sonen tog till sist mod till sig och berättade i skolan. Där började min resa mot ett fförhoppningsvis nyktert liv...har börjat hos alkoholterapeut sen en vecka tillbaka och min bror har ställt krav på antabus...då det börjar jag väl med till veckan skulle jag tro...är mitt i misären då otroligt glad att mina älskade ställer upp och hjälper mig! Utan dem vet jag inte vad jag skulle ta mig till...förmodligen supa ihjäl mig...är också väldigt glad över mitt jobb som jag älskar och faktiskt skött oklanderligt. ..vet dessutom att jag är bädigt omtyckt och uppskattad där. En klippa faktiskt konstigt nog eftersom jag har noll struktur och diciplin hemma....min resa har precis börjat...hoppas ni vill vara med mig på den...kram till er alla! /smultronet