Jag är en ensamdrickare, en som häller i mig en flaska vin så fort jag har kommit innanför dörren. Som önskar att ingen ska komma på besök så att jag måste gömma undan vinet och glaset och "ödsla dyrbar tid" från det viktiga vinet! Som gärna dricker på fastande mage för att få bättre effekt och som tänker redan när första glaset är urdrucket att varför i helsicke köpte jag inte minst en liter! En som vaknar med kläderna på tidigt på morgonen med alkoholen osande ur munnen, med huvudvärk och självförakt och med den stora rädslan och vanmakten över fienden som alltid vinner.
Nu är det inte längre en eller två flaskor i veckan utan nu är det typ varannan dag och trots att jag hatar mig själv och inget högre önskar än att låta bli att dricka så har jag inget motstånd när väl suget kommer. Jag blir helt viljelös och låter suget styra och tänker att jag skiter i hur jag kommer att må dagen efter, jag skiter i att jag börjar se sliten ut och jag skiter i den där jävla ångesten, nu ska jag ha en flaska vin! Hur ska jag lyckas att åtminstone kämpa emot och inte bara ge efter helt utan motstånd?? Jag har varit på ett AA-möte för ett par månader sedan och kände mig styrkt av det men tyckte samtidigt att det var lite jobbigt, som något slags religiöst väckelsemöte. Skulle så önska att jag kunde klara det här på egen hand men då jag inte ens kan kämpa emot suget i tankarna så undrar jag hur jag ska lyckas vända den här skutan som är jag och som tycks ha en ödesbestämd rutt, rakt ut i det "svarta hålet". Vad ska jag göra??