Ett år senare...
Det har gått nästan ett år sedan jag insåg att jag på allvar måste göra något åt mitt förhållande till alkohol och sökte mig till forumet. Det här året har varit upp och ner. Jag har under vissa perioder klarat att hantera alkoholen enligt min definition måttligt, dvs endast fre-lö och då drygt en halv flaska vin per kväll. Större delen av tiden har det dock inte sett ut så, utan varit vindrickande minst ons-lö kväll och start på em på helgen eller semester.

Nu är jag så evinnerligt trött på detta. Skuldkänslor varje gång jag är på bolaget och handlar, skuldkänslor varje gång jag häller upp ett glas hemma, eller varje gång jag är ute med vänner och inser att jag druckit upp långt före de andra, och är den som fyller på först. Skam när jag inser att jag inte kunnat hålla morgonens löfte om att ikväll ska jag inte… Skam när jag på morgonen känner mig tung i kroppen och huvudet av vinets verkan och framför allt på dess påverkan på min nattsömn. När jag började skriva här för ett år sedan kände jag panik över tanken att inte kunna dricka något mer och jag är nog fortfarande inte beredd på livslånga beslut, men jag känner nu att det kan inte vara mindre jobb och ångest att avstå helt än detta ständiga förhandlande och skuldkänslor. Just nu har jag mest lust att lägga upp en status på Facebook och meddela att jag inte tänker dricka något mer vin på obestämd tid och var snäll och fråga inte varför eller något annat. Jag kan inte hantera det nu och håll det borta från mig!
Jag måste få vila från detta och bara låta det vara. Sova på nätterna utan att vakna vid 3-4-tiden och känna att det bultar i huvudet och att hjärtat slår och inte kunna somna om för att ångesten och skuldkänslorna gnager i mig. Bara det kan vara ett skäl att låta bli. Bara jag kan lyckas komma ihåg det när jag ska hem från jobbet och inte gå in på bolaget på vägen hem...

En kväll och timme i taget just nu. Så känns det och så får det vara… Jag kan bara önska mig själv bättre lycka till den här gången :/

Nykter i dag

Grattis ! Både till de till de 2 veckorna och eldprovet i går ! Jätteduktigt ! Det där har jag också prövat ett par gånger - att tänka ut hela scenariot innan - och då har det funkat faktiskt ! Nu har du hittat ett verktyg, pröva det framöver och se om du kan hitta flera. Det är alltid bra att ha flera stycken om ett inte skulle funka av någon anledning.....

Du har all anledning att känna dig stolt över dig själv !

Kram

Hulda

Surfina

Härligt att höra att du klarade helgen och en eloge till maken och att du verkligen lyssnade på honom i fredags.

Själv så dricker jag ju i "min ensamhet" och tyvärr är det ingen som säger till mig att låta bli. Nu föll jag tillbaka i lördags då det blev dysta besked som jag inte visste hur jag skulle hantera. Det var med kort betänketid som jag vände bilen och åkte raka vägen till byn intill för ett vin-inköp. Impulsivt och ogenomtänkt samtidigt som tankarna snurrade i 190. Hade klockan varit 15 minuter senare så hade bolaget varit stängt och min "chans" förbi. Det är små saker ibland som avgör, i alla fall i de stunder då man själv inte har styrkan.

Kram på dig och så härligt att höra att du klarat din helg så som du gjort. Starkt jobbat!

m-m

För uppmuntran!

Känner mig stärkt, och precis som du skriver, Hulda är det något som är skönt att kunna ta fram när det kniper...

Surfina: tråkigt för dig med barnen och att du "föll" i lördags. Tycker ändå att det var bra att du köpte en begränsad mängd - försök fokusera på det och tänk på de dagar du varit nykter. Svårt, såklart... Hoppas det går bättre den här veckan och att du får hjälp med samtal, för det här med barnen och den relationen måste vara jättesvårt att hantera och kräver mycket styrka och fokus!

Nu har jag fått hem ett bokpaket, - inte den vanliga typen med lite trevliga pocket, utan nu kör vi alkoholtema.... Allen Carr - äntligen full kontroll, lär dig behärska ditt alkoholintag, och Cecilia Svensson - Det är hur enkelt som helst, det är bara att ändra hela sitt liv.

Ha en bra måndagskväll, och blås inte bort!

/m

m-m

Fick hem böcker igår. Har läst ut Cecilia Svenssons bok. Det är en självbiografisk bok om hennes sätt att ta sig ur missbruket. Lite som att läsa här i forumet, i de trådarna där man kommit långt i sin resa, Cecilia har använt sig av AA, och beskriver sin resa med med- och motgångar på ett bra sätt. Jag tyckte att jag fick med mig några tankar som jag kan lägga till till de andra som jag fått med mig härifrån och genom mina egna reflektioner. En lättläst bok, både i språk och hennes person.

Har också börjat i Allen Carrs bok, om hur alkohol ska hanteras. Det är mer en metodbok, och lite typisk amerikansk, om man får säga så - min metod är den rätta.... Men även den verkar ha saker som är användbara. Han jämför bl.a. alkoholdrickandet med insektsätande blommor, där flugorna lockas till god nektar och inte inser att det är försent förrän den ska lyfta och flyga ifrån blomman. Han menar att kontrollen vi tror vi har över vårt alkoholdrickande inte finns det sätt vi trott. Sant eller inte? Ja, inte vet jag, men faktum är ju att hur vi än ser på det är alkoholen i sig beroendeframkallande. Ska fortsätta läsa den och fundera på vad jag tycker.

Ska också ägna lite tid åt att läsa de trådar här, där man kommit vidare. Tänker att jag har mycket att lära av andra, och att det är viktigt att ta tillvara på den klokskap som finns. Inom AA får man ju en mentor, eller sponsor som man kan bolla med, så funkar det ju inte här, men precis som Fia skrev, så är det ju viktigt att ha förebilder, och förebilder man kan identifiera sig med.

Ja, det var lite tankar innan det är dags att knoppa in. God natt alla,

/m

m-m

Ibland är det svårt att förutse sina reaktioner och tankar. Det känns i stort skönt och relativt enkelt så här långt i "arbetet". Dock kommer sitter känslorna utanpå i vissa lägen. Har varit på bio ikväll, sett Monica Z. En mkt bra film, där hennes alkoholmissbruk har en (stor) del. Man får se hur det eskalerar, och förstår ju att det kommer att bli problem för henne. Det som blir mest komplicerat för mig är mina egna känslor för det jag ser. Å ena sidan ser det GOTT (!) ut med ett glas vin eller en whisky (delar av mig blir alltså sugen), å andra sidan ser det förfärligt ut när jag ser att hon dricker för mycket, och jag får avsmak. Känner också att det blir skitjobbigt när jag tänker jag är en av dem som inte heller kan hantera alkohol, någon form av identitetskris. Nu är det ju inte så att jag inte fattat det innan, det är ju inte för inte jag hänger här inne om kvällarna.

Men det var en situation där känslorna svallade och det tog en stund att reda ut det för mig. En del av mig ville springa hem och hälla upp något starkt och coola ner mig, och en annan del ville verkligen aldrig mer höra talasom alkohol. Men jag tror det stora var att jag måste lära mig att se på mig själv med nya glasögon. Det är väl samma känsla som när man drabbas av en sjukdom, plötsligt är man en person med diabetes, eller när man går igenom en skilsmässa, man går från att vara gift och in i en kärnfamilj, till att vara skild och allt vad det innebär. En ändrad självbild helt enkelt. Ja, mycket svammel kanske, men kände att det var viktigt att få ner det på pränt, kanske kan ha nytta av att gå tillbaka och läsa när tviveln på nödvändigheten av att hålla uppe kommer, eller när motivationen saknas...

/m

NyMan

Jag tycker att det självklart handlar om utveckling, personlighetsutveckling. Och det är ingen rak, upplyst väg som leder till "Den Ständiga Lyckans Land". Ambivalens och tvivel, avsmak och sug, som du så väl beskriver, är trogna följeslagare på vägen. Men för mig gäller det att koppla ihop min identitet med alkohol-frihet; en frihet från alkohol, som jag mår mkt bra av och jag är jävligt stolt över att jag har utvecklat min personlighet till att bli; Fri! Det krävs mod för att våga vara fri och det modet tror jag du har, m. Det gäller att bejaka utvecklingen och lita på att instinkt och förnuft kan samarbeta. Jag tycker du ska vara stolt över att du är en människa som VILL utvecklas. Att sedan Yin och Yan behöver balanseras är bara naturligt. KRAM!/NM

m-m

Ja, det är kanske någon form av utveckling :-) Känns skönt att tänka att det finns någon form av utvecklingspotential trots allt, har ju tvivlat en del i den frågan, milt uttryckt... Och ja, att vara alkoholfri både låter och känns ju skönt att tänka sig. Försöker verkligen tänka så, att det inte kan och ska vara en belastning att avstå. Hur det än är så mår jag så mycket bättre av att låta bli.

Och att sluta dricka är ju en process, likväl som andra livsstilsförändringar. Jag har nog behövt det här året som en tid för att väga för och emot, testa mina gränser och överskrida dem, se att jag inte klarar detta genom att endast trappa ner utan att hålla uppe en längre period. Jag känner mig mycket starkare och säkrare på vad jag vill och min förmåga nu, mot tidigare. (Därmed inte sagt att jag är säker på att jag klarar detta utan bakslag nu heller...)

Säger det igen, det är så viktigt att ha er som klarat att hålla uppe en längre tid kvar på forumet (likväl oss alla som kämpar nu såklart), men vi behöver positiva förebilder, att kunna känna att det är möjligt.

/m

Gammel tanten

Har kommit halvägs i boken: "Äntligen full kontroll". Hittar vissa saker som är användbara. På sid 69 skriver han t.ex.:

"Anledningen till att jag vill att du ska sluta dricka eller minska konsumtionen är inte för att det håller på att döda dig, förstöra ditt liv och kostar en förmögenhet. Anledningen är att jag vill att du ska göra det av den själviska orsaken att:

DU KOMMER NJUTA AV LIVET SÅ MYCKET MER"

Här i Forumet läser jag också mycket i "Det vidare livet" Sporrar mig att andra klarat av att bli alkoholfria. Speciellt en dag som denna när det känns tungt.

Ha en riktigt fin lördagskväll!
Tanten

viktoria

Hej m-m, läser lite här i din tråd, och känner igen mycket av dina tankar. Jag vill också tacka för dina rader senast, i min tråd.
Jag hoppas att din helg är lugn och skön, själv har jag laddat med stora godispåsen. Misstänker att ungarna får skynda sig att knacka dörr hos mig om dom ska få något:-)

m-m

Här är det också uppbunkrat med stor godispåse :) Delar med maken, hoppas det inte kommer några barn... Tack Viktoria, känns skönt att kunna läsa om din resa och se att det gått bra.

Idag har det gått lätt att avstå. Känt sug vid ett par tillfällen, men hanterbart. Igår kväll var det däremot vita knogar som gällde. Gick bra under em, och ända tills maten skulle lagas och det skulle dukas fram. Då känns det verkligen inte som något positivt att inte få hälla upp ett glas vin. Tycker hela alltihop blir sorgligt och tycker så synd om mig. Bröt ihop och börjar lipa mitt i matlagningen, över hela situationen. Lipar lite extra för att jag dessutom är (över)fylld av självförakt för att jag gråter över en sådan banal sak som att jag inte kan dricka vin på fredagskvällarna (eller någon annan kväll heller för den delen), och om man gråter för en sådan sak så har man väl sjunkit lågt, eller? Nu är det ju, som jag skrivit innan, hela situationen som jag tycker är jobbig i det läget, hade jag fått ett glas upphällt i det läget hade jag faktiskt inte velat ha det. Jag tränar mig verkligen i att tänka hela situationen ut, och det känns bra. Jag vet att det inte räcker med ett glas till middagen, och jag vet att suget går över när jag bara börjat äta.

Tanten - tycker att Carrs bok är bra på det sättet, kan hjälpa till att sortera ut vad som är vad, vad är beroende och vad är vana och inlärt beteende? Är också halvvägs ungefär, vill inte läsa för snabbt, utan en bit i taget och fundera över vad jag läst.

Fick oväntat besök av den vuxna dottern, som var hemma och skulle fixa till sig innan lördagsutgång. Hon hade med sig vin och tog ett glas innan hon skulle iväg. Jag blev inte sugen då, men funderade lite innan hon kom, hur det skulle gå. Kände mig mest nöjd över att vara nykter och inte ha druckit ett par glas innan, och dessutom kunna skjutsa henne, dit hon skulle.

Ha en bra lördagskväll alla!
/m

m-m

Har nu varit nykter i tre veckor, och det känns så skönt. Känns faktiskt hur bra som helst. Är inte ens särskilt trött som många skriver om, utan känner mig utvilad (för det mesta). Sover som ett spädbarn om nätterna och det har jag inte gjort på så länge. Enda dagen/kvällen i veckan som känns jobbig är fredagskvällen, men nu har jag en plan för fredag - ska gå iväg och träna på kvällen (har ju såklart varit otänkbart tidigare)men känner att jag måste bryta vanan, att laga god mat och duka lite fint och hela konkarongen. Jag kan äta något gott när jag kommer hem, men då får maken laga maten istället. Upplever inte alls samma sug på lördagsem/kväll, utan det är fredagen som är det kritiska momentet.

Har köpt träningskort idag, och ska träna första passet ikväll. Har även betalat in till viktklubb.se, inte så mycket för att gå ner en massa kilon, utan mer för att hålla koll på att jag inte går upp/ersätter alkoholen med mackor/kakor/godis på kvällarna. Det är ingen mening att byta en ovana mot en annan :/ och det känns som att jag skulle kunna hamna därhän om jag inte gör något åt det från början.Förra hösten när jag försökte lägga ner vindrickandet ersatte jag det med mat och gick upp 7 kg på bara några veckor (+ att jag ändå fortsatte med vinet...), vilket gav dubbel ångest. Fick jobba med extrakilona hela våren och det tänker jag inte göra nu. Att börja träna igen ska bli jättekul, har sprungit en del under våren/sommaren/hösten, men det är lite segt att ge sig ut i novemberregnet. Är också en skön tanke att det går att träna vilken dag som helst. Behöver inte kalkylera med alkoholintaget kvällen innan.

Hela situationen känns annorlunda nu mot förra året. Då kändes det förfärligt att inte dricka, det kändes verkligen som en uppoffring. Så känner jag det inte nu. Visst kommer det tillfällen när jag känner sug, men det går fort över och jag känner mig så övertygad om fördelen med att låta bli drickandet. Vill gärna fånga känslan och få ner det på pränt, för att ta fram den dagen det känns tuffare.

/m

Nu är det nog

Läser och får energi och vilja av dina texter MM. 60+ timmar sedan mitt sista vinglas nu och tröttheten sliter i min kropp. Men dina texter gör mig motiverad och stark. Tack för det, kämpa!

m-m

Bra, Nu är det nog, snart räknar du dagar o veckor istället för timmar :)
Bra om inläggen kan ge något positivt till någon annan, tror på att skriva ner både när det känns bra och dåligt. Lätt att minnet blir selektivt annars!

konstnären

Hej
Å sant man ångrar aldrig en nykter kväll dag. Hoppas allt o.k
med dig. Varit nu på morgonen och tagit leverprov, dom var lite
höga sist, svar inom en vecka.
Idag har jag pånyttfödelsedag 8 veckor. Det går upp och ner
men jag har inte trillat dit ännu.
Idag inget första glas
Konstnären

m-m

i känslorna... Idag känns det inte lika bra. Blivit bjuden på middag på fredag (inkl vin) hos en kompis. Bara tjejer, och jag vet att det kommer att bli svårt att stå emot. Är inte heller läge att köra, vi bor nästan grannar, svårt att ha bilen att skylla på då. Inte för att jag behöver skylla på något egentligen, men för min egen del känns det rätt så bra att ha bilen med, då finns det liksom inte någon återvändo, går inte att ändra sig då. Som en Antabus... Litar alltså inte helt på mig själv i situationen som blir. Men har ingen tanke på att ändra mitt beslut i förväg, har ingen lust nu att dricka på fredag.
Vet också att en av tjejerna är väldigt "på" när det gäller att dricka, och kommer inte att ta ett nej för ett nej så där på en gång. Men, men situationen skulle ju komma att uppstå förr eller senare ändå, och det kanske är lika bra att ta tjuren vid hornen på en gång.
Känns lite jobbigt just nu, men har ändå inte lust att tacka nej, vilket jag ju kunde gjort. Har nog också lust att testa mig själv och utsätta mig för situationen. Drömde i natt att jag glömt bort att jag slutat att dricka och tackade ja och drack ett glas vin innan jag kom på att jag inte skulle ha. Det är ju verkligen en vana som ska brytas, och det är väl det som är en av utmaningarna.

/m

FylleFia

Hej m! Den kloka Victoria skrev om det där. När man börjar laborera med tanken att ; Kanske kan jag ta ett glas. Det kan vara en ganska lång process och abslout inte glasklar för en själv även om omgivningen (läs gamla forumrävar) läser av den direkt.

Så jag kommer att vara obehagligt ärlig nu. Att jag är det betyder inte att jag inte bryr mig utan tvärtom. Jag tycker du ska strunta i tjejfesten imorgon. Om du ändå inte vill dricka så tänk dig scenariot. De ligger apraka över middagsbordet och gapskrattar över något gemensamt minne. Men du kan inte ta in humorn. Så kul var det väl ändå inte? Eller scenario två; Du skrattar högst och på lördagsmorgon/natten vaknar du allt för tidigt med ångest och hjärtklappning som du vet precis hur du ska bota. Ett glas.

Mitt förslag är att du tar bilen -må så vara 50 meter - eller bara backar ur. Hur som haver så önskar jag dig styrka inför morgonkvällen.

Fia

Gammel tanten

Starkt jobbat. Du är väldigt duktig.

Önskar dig en fin dag och framförallt en fin morgondag.
Ovasett hur du gör med tjejträffen, så hoppas jag verkligen att du vaknar nöjd och pigg på lördagsmorgonen.

Tanten