av m-m

Ett år senare...
Det har gått nästan ett år sedan jag insåg att jag på allvar måste göra något åt mitt förhållande till alkohol och sökte mig till forumet. Det här året har varit upp och ner. Jag har under vissa perioder klarat att hantera alkoholen enligt min definition måttligt, dvs endast fre-lö och då drygt en halv flaska vin per kväll. Större delen av tiden har det dock inte sett ut så, utan varit vindrickande minst ons-lö kväll och start på em på helgen eller semester.

Nu är jag så evinnerligt trött på detta. Skuldkänslor varje gång jag är på bolaget och handlar, skuldkänslor varje gång jag häller upp ett glas hemma, eller varje gång jag är ute med vänner och inser att jag druckit upp långt före de andra, och är den som fyller på först. Skam när jag inser att jag inte kunnat hålla morgonens löfte om att ikväll ska jag inte… Skam när jag på morgonen känner mig tung i kroppen och huvudet av vinets verkan och framför allt på dess påverkan på min nattsömn. När jag började skriva här för ett år sedan kände jag panik över tanken att inte kunna dricka något mer och jag är nog fortfarande inte beredd på livslånga beslut, men jag känner nu att det kan inte vara mindre jobb och ångest att avstå helt än detta ständiga förhandlande och skuldkänslor. Just nu har jag mest lust att lägga upp en status på Facebook och meddela att jag inte tänker dricka något mer vin på obestämd tid och var snäll och fråga inte varför eller något annat. Jag kan inte hantera det nu och håll det borta från mig!
Jag måste få vila från detta och bara låta det vara. Sova på nätterna utan att vakna vid 3-4-tiden och känna att det bultar i huvudet och att hjärtat slår och inte kunna somna om för att ångesten och skuldkänslorna gnager i mig. Bara det kan vara ett skäl att låta bli. Bara jag kan lyckas komma ihåg det när jag ska hem från jobbet och inte gå in på bolaget på vägen hem...

En kväll och timme i taget just nu. Så känns det och så får det vara… Jag kan bara önska mig själv bättre lycka till den här gången :/

m-m
tis, 2014-01-07 - 07:13

Dags att gå (eller åka bil) till jobbet första morgonen efter jullledigheten. Sängen lockar... känns inte alls som att jag vill gå ut i mörkret.

Men det känns skönt att komma tillbaka med nykterheten i väskan... Inte vara tröttare nu än innan jag gick på ledighet, inte behöva försöka summera hur mycket för mycket jag druckit, om det är någon mer på jobbet som druckit varje kväll (det är det säkert), ingen oro för att bli stoppad av en poliskontroll, inte behöva cykla i spöregnet för att inte riskera något. Jag känner också att ledigheten varat längre den här gången, inget av den har försvunnit bort i vindimman. Och så känns det som en delseger, 1:a jul och nyår avklarade :-)

Ha en bra dag alla där ute.

Pellepennan
tis, 2014-01-07 - 09:00

Läste slutklämmen i det du skrev
1:a Jul & Nyår avklarade
Först, liksom som man läser helt normalt.
Sen en gång till, och igen...
Det är faktiskt bara ett par ord men nästan
ofattbart mycket i dom. Första december i mitt
vuxna liv! Flera julbord och födelsedagar. Julhelg
och fester. En månad så full av anledningar att dricka.
Ibland tog du med dig eget dricka ;-)
Tänker på er som klarade det med mig, när det i december
var lite lugnare här inne. Den första tiden är nog aldrig
lätt oavsett när det är, men att som ny nyktra gå in i
december och klara det - känns nu när jag läser det här -
som något stort. "Kraven" från omgivningen att ta ett glas
är nu i januari i alla fall mindre. Nu ska jag påminna mig om
det jag läst så många gånger här inne. Att inte "sänka garden"
när det känns lite lugnare. Finns så många som vittnat om att
det kan vara riskabelt. Stort Grattis till Konstnären idag
som firar sina 4 månader, Hipp hipp Hurra!

Ha en underbar da

m-m
ons, 2014-01-08 - 21:41

Två arbetsdagar avklarade och vinsuget kom igår kväll. Precis som Nike skrev om i sin tråd dök det upp när jag hamnade i soffläge och pausade. Kände otillräcklighetskänslorna, eller egentligen bara oron för att vara tillräckligt förberedd, kompetent.. you name it. Stressen han inte ens uppstå innan stresskänslan uppkom och behovet av att fly bort och belöna mig. Råkade dessutom slå på tv´n och kolla på Maria Wern på 4:an där ett tjejgäng satt och drack vin och hade roligt tillsammans (innan de började dö som flugor... men det hör inte hit just för tillfället). Känslan som dök upp då var att "ska jag verkligen aldrig mer...".

Allt späddes på när jag loggade in här i em och såg att Alkoholhjälpen hade nämnts i Godmorgon Sverige. Jag kollade på klippet som handlade om en vit månad. Det jag hörde (hörseln och förståelsen är ju ofta selektiv) var att en vit månad är bra för att bryta mönster och att det långt ifrån är alla som dricker för mycket som måste avstå helt från att dricka utan att det är individuellt, men för en del är det bara det alternativet. Direkt dyker tankarna upp - är jag verkligen en av den gruppen som måste avstå helt. Hade/har jag verkligen så svåra problem att det bara är det som är alternativet?? Jag har inga problem egentligen med att spela hela filmen från början till slut om och om igen, men det känns så förb... surt att tänka tanken för långt framåt. Och jag märker också hur lätt vindflöjeln svänger... verkligen lätt att höra det man vill höra. Någon annan hörde och tolkade säkert klippet annorlunda.

Ändå har den här kvällen blivit helt ok. Var iväg och tränade ett pass tidigare, att ta ut sig fysiskt är balsam för en orolig själ, ska träna lite meditation genom mindfulnessappen innan jag knoppar in också. Det MÅSTE finnas sätt att hantera stress och oro utan att ta till alkohol.

Godkväll alla ni där ute som orkar läsa... och ni andra också...
/m

m-m
fre, 2014-01-10 - 23:26

Fredag kväll, dags att krypa ner i sängen. Det där eftermiddags/kvällssuget är nog helt borta. Det vinsug som dyker upp nu är mer som förflugna, automatiska tankar, som dyker upp och som man motar bort igen. Det känns skönt.
Men det där med vanetänkande är ju inget att nonchalera, det märker jag. Har ikväll druckit en alkoholfri cider och en liten flaska alkoholfritt rosa bubbel (gott!) och när jag ska borsta tänderna tänker jag att jag måste se till att dricka något glas vatten extra innan jag ska sova, med tanke på alkoholen och vätskebalansen... Tänker också ofta när jag ska göra mig i ordning för natten på hur jag ska må imorgon bitti... (nu är det inget jag egentligen behöver undra över - är alltid helt medvetslös till 9-snåret, särskilt om jag är nykter, med alkohol i kroppen är jag vaken långt tidigare.) Men dessa tankar är ju så inövade att de liksom kommer reflexmässigt.

Fick lite huvudbry i eftermiddags på jobbet också, när det pratades om hur gott det skulle vara med ett glas vin efter jobbet. Vad ska jag svara på det? Ja, det skulle det vara (det skulle det ju vara). Eller ja, men jag dricker ju inte vin längre så för min del får det vara något annat... (och få en enkel kommentar från en kollega att bli ett samtal som handlar om mina alkoholvanor?) Nja, det sista alternativet kändes inte så aktuellt. Blev något neutralt hummande, men kontentan är att det är mycket som ska läras om och läras nytt.
/m

Mammy Blue
lör, 2014-01-11 - 12:20

som går på ibland är jobbig. Men så länge man vet att dessa tankar är "automat-genererade" av gammal vana, så skadar de ju inte. Man har ju en gång lärt sej t.ex cykla, och den kunskapen sitter i muskelminnet, man "glömmer" aldrig det, det är ju inget man går och tänker på jämt, i synnerhet inte om man inte haft någon cykel de senaste tjugo åren, tanken kanske far förbi ibland att man kanske skulle köpa sej en cykel men mer blir det inte. Men som sagt, de tankarna gör ju ingen skada om man bara låter dem flaxa förbi.
Trevlig helg!
/MB

konstnären
lör, 2014-01-11 - 15:42

Tack för ditt grattis till mig, värmer hjärtat. Visst är det stort
att vi klarat jul och nyår utan att gå in dimman. Nej, sänka garden
får vi inte göra. Kanske den där lusten som poppar upp ibland, blir
suddigare och suddigare. Hade två jobbiga dagar när längtan efter vin
dök upp, men jag gick rakt in i känslan och tänkte, du vill ju inte ha
tillbaka ditt gamla äckliga fyllejag. Med ångest oro stress handla och
gud vet allt. Nej sa jag till mig själv jag vill ha detta nyktra liv
jag har idag. Trots att jag vet hur det slutar har jag svårt att förstå
dom tankarna att det skulle vara skönt och avslappnande. Man vet ju så väl
att det varar bara några timmar.
Gick förbi den gröna skylten idag inne på stormarknaden, den lockade inte
alls. Visst är människan en komplicerad varelse. Det kanske tar lika lång
tid som det tog att ta sig ner i skiten som att komma upp. Det får man leva
med i så fall. Tycker om att vakna, veta att man är ren sedan drygt 4 månader.
Hoppas du mår bra
Konstnären

m-m
tis, 2014-01-14 - 13:44

firar jag idag :) Känns på ett sätt som att det borde vara längre och på ett annat som att det är kortare. Men, kollat almanackan, och tre månader är det.

Finns ingen tanke om att bryta nykterheten, tankar om vin (framför allt) kan dyka upp, men de försvinner snabbt. Kan i de lägena fråga mig själv om jag skulle vilja ha, och kan svara ärligt, att nej, inte med tanke på vad det kan kommer att medföra för mig.

De viktigaste skälen till att jag klarat att hålla uppe den här gången är:
1. att jag kände att jag inte orkade ha det som det var innan. Ångesten och skuldkänslorna åt upp mig.
2. stödet från mannen
3. läsa och skriva här, stöttning härifrån
4. belöna mig själv, både i förväg och efteråt för att jag inte druckit
5. se och ta en dag i taget, men ändå hålla fokus framåt att jag inte ska dricka till helgen, till jul, till födelsedagen osv.
6. verkligen se positivt på nykterheten, skriva ner eller tänka varje kväll på saker som jag är tacksam för, där kommer alltid något som har med nykterheten att göra
7. min psykologkontakt,

Har inte skrivit ner i viktighetsordning eller som några tips, utan mer som ett sätt för mig att kunna komma tillbaka och läsa igen, om eller när motivationen tryter. Jag ser med tillförsikt fram emot en nykter vår, men tar en dag i taget och tar inget för givet. Resan har ju bara börjat... är en långsam och lång process, tror jag.

Ha en bra dag alla ni därute som är nynyktra (- håll ut när suget dyker upp - det blir bättre!) och ni andra också såklart!
/m

Pellepennan
tis, 2014-01-14 - 14:05

På det här inlägget m-m. Stort stort grattis! Är i och för sig bara ytterligare en dag, men det har ju ett gigantiskt symbolvärde!
Tre månader, 90 dagar. Har läst av andra att det är lite av en brytpunkt och det är verkligen värt att fira. Jag hoppas för dig och
mannen att ni har något passande i planerna. Har han glömt att det är idag får du väl annars påminna honom :-)

Jag är som du förstår väldigt glad för din skull. Du är ju en av följeslagarna som funnits här sedan jag hittade hit igen.
Hoppas du får en bra dag!

//PP

m-m
tors, 2014-01-16 - 12:42

Började dagen idag med ett psykologbesök. Det är en viktig del i processen jag befinner mig i, det är skönt att prata med någon utomstående, som inte är dömande, som jag inte har någon relation till, som har hört detta 1000 ggr tidigare. Jag kan berätta och det stannar där jag berättar det och jag behöver inte känna att jag har något att bevisa. Jag får hjälp att komma framåt i tankarna och förstå varför och hur jag hamnat där jag gjort och hur jag kan komma vidare. Mig hjälper det mycket! För mig handlar det om mera än att ha uppehåll/sluta med alkoholen. Det här är nog det viktigaste aktiva beslut jag tagit på många år och jag vill att det ska bli hållbart och helt! Att JAG ska bli hållbar och hel - om ni förstår vad jag menar?

I övrigt går ju dagarna och kvällarna. Igår kväll uppstod en fnurra i hemmet och jag blev tvärarg (och maken likaså)… tidigare kunde detta lösas genom ett fredsglas vin antingen igårkväll, eller ikväll, för att reda ut det sista. Så icke nu, min egen frustration efter ilskeutbrottet löste jag genom att tröstäta lite (men det känns rätt ok) och krypa ner i sängen med en bok. Känns skönt att inte vinsuget uppstår.

Pratade förresten med min psykolog kring detta med aldrig mer osv. Jag vill inte säga aldrig mer, men jag har heller inga planer på att börja med något måttlighetsdrickande, tänker att det skulle vara mer jobb med det än att låta bli helt. Han sa att man kan se det som ett tillsvidarekontrakt som man förhandlar om då och då. Det löper liksom på tills ett annat beslut fattas. Känns som ett bra sätt att tänka - och idag ska jag i alla fall inte dricka något!

m-m
sön, 2014-01-19 - 11:30

Igår var en jobbig dag. Det här med självkänsla är ju ett j-la skit när den inte finns och lyser med sin frånvaro... Psykologbesök är bra, men det väcker mycket tankar. Sista besöket jag var på handlade om detta med brist på självkänsla och varifrån den kommer. Att det är färskvara som behöver fyllas på. Att inte vara sina prestationer och att försöka få bort duktighetskänslan i alla sammanhang. Att inte lägga självkänslan i utseendet. Ja, ni vet...

Satt igår morse och läste på nätet om självkänsla och bra tips för att fylla på och stärka. Kände mig lite peppad och tänkte att det kanske går att stärka och bygga upp trots allt. Även för mig. Sedan räckte det med att fel person (som jag känner) var på träningspasset på em, och jag gjorde en jämförelse mellan oss där jag föll helt platt. VET ju att man inte kan göra så, att vi inte vet allt om varandra osv osv. Men jag trillade ner och hela mitt nykterhetsarbete kändes helt patetiskt, vad är det att vara stolt över att varit nykter i dryga 3 månader, att man har alkoholproblem, sitta med sitt j-la alkoholfria alternativ till maten och tycka att det är gott, när man vill vara som alla andra och kunna dricka ett eller ett par glas och vara nöjd med det. Igår kväll var det närmaste jag kommit på länge att bryta nykterheten. Kan inte förklara det med annat än att jag kände mig så kass, som person. Och ännu mer kass eftersom jag har dålig självkänsla - liksom att vetskapen om att jag har dålig självkänsla gör att den blir ännu sämre...

Ja ja, igår var igår och idag är idag. Efter en orolig nattsömn så känns det lite bättre idag, och jag är lite tillbaka där jag var före igår. Jag känner att jag blir starkare i mig själv genom nykterheten och att självkänslan är ett viktigt kapitel att jobba med. Igår får vara ett undantag i det arbetet, eller ett avskräckande exempel på hur det kan kännas när man tillåter sig att vara riktigt taskig mot sig själv... Idag är en annan dag.

/m

Berra
sön, 2014-01-19 - 14:37

Vet hur det där känns, att man alltid är missnöjd med sig själv, vad man gör, hur man ser ut och vad man presterar.
Man borde egentligen vara ganska så nöjd, allt flyter på och inga direkta problem, men ändå så fattas det något inom sig.
Det är bra men ändå...inte, en skitjobbig situation som är väldigt frustrerande, det liksom vill explodera inom sig.

Ändå ..ändå, vill jag poängtera, det är i en svacka som denna då det egentligen händer.....vändningen!
Man kan inte tro det just nu, men när det känns så där jävla jobbigt och det enda som skulle kunna lösa det är att ta till fyllan,
Så är det precis det man inte ska göra, det är det sista lilla nödropet ifrån alkoholdjävulen som försöker desperat få dig tillbaka i missbruket,
Den vänder hjärnan i omvälvande konvulsioner, en "kräkning i hjärnan" som säger att ....ingenting duger, jag är misslyckad och det är lika bra att jag går tillbaka till något som jag känner igen, drickandet för då tror jag att allting är bra, fast det egentligen bara blir sämre, jag blir lurad i sinnet men går med på det typ.

Någonstans mitt i allt det hära så kommer det en känsla av att jag ska sluta jämföra mig med allt och alla,
Och även om jag inte har det bästa så ska jag åtminstone försöka...försöka vara nöjd med det jag har, det lilla jag har.
Jag kanske inte lagar den bästa maten, inte äter alltid det mest nyttiga, men jag gör det för att må bra.
Har inte de biffigaste bicepsen på gymmet, men de är de jag har med de förutsättningarna jag har, genetiskt och med den träningen jag har lagt ner.
Jag kan träna mer, men får också väga in om jag VILL träna mer för att kunna tävla med "vännen" på gymmet, det är han som kanske inte har något liv!
Har inte de nyaste köket, ballaste bilen och dyraste jackan i kvarteret, men mina grejor tillhör inte banken heller.
Jag är inte fistad till att måste jobba ihjäl mig för att betala alla lånen, har en liten större frihet på sådant sätt.
Det fanns en sådan ball sak skriven på fejjan som jag inte riktigt kommer ihåg exakt, men att folk jobbar ihjäl sig för att köpa grejor de inte har råd med för att imponera på folk som de egentligen inte gillar, och så kan man ju fundera på om det är en liten bit av sanningen jag råkar befinna mig i.

Samma sak när du jämför dig med att dricka ett alkoholfritt alternativ, du känner dig som en looser därför att.......?
Du kanske i tanken längtar tillbaka till ruset du inte vill till, och känner en avundsjuka på dem som inte har ett beroende.
Om de åt ...bajs och fortfarande fick sin fylla, skulle du ändå känna en avundsjuka då, troligen inte.

Igår hade vi födelsedagskalas här hemma, våra gäster gav mig ett 20-tal flaskor med alkoholfria alternativ, öl och cider i ett tiotal olika märken.
Det var jag och två fyllchaffisar, allt tog slut!, och jag vill påstå att ingen av oss tre kände sig utanför med våra drycker.
Vi hade fina flaskor medan de andra drack ur smuggelburk, vi var vinnare ur det visuella perspektivet, och det krävdes bara att vi "hängde med" och tillät oss skratta för att vi ville vara med, inte för att vi tyckte synd om oss själva för att vi inte fick vara med i den berusande gemenskapen.
Skillnaden ligger i tanken, inte i det fysiska eller kemiska.
Att jag sedan kunde kliva ur sängen för att hämta ungdomarna med bilen klockan tre på natten för att de inte skulle behöva pulsa hem i snörusket,
Gjorde mig till en annan vinnare, vinnare i curlingförälder och mitt egna goodwill-känsla, för att jag kan och för att jag vill.

Det är skillnaden, för att jag kan och för att jag vill, och jag är fortsatt stolt över mina tagna beslut, när jag har tagit mitt beslut har jag också fråntagit mig min ångerrätt.
Jag tog det hör beslutet under rådande förhållande, kanske hade jag valt ett annat så där i efterhand, men jag gjorde mitt val och fullföljde det, punkt!

Genom att sätta upp mina egna spelregler och med fokus på att må mentalt bra har jag också att upp stålbarriärer på det onda att nå mig från sidorna.
Jag är osårbar så länge jag inte släpper in de dåliga tankarna, full kontroll på att må bra gör mig tillen mental Stålmannen.

Berra

Pellepennan
sön, 2014-01-19 - 16:50

När nu dom här tankarna dyker upp. Även om det ruskar om lite så är jag nästan säker att du har den insikt som behövs för att sätta emot ;-)
Och Berra finns på plats, och är redo att skriva ett jättebra inlägg, just när det kanske behövs!? Det tar inte bort känslan, men visar att det inte är konstigt att prövningarna fortfarande kan komma tillbaka. Du har ju kommit så långt, så du kan kanske se det som panikfyllda försök att få dig på fall? Du kan nog ta det lugnt. Kanske kommer dom igen, och då kanske man bara kan testa att låta fåntratten i huvudet hållas. Kanske kan man se det som den vändpunkt Berra beskriver, och att det är ok med "dödsryckningarna"?!

//PP

konstnären
sön, 2014-01-19 - 17:12

Fina rader du har skrivit. Jag känner så väl igen mig själv. Nu har
jag passerat 4 månaderssträcket plus två veckor på tisdag, Visst är jag
stolt. Vid fyra månader tänkte jag som du, ska jag vara så här hela livet,
såg just då inte det positiva med mitt nyktra liv, rätt så att jag har
förändrats till hundra procent till det bättre. Har inte kommit över det där
med att jag vill vara med i gemenskapen, kunna ta ett par glas vin när man
umgås. Jag hade sådana tvivel hit och dit, men jag vann över A-jävulen.
Jag blev tjurig förbannad på bagateller och såg det mesta i svart. Tack gode
gud för det, jag menar mig själv ska jag tacka. Nu är jag sådär harmonisk igen.
Jag varken kan eller får prova flera ggr. så det är allt eller inget.
Just nu, men jag är beredd att det kan svänga, då åker garden upp. Jag har
gett mig faan på att vinna denna matchen. Skulle vilja ta den jävlen och stampa
sönder så att han aldrrig kommer tillbaka. Mina närmaste och mina vänner vet
allt och det känns bra.
Så visst är det så tror jag två steg fram och ibland ett tillbaka. Jag kunde
aldrig drömma om att det skulle gå så långt.
Idag är vi glada. Nu ska jag mysa och läsa lite.
Du är stark kram på dig
Konstnären

FylleFia
sön, 2014-01-19 - 18:07

Grattis m! 3 månader. Imorgon är jag också där. Nej, resan är inte alltid lätt, men vi har påbörjat den. Med Konstnären som ligger lite före. High five!

Men visst är det en massa skit som bubblar upp till ytan, nu när man/jag inte längre slänger ner ett ytterligare glas i grytan utan långsamt låter den sjuda. Typ; Vem är jag? Vem är kvinnan i spegeln? Tycker jag om henne? Kan jag lära mig att tycka om henne?

Jag skulle vilja utveckla tankegångar men nu är maken här. Date. Jag delar inte forum med honom utan det är min space.

GRATTIS!!!! Fia

m-m
sön, 2014-01-19 - 19:50

för era kommentarer. Känns skönt med lite uppmuntran...

Jo, jag förstår att inte alkoholen skulle kunna göra något bättre, och att det är någon sorts invant sätt att lösa problem och tankar som dyker upp. Som en dålig slogan - "Alkohol - lösningen på allt - är du glad fira med champagne, är du stressad varva ner med ett glas rött, är du deprimerad eller bara känner dig lite nere, ja då kan du prova lite vad som - dina bekymmer kommer att te sig mer bagatellartade efteråt, och du kommer dagen efter att få fokusera på fysiska symtom i kombination med lite bakfylleångest... Jajamän, alkohol kan man använda i alla sammanhang - ett beroende får du på köpet." Vad säger ni om den?

Min självkänsla är ett känsligt kapitel. Det är något jag brottats med sedan tidiga tonåren, då den fick en rejäl törn. Har som så många andra försökt uppväga en dålig självkänsla med att prestera på topp istället. Det har resulterat i en utmattningsdepression för drygt 10 år sedan och sedan dess har jag i perioder försökt arbeta med min självkänsla, att duga utan prestera på topp. Funkar i vissa lägen i andra inte. Jobbmässigt har jag taggat ner ganska mycket prestationsmässigt, allt behöver inte vara perfekt jämt. Som person är det svårare, där har jag fortfarande stora krav på mig. Märker ändå att det blivit bättre när jag la ner drickandet, har liksom inget jag behöver kompensera för. Innan kunde jag lägga ner mycket tid på morgonen för att dölja att jag var trött eftersom jag inte kunnat sova (pga alkoholen). Nu har jag lättare att känna och visa att jag är den jag är... t.ex. med kläder och smink. Har viktnoja och är rädd för att lägga på mig en massa övervikt, fast jag är helt normalviktig och borde inte fundera alls på detta. Även intellektuellt känner jag att jag har kunnat vara lite laid back. Är jag trögtänkt så är jag, det beror i alla fall inte på vinintaget igår (eller ikväll).

Precis som du skriver Berra, så tänker jag att ok, jag har inte de dyraste kläderna, längsta semesterresorna, rätta inredningsdetaljerna osv, men tänker att det jag har är jag, och det är det liv jag har valt att leva. Inte alltid enkelt att inte svepas med av kollegornas snack om vilka ljusstakar man köper (för 500:- st), eller kläder för 1000-tals kr (förstår att tonåringar har svårt att stå emot grupptryck). Är inte avundsjuk, utan mer förundrad över vad man väljer att lägga sina pengar på och förundrad över att det är viktigt att berätta om det.

Hela den här nykterhetsprocessan är ju som en lång resa, som ingen vet vart den landar, eller om den landar, vet inte om det finns något mål egentligen. Och ja, Fia, det handlar ju om att lära känna den nya person man blir, eller har varit, och inte släppt fram.
Vem är jag? vad tycker jag om? vem vill jag umgås med? vilka vänner var vänner och vilka var en ursäkt att få ställa till en bjudning (=alkohol)? vilka resor vill jag göra i mitt nya nyktra jag (all inclusive känns inte som något att boka numera, bilsemester har ju gått bort innan, men det kanske är ett nytt alternativ?) Ja, det är mycket som händer inombords, men det som ändå känns så skönt är att det händer nyktert. Inga djupa filosofiska tankar eller djupa samtal om det framtida livet under vinrus, och man behöver fundera dagen efter på vad det var som var så himla smart och klokt... Nope, ingen alkohol ikväll heller. Eller imorgon.

/m

Berra
sön, 2014-01-19 - 20:54

...bjuder på mångt mer än bara en resa mot en nykterhet.

Det handlar nog om så mycket mer, en omvälvande livsförändring, en typ av livskris som innefattade en mental kidnappning av alkoholen,
Och allt vad den hann att ställa till med i ditt liv, vad den fuckade upp, vad hände med mina viktigare kriterier innan jag blev förlorad i alkoträsket.

Om jag älskade färgen gult innan jag tappade allt inför alkoholen, så är det inte säkert att färgen gul är den vackraste längre när jag vaknar upp.
Man kanske är trött på den, och alternativen är kanske är rött, blått grönt eller violett...
Eller som i mitt fall, varje färg har sitt tillfälle, idag grönt i morgon rosa, och jag kan inte fatta att jag inte längre har en favoritfärg.
Allt detta gör mig vilsen och ingenting stämmer mot vad det var förut, måste man ha en favoritfärg?, är det överhuvudtaget viktigt?
Nu var detta bara ett exempel med favoritfärger, det kan gälla så mycket annat, politik, pengar, sportlag, socialt, egentid osv..
Man kan bli ännu mera disorienterad och inte fatta vad ens värderingar är längre, det kan vara en utvecklingsfas som skulle komma ändå.
Och istället för att vara rädd för förändringen så har jag välkomnat det som en frisk fläkt i mitt "nya" liv, en förändring som jag har bestämt mig för att gilla.

Allt behöver inte vara som det var förut, när alkoholen bestämde allt så fanns det inget som var viktigare än just...alkoholen, allt annat var ju sekundärt,
Och den ordnade så att allt skulle passa så att du alltid fick tid för ditt drickande, den tog din tid i anspråk, och allt planerande.

Nu har du tiden för dig, och det kan visst kännas som oöverstigligt att få all den tid och bestämmanderätt att få styra över den.
Man kan planera sitt käk utan att det måste passa ihop med en viss matdryck, men vad sjuttsingen mot slutet så var det ingen som sa att pyttipannan inte var som gjord för att sköljas ned med en flaska rött, bara det fanns rödbetor, de var ju röda....
Själv äter jag den med saltgurka, men det känns besvärligt att äta den fortfarande efter att ha sett en film på tuben om polacker som skulle tävlingssimma efter att ha svept en hel liter med vodka och avslutat den hemska smaken med just en.....saltgurka!
Hur det gick med tävlingen?, en kom aldrig i, en höll på att drunkna, de andra kom inte ens upp på pallen.
Var det roligt?, nej tyckte nog mest det hela kändes sorgligt, vad är det för roligt när folk försöker utföra en tävling med en rent livsfarlig mängd alkohol på så kort tid.
Skulle nog tyckt det varit mer underhållande förut när jag tog alkoholen i beskydd, men den är ju bara förstörande för kroppen och själen.

Berra

konstnären
mån, 2014-01-20 - 08:06

Kan oxså fundera på vem jag är just nu. Men har börjat tycka om mig själv mer och mer.
Den nyktra alltså, som tittar tillbaka på mig i spegeln. Jag ser lugn och bestämd ut
just nu. Målmedveten, men det kanske bara är just nu denna måndagmorgon.
Det har hänt ett par ggr. att min man kommit fram till mig och frågat vad skriver du.
Sa ifrån på skarpen att detta är mitt hemliga rum, och du har noll koll. Han förstår nu.
Jag tror vi måste tycka om varandra för att vandra vidare i detta. När man drack hade jag
bara självförakt inför mig själv. Hade väldigt svårt att se folk i ögonen tyckte alla såg.
Provat AA ett par ggr. men inget för mig trots att dom hjälpt så många. Men däremot utan
forumet tror jag inte jag hade varit där jag stor idag. 4 månader och 2 veckor i morgon.
Lite före Fyllefia och mm. Vi fortsätter vägen framåt. Visst är vi bra
Kram
Konstnären

Fenix
mån, 2014-01-20 - 10:08

läsa om dig Konstnären! Fyra månader är bra, du har passerat tre månadersgränsen, där brukar jag trilla dit ungefär.Nu har jag börjat med antabus, och just nu känns det som det enda vettiga för mig, kan inte dricka, alltså slipper jag ens tänka på det. Lite seg är jag den här första veckan, men det brukar gå över rätt fort. Sov i natt 8 timmar, vilket inte hänt på åratal tror jag.
I dag är jag ledig och ska unna mig en god lunch som jag behöver bilen för att uppsöka. Bara njuta av att jag kan köra utan tankar på vad jag drack i går, men också att den måltiden inte kostar mer än en dagsranson alkohol.
Ha de
Fenix

konstnären
mån, 2014-01-20 - 12:42

Jag hade antabus första månaden och det hjälpte mig i början.
Nu tar jag inga antabus, dels blev jag så trött av dom och dålig
i magen. Men det är bra i början när man är så svag och bara tänker
på A. Tack för ditt svar man blir glad. Tycker verkligen du ska unna
dig en god lunch. Så mycket pengar som man har lagt på alkohol. Lite
guldkant på tillvaron är aldrig fel. Tyvärr har jag fått ett enormt sug
efter kakor, bakelser och allt annat smått och gott. Men jag är lyckligt
lottad, när jag nådde botten i september vägde jag 48 kg såg ut som ett
vandrande skelett. Nu väger jag 56 och det är lagom. Jag hade det lite
krisigt vid fyra månader men lyckade stå emot. Såg framför mig ett glas
immigt kallt glas vitt vin. Men så var det aldrig, hann liksom aldrig med
att kyla det, ner genom strupen bara.
Vad som än händer idag no Alkohol
Det är så jävla underbart att slippa ångesten som en gnagande råttjävel
ända in i själen
Kram
Konstnären

m-m
tors, 2014-01-23 - 22:30

Efter undantaget i lördags med en dålig dag så flyter dagarna och livet och arbetet med livet på i en ganska skön takt. Känner mig ganska tillfreds trots allt. Tankarna på alkoholen är färre och inte särkilt intensiva. Tänker ofta att om jag vetat att det skulle kännas såhär bra att vara utan alkohol skulle jag gjort detta för länge sedan.

Jobbar en del med min självkänsla. Läst en del på nätet och hittat en bra sida om mental styrketräning av Olof Röhlander. Finns en del bra, matnyttig info där. Lyssnar just nu på en av hans böcker, om att få en vinnarskalle..., precis börjat men den verkar bra. Lyssnat på en annan bok av Elisabet Gummesson, om att bli fri från perfektionism. Känns som att det är dags att ta in lite nya tankar i hjärnan och försöka få dem att gro, att växa. Elisabet Gummeson sa i sin bok att "vill du ha en förändring, så måste du göra en förändring". Så enkelt och så klokt. Bara att göra den också....

Några myter om alkoholens positiva inverkan kan jag avliva... Att rödvin skulle vara bra för immunförsvaret - bullshit. Efter att jag sluta med vinet har jag inte varit sjuk eller förkyld en enda gång. Brukar annars åka på allt som finns under höst-vinter-vår. Tre månader utan halsont eller förkylning är rekord under de senaste åren. Att alkohol skulle kunna ha någon som helst positiv effekt på sömnen stämmer inte heller i mitt fall. Sover som en prinsessa sedan jag blev nykter. Även om jag numera somnar senare så är jag piggare dan efter. Skönt.
En annan fördel(?) med det nya nyktra livet är ju att det gör inget att det sänds lite deckarrepriser och filmer på tv - allt är som nytt :-) I alla fall slutet... Inte så att jag suttit redlös på kvällarna, men lite dimmigt kan det varit då och då vid filmsluten....

Känner igen det Fia och Tilde (tror jag) skrev om i någon tråd, behovet av att vara ensam. Har stort ensambehov och behöver vara ifred med mig själv i mycket. Men det gör inget, kanske kan komma ut ur grottan framåt våren, tillsammans med solen.

Ja, sammantaget känns livet helt ok. Ni som påbörjat nykterheten, håll ut, det blir bättre!