jag vet inte hur det kunde bli så här men jag har den senaste veckan inte alls njutit av alkoholen, den har inte gjort allt roligare eller lättare som innan utan fyller mig nu bara med skam. det eskalerade från att dricka vin och unna mig en flaska varje eftermiddag kväll, det blev en självmedicinering då jag sörjer en bortgång i min familj och att kontakten med nära vänner runnit ut i sanden lite, vinet blev en kompis som förstår mig. sen kom det krypande att jag behöver det tidigare och tidigare under dagen för att fungera och då blir det ju ockå större mängder...

plötsligt var jag och köpte en hel box som höll i två dagar, hade panik om jag inte hade något hemma och åkte till andra orters bolag för att inte bli sedd för ofta på vårt eget. jag arbetar hemifrån och är alltsså fri att göra såhär. ingen märker att ett par timmar varje arbetsdag går till att bunkra upp med vin.

sen... för kanske 10 dar sen var det plötsligt så illa att jag skakade, svettades och i panik behövde få upp promillen redan på förmiddagen. sprit går in snabbare än vin så jag började även med det. jag har nu varje dag druckit sammanlagt motsvarande två flaskor vin och kanske 300 cl starksprit.

och det är jul och jag har panik. jag har alltså skött mitt jobb, skött min hälsa och mitt utseende och så vidare, men det är mycket möjligt att nån misstänkt något om jag sluddrat i telefon eller glömt bort något vi diskuterat. men jag kan ju bara inte dricka så på julen, jag kan inte! och jag kan inte heller kontakta vården. så jag undrar hur jag gör för att på något sätt ta mig ner i mängd stegvis dehär dygnen före kalle anka klockan tre. hur vet jag att mitt tillstånd är riktigt farligt? jag har sömtabletter och även om jag darrar och har ångest och tryck över bröstet lyckas jag sova. jag äter och dricker och tar kosttillskott med b-vitamin. men jag skulle behöva liksom... ett schema. Eller kommer krampkänslorna, darrandet och svettandet ändå märkas på julafton? är det för sent? vad har jag gjort, jag har förstört mitt liv.

svina

jag drack ungefär två glas vin som sista intag igårkväll vid 23, mådde fruktansvärt dåligt när vaknade vid 4 men höll ut och klarade mig faktiskt fram till 14-tiden idag. då drack jag bara två glas vin, det har inte blivit mer idag. men jag har abstinens t o m med alkohol i kroppen ju, det är väldigt skrämmande :(

svina

det har inte blivit några fler glas idag.. känns som man ska dö när som helst, ibland är darrningarna så kraftiga att jag inte kan göra helt vanliga saker som knäppa gylfen... och det känns som att blir det bara lite lite värre skulle det kännas som kramper. jag känner ovanliga pirrningar och ryck i muskler här och där i hela kroppen.
snälla motivera mig på något sätt snälla snälla någon som varit här och vet att man överlever natten. jag vill bara ta en sömntablett och gå och lägga mej och somna och vakna som en ny människa imorgon men förmodligen kommer det fortsätta så här va? kan det bli ännu värre? gud jag ska ju koka knäck imorgon, kommer ju darra dem till o igenkännlighet. jag känner sådant tvivel och behöver hopp och lugn i att detta faktiskt går över. jag vankar mellan att lägga mig tidigt eller att fortsätta gå i cirklar i köket och känna som att boxen där i kylen är min räddning.. gråter :(

svina

jag är så nära nu, så nära och har ingen i verkligheten som vet så ingen att prata med som bara kan säga att jag ska hålla ut och att jag KLARAR det, att det jag känner är normalt och att alla känner så, att kramper och dille drabbar väldigt få och väldigt nedgångna människor som kört på i åratal, jag vill leva leva leva men jag vet inte hur jag ska orka. jag går och lägger mig. tar dubbla sömntabletter så de verkligen verkar och går och lägger mig. ja. jo det... det gör jag tror jag

konstnären

Det är fruktansvärt det du går igenom nu. Jag är ingen läkare men om
jag vore i dina kläder hade jag uppsökt läkare för att få hjälp.
Jag var som du men tyvärr övergick det i kramper. Fick en akutremiss
av min husläkare till akuten och det gick på en kvart. Och idag ska
det väl finnas folk där. Vill absolut inte skrämma dig jag hade druckigt
konstant nästan nio månader till och med på nätterna men ångesten stegrades
i slutet ju mer jag drack. Det finns hjälp om du vill ta emot den.
Känner med dig
Konstnären

svina

jag fick fem timmars sömn i natt med dubbel dos sömntabletter och är fortfarande darrig men det har i alla fall inte blvit värre... första tanken när man vaknar är ändå var man har flaskorna. jag vet jag vet jag borde hälla ut allt men jag törs inte än.. inte redo. men jag har inte rört dom sen jag vaknade för knappt fem timmar sen, jag vill ta mig till 14 och kunna säga att jag har 1 dag som så många andra här som kämpar gjort en gång. det är så skönt att få svar. otroligt ensamt att känna att ens kropp och psyke rasar och inte få kontakt med någon som kan lugna. tack tack tack.
jag kan inte uppsöka vård. inte i min egen stad i alla fall då jag vägrar springa på ett flertal bekanta och en familjemedlem där. jag vet att den stoltheten kanske inte är viktigare än min hälsa men ni vet hur man är, det är helt enkelt utesltet just nu i det skick jag är. men är ett avbrott som detta farligare än att trappa ner undrar jag och hur gr man i så fall det. nä det kommer inte gå, jag skulle fuska. jag måste bara klara detta rakt av eller rasa tillbaka. det är mmina alternativ. fy för den lede att möta sin skvallriga faster på akuten (sköterska där). hon skulle sprida att hon ens sett mig där i detta skick till familj och änner så fort och så fördömande. den ångesten är större än att göra detta ensam med stöd från er, kanske att jag börjar gå på möten...? när jag kommit igenom detta fysiska elände för som min kropp är nu törs jag knappt gå ut med soporna.
14 är det som gäller till en början..åååh...men det är så skönt att ha hittat hit, tack för ni finns

Weekend

Häll ut skiten!!!
Hjärnan kommer att ge dig ursäkten för att dricka!
Kämpa emot tvångstankarna som påstår att det är "bättre" på andra sidan. Det är det ju INTE!

svina

jag kan inte än. jag vet att det vore bäst men på något sjukt sätt är vetskapen om att jag har det OM detta blir outhärdligt en tröst som gör det lättare. hjärnspöken hjärnspöken..men jag känner mig lugnare av att veta det. när jag känner mig starkare ska det ut. men nu står jag och kokar knäck hörni!! trodde inte jag skulle orka idag men att göra saker som spelar roll och distraherar mig från ångesten funkar faktiskt. det som skrämmer mig är just att kramper skulle komma och att det inte går att förutse. KÄNNER man att det är på väg eller kommer det som en blixt från klar himmel=?

NyMan

Har varit där. Kämpa på i några dygn till. Det kommer att lätta undan för undan varje timme OM du låter bli giftet. Håller med de andra: Häll ut! Och Håll ut! Det är ingen lättköpt seger men för jävla go' när du har vunnit den. Du kan! Det är jag övertygad om, när jag läser om knäckkokandet.

I det här skedet gäller bara en sak (och här kommer det för tredje gången, för det är så jävla viktigt): HÅLL UT!
Också fortsätter du att rapportera in här med jämna mellanrum. Finns nog någon som svarar även om det är jul. Alkoholmonstret firar inte jul. Firar inget mer än vunna själar, så lyssna inte på det!
Stå på dig nu! Du vinner om du är envis!/NM

svina

mindre än två timmar kvar till 1 dygn. än är jag en av dom som får ta det en timme i taget snarare än en dag i taget...men det blir en tävling nästan. vem vinner den här omgången jag eller alkoholen?jag måste knäcka den jävlen. måste!!!!!!
tack för all uppmuntran och stöd här. jag hoppas jag också ska komma så långt att jag kan stämma in i styrkekören men just nu kan jag bara tänka på min demon. satan är det. satan själv. som behandlar mej och andra så här i våra svåraste stunder som i sorg eller ångest ilska tristess..tristess har blivit min trigger rätt mycket sista tiden. sorgen som inledde allt liksom drunknade i detta och det blev en känsla att ingenting är roligt utan fylla. att det är KUL att vara full. att det stter lite GULDKANT PÅ TILLVARON....herregud

Pellepennan

Det är det enda jag kan råda dig. Det är en tuff motståndare du har, men det är full möjligt. Hur svårt det än kan te sig just nu. Vi är nog många som tänker på hur jobbigt dom första dagarna är. Jag själv låg i princip i sängen, försökte äta vettigt och bara väntade ut tiden. Tiden just nu är naturligtvis lite extra svår, men desto större blir din seger!

Kommer säkert att titta in här och se hur det går för dig och dom andra. Hoppas att vi kan ha lite schysst julstämning även här inne.

Lycka till, håll ut!

//PP

på andra sidor här men passar på att hjälpa till att heja på dig! Håll ut, håll ut och tveka inte att söka hjälp hos vården om läget känns kritiskt. Drick juice och ät ett par bananer. / mt

konstnären

God jul på dig. Tycker du har så fina råd att ge oss alla.
Ville bara säga än en gång ha en skön jul.
Konstnären

svina

ett dygn och sex timmar. har lagt märke till att jag börjar gråta helt okontrollerat vid opassande tillfällen typ mitt på trottoaren eller när jag tittar på vädret eller handlar kaffe..är detta vanligt?det är inte den medvetna sörjande eller lättade gråten utan bara fysisk tårar,, snor och hulkande.

julafton imorgon. håller tummar för mej själv och alla er andra. två dygn ska jag ta.

konstnären

Vad bra att du klarat första dygnet. Nu kan det inte bli värre.
Det där med gråten känner jag igen, jag grät oxså mycket utan
att förstå varför. Mycket känslor ska fram när alkoholen går ur
kroppen. Ja, idag blir en liten prövning men jag vet nu att för
mig blir det julmust. Finns ingen återvändo till fyllan som
förstört så mycket. Den är min värsta fiende. Om bara folk kunde
fatta utan att ifrågasätta. Numera säger jag, JAG HAR DRUCKIGT
FÄRDIGT, det blir tyst men numera skiter jag i vilket det är
mitt liv och mitt val.
Ha en skön jul
Hejar på dig
Konstnären

svina

efter som jag är här för att nånstans kunna vara ärlig.. jag klarade inte julen. tillbaks på ruta ett från igår morse. det har gått ok hittills, faktiskt bättre än mitt förra första dygn. men det känns inte kul så klart. julafton blev så svår, jag klarade mig hela dagen och förkvällen men runt 22 när det blev väldigt lulligt runt omkring blev pressen från andra stor att jag skulle ha ett glas här och ett där o s v. det blev inga mängder men ändå tre glas vin.
konstiga är att jag vid första klunken kände sån lättnad. gud vad skönt att det är kört och det braa är att köra på. men det malde hela tiden i bakhuvet att jag misslyckats och när jag vaknade nästa dag var jag så himla ledsen när jag insåg att jag förstört allt.
hade en trevlig jul ändå, min knäck och mina revbenspjäll var uppskattat där jag var och allt var fint men det känns som att jag gör er främlingar besvikna genom att inte ha klarat det. förlåt.. :(

Weekend

Att komma överens med sitt alkoholalterego är ingen lätt match.
Du sviker ingen på forumet. Det är din fight.
Ibland är det någon som ryter till men det beror på att man känner igen sig i inläggen. Ibland är det så att meflemnar söker ett Okey här för att ta sig ett järn. Då brukar reaktionen komma.

Kämpa på!