Jag har varit nykter i nio veckor. Först nu tar jag steget att skriva här, trots att jag läser på forumet varje dag.
Inser att jag är långt ifrån ensam med att ha ett komplicerat förhållande till alkoholen, men ändå så svårt att erkänna att jag har trillat dit...

Är en vanlig tjej, med bra jobb och en underbar familj. Ändå valde jag att prioritera vinet (i smyg) på kvällarna.

Har druckit vin dagligen, eller nästintill dagligen, i flera år. I november fick jag nog. Sjukskrev mig, ringde beroendecentrum, och slutade tvärt.
Totalt sett har det gått bra- men jag har svårt för att bestämma att jag ALDRIG mer ska få sitta i solen med ett gals rosé... Sorgligt.

Japp- det var en kort presentation av mig. Hoppas att jag får vara med detta stöttande gäng. Behöver er!

LillPer

Du är så välkommen!
Jag är imponerad av dina 9 veckor.
Så skönt att vara utan skiten.
Jag känner igen de där tankarna "Alrig mer" De är jättejobbiga.
Fast just nu har jag defenitivt inga problem att säga aldrig mer.

Jag har ju ringt beroende centrum idag så nu börjar min resa på denna krokiga stig.
Behöver dig och ditt stöd också!

LP

Pellepennan

Jag har nu varit tillbaka i nykterhet ungefär lika lång tid som du du. Jag har läst mycket under tiden och skrivit en del.
Vill som LillPer önska dig välkommen hit, även om du funnits här länge. Känner att jag själv har en bra bit kvar på resan, och försöker
förbereda mig så gott det går. Är faktiskt beredd att pröva allt jag kan komma på, för att så småningom bli kvitt den där känslan du beskriver
aldrig mer... Kanske kommer den att bli - och jösses va´skönt en dag :-)

//PP

Sussi_2013

Tack för välkomnandet!! Det känns ju nästan som att jag redan känner er alla, då jag har läst så mycket innan! :) jag har förstått att flera har haft problem med trötthet och det har jag också! Utmattad nästan. Men det är en lycka att kunna gå upp tidigt en lördagmorgon och köra barnen på någon aktivitet. Jag erbjuder mig att köra bil så ofta att barnen nästan tycker att jag har blivit konstig!
Jag har också förstått att fler än jag har börjat fundera över livet i stort. Relationen (kanske var det inte bara alkoholen som var problemet?), jobbet osv... Kanske beror det på att man måste ta tag i sina tankar på ett annat sätt som nykter?

Och naturligtvis känslan: "var det verkligen sååå farligt, så mycket drack jag väl inte?"
Men mina besök på beroendecentrum hjälper mig faktiskt. Det blir ett datum att anpassa sig efter, och en slags kontrollfunktion som jag nog behöver.
Har inte vågat mig på AA än... Men att börja skriva här känns som ett stort steg för mig! :)

Sussi_2013

Suck. Maken är inte hemma, middagen avklarad och ungdomarna är på sina rum. Länge sen jag kände ett tydligt sug. Men nu... Hade suttit väldigt fint med ett liiiitet glas vin. Finns till och med hemma.
Jag vill inte. Ska inte. Får väl ta en promenad eller så.
Skönt att titta in här lite, som hjälp. Kram på er alla hemliga kompisar!

Sussi_2013

Suck. Maken är inte hemma, middagen avklarad och ungdomarna är på sina rum. Länge sen jag kände ett tydligt sug. Men nu... Hade suttit väldigt fint med ett liiiitet glas vin. Finns till och med hemma.
Jag vill inte. Ska inte. Får väl ta en promenad eller så.
Skönt att titta in här lite, som hjälp. Kram på er alla hemliga kompisar!

m-m

Bra gjort med dina 9 veckor! Det där med sug som dyker upp då och då tror jag att vi får lära oss att leva med... Det verkar dyka upp lite oförhappandes när man inte är beredd, men tror att det gäller att bara gilla läget, sysselsätta tankarna med något annat och låta det skölja förbi... Hoppas du kunde stå emot ikväll, så har du klarat det också :-)
/m

Sussi_2013

Tack för ditt stöd! Det gick bra igår. En väldigt rask promenad i kylan och en stor kanelbulle när jag kom hem hjälpte... Sen tidigt i säng! Gissa om jag kände mig glad i morse. Idag kan jag inte ens förstå att jag tänkte tanken igår. Det pendlar må jag säga...
Kram!